Då var årets mest väntade förlust inkasserad. Statistiken på Old Trafford för Aston Villa saknar motstycke och den dåliga trenden håller i sig.
Fanns det då inte något att söka tröst i? Något att klamra sig fast i för att hålla en någorlunda gó känsla? Jodå. John McGinn är tillbaka och bara åsynen av honom på planen får övriga spelare att ta sig i den berömda kragen och första halvlek var ganska bra stundtals. 50-50 i bollinnehav och ett övertag för Villa i xG. Frågar du den här gubben så har han en sund skepticism mot statistik hit och dit men känslan var att det var en jämn match som kunde gå hur som helst. Villas problem var sista passningen och bollmottagning.
I andra halvlek tar hemmalaget över och genom ett mycket snyggt nickmål av Casimiro tar man ledningen med 1-0. Målet blir en katalysator för Aston Villa som efter en riktigt bra period också gör 1-1 genom Ross Barkley. Där tror man att det kan bli en poäng trots allt men en bjudning från ett svagt försvarande bortalag gör att Cunha gör 2-1 och en flipperspelsliknande sekvens ger också 3-1.
Även efter det sista målet har Villa möjligheter att reducera men är det inte tveksamt bollmottagande av den avslutande forwarden så är det en situation där flera spelare med öppet mål lyckas skjuta på varandra...
Det var som sagt enligt undertecknad ett fall framåt och de spelare som jag vill lyfta lite extra är Emi Martinez, Tyrone Mings, Ross Barkley och John McGinn. Morgan Rogers resa från fryst fiskpinne i första halvlek till ganska varm omelett i andra är också värt att nämna.
Nu ser vi fram emot ett returmöte i Europa League på torsdag. Kan vi gå vidare därifrån innebär det blir hemmamatch i nästa omgång. I ligan känns spelprogrammet på förhand tämligen överkomligt och kan vi bygga vidare på dagens insats kan det kännas betydligt bättre om några veckor.
