Hammarby
2025-05-15 23:34
Återupprättad heder. Reflektioner efter vinst mot Sirius
Med tanke på den starka säsongsinledning som Hammarby stått för är väl ”heder” kanske att ta i, men efter missräkningen senast mot IFK Norrköping gällde det att studsa tillbaka med en gång. Och även om spelet hackade en smula gjordes jobbet, vilket är en styrka i sig.
Per Planhammar
Förutsättningarna
Allsvenskan är inte ens en tredjedel hunnen, trots det börjar tabellen redan skiktas och fem föreningar är på väg att skaffa sig ett riktigt bra utgångsläge inför fortsättningen. Mycket kan givetvis hända innan säsongen 2025 stängs i november och en del ligger bortom klubbarnas kontroll – till exempel transferfönstrets öppnande i sommar – men att matchen mot Sirius var oerhört viktig säger sig självt. Vinst skulle innebära att glappet till serieledarna från Solna inte drygades ut, att avståndet neråt behölls och att självförtroende pumpades in i spelartruppen inför toppmötena mot just AIK och därefter Mjällby i nästkommande omgång.
Nu blev det som önskat, dessutom med Gnagets bortakryss mot BK Häcken som grädde på moset, men det satt sannerligen hårt inne. Ett avstängnings- och skadedrabbat Hammarby kom undan med hjärtat i halsgropen, men så var det inte heller vilka spelare som helst som behövde ersättas utan åtminstone två av seriens mest tongivande på sina respektive positioner, Shaquille Pinas och Tesfaldet Tekie. Inte ett ont ord om de som nu fick chansen i startelvan, fast nog påverkar det ett lag med toppambitioner att tvingas stuva om.
Truppdjup med skills
Klubblegendaren Kenta Ohlsson beskrev en gång för mig vilka oerhörda krav det faktiskt ställs på enskilda spelare att dra på sig den grönvita tröjan. Man måste vara redo för supportertrycket, ha nerverna under kontroll och inte låta sig påverkas alltför mycket av yttre förutsättningar. Att man har en gedigen meritlista hjälper föga om man inte är i balans. Utan att nämna några namn har vi sett otaliga exempel som i mer jordnära miljöer fullkomligt explodera, därefter värvas till Södermalm – eller till vilken annan storklubb som helst – för att inte alls lyckas leverera. Man går vidare och utvecklingen tar fart igen. Ingen enkel sits, alltså, och förutsättningarna har knappast blivit mildare sedan Kentas tid som aktiv.
Ytterst få allsvenska lag slipper undan skador, svackor och avstängningar under en säsong och då gäller det givetvis att vara rustade för detta. Hammarby 2025 står, liksom ifjol, starka. Att fylla ut nämnda Pinas och Tekies skor är inget för veklingar, och lägg därtill Jusef Erabis skada – för att inte tala om de tre långtidsrehabiliterande Dennis Collander, Frederik Winther och Oscar Johansson Shellhas. Känslan är att få konkurrenter skulle ha råd med sådana tapp utan att tappa rejält i styrka. Själva hade vi till gårdagens match flera alternativ, vilket kommer att visa sig vara en grundtrygghet under hela säsongen.
Valet av Simon Strand på Shaqs vänsterbacksplats var i stort sett givet. Med Simon vet vi vad vi får, hundraprocentig inställning, spelförståelse som bara tycks bli bättre och förmågan att kunna ta sig an i stort sett vilken position som helst. Naturligtvis strävan även vår chipkung att ta plats från start i varje given match, men när läget nu är det som råder tar han sin roll helt utan gnäll och lipfasoner. En drömersättare för vilken tränare som helst. Valet av unge Wilson Lindberg Uhrström på Tes position var desto mer överraskande. Glädjande nog tackade han för förtroendet och svarade med elegans och trygghet för en mer än godkänd match, som om det vore vardagsmat att spela inför ett någorlunda välfyllt Nya Söderstadion.
Sedan har vi en rad spelare som inte har fått speciellt många matchminuter, sådana som Jonathan Karlsson och Elohim Kabore, och som behöver bli varmare i kläderna för att kunna prestera i längden. Jag är av den åsikten att man inte skall ändra alltför mycket i ett vinnande koncept, men när nu förutsättningarna ser ut som mot ett lojalt arbetande Sirius var det läge att rotera. Extra roligt den här gången var att Jacob Ouro Ortmark fick mer än bara ett fåtal minuter. Många med mig har nog undrat i vilket syfte han alls värvats, men nu visade han vilka grundkapacitet som finns där. Visst, det blev ett bolltapp som hade kunnat straffa sig, men det jämnades med råge ut av en i övrigt mycket stabil insats. Inlägget till Abdulrahman Boudahs matchavgörande 3-2 var också klockrent.
Laguttagningen i övrigt? Givet att ett laborerande var nödvändigt finns det väl inte så mycket att säga, även om jag personligen nog hellre hade sett Paulos Abraham från start i stället för Montader Madjed. Monte sluggar framåtlutad likt boxningsikonen Joe Frazier och svarade för en bättre prestation än mot Norrköping, trots målet då, men så som matchbilden nästan var förutspådd att utveckla sig hade den passat Paulos bra.
Resultatet och den närmaste framtiden
Sett till underliggande statistik – bland annat 76-24 i bollinnehav och 12-2 i tillfällen i eller nära offensivt straffområde bara i första halvlek – och de många chanser som Hammarby faktiskt spelade sig fram till så borde det inte ha sett så snålt ut på resultattavlan, men siffror är just bara siffror. Ett lag som Sirius har trots den blygsamma tabellplaceringen tillräcklig kvalitet, inte minst offensivt, för att en bra kväll kunna störa topplagen, och det är inte lätt att spela sig igenom de lågt liggande försvar som vi kommer att få se till leda under säsongen.
En vinst är dock en vinst och vi kan flanera runt i vår derbyväntan med höga huvuden. Vad som står klart är emellertid att insatsen på Strawberry Arena nu på söndag kommer att kräva betydligt mer av Hammarby än hur det har sett ut i de två senaste matcherna.
Förutsättningarna talar till Bajens fördel, för att inte tala om jämförelser med hur det såg ut förra året vid den här tidpunkten; Hammarby har på ett år tagit väldigt stora steg, och att vinna mot Sirius utan att glänsa är ett topplags signatur; se bara på Malmö som kryssade mot Värnamo denna torsdagskväll.. Avstängningarna är hävda, tack och lov åkte inte Victor Eriksson på en varning – även om han nog ärligt talat förtjänade en – och förhoppningsvis är Erabi redo för spel. Det skall och får inte se ut som i motsvarande möte ifjol, en av 2024 års minst minnesvärda upplevelser. Detta skrivna gäller för övrigt i lika hög grad hemma mot Mjällby redan nästa torsdag. Ett tufft matchande, visst, men det är lika för alla lag och bara att hålla med Kim Hellberg om att det är just detta vi är här för och inget att grina för.
Till sist: I skrivande stund trillar resultaten in från torsdagsmatcherna, alla utom IFK Göteborgs. Där är det en begåvningsreserv som har tagit sig in på planen och nitat en Öster-spelare. Inte vad Blåvitt behöver i en längre enormt turbulent intern period, och definitivt inte vad Svensk Fotboll/supporterkultur behöver. Vi från Söderstadions redaktion fördömer å det starkaste!
Allsvenskan är inte ens en tredjedel hunnen, trots det börjar tabellen redan skiktas och fem föreningar är på väg att skaffa sig ett riktigt bra utgångsläge inför fortsättningen. Mycket kan givetvis hända innan säsongen 2025 stängs i november och en del ligger bortom klubbarnas kontroll – till exempel transferfönstrets öppnande i sommar – men att matchen mot Sirius var oerhört viktig säger sig självt. Vinst skulle innebära att glappet till serieledarna från Solna inte drygades ut, att avståndet neråt behölls och att självförtroende pumpades in i spelartruppen inför toppmötena mot just AIK och därefter Mjällby i nästkommande omgång.
Nu blev det som önskat, dessutom med Gnagets bortakryss mot BK Häcken som grädde på moset, men det satt sannerligen hårt inne. Ett avstängnings- och skadedrabbat Hammarby kom undan med hjärtat i halsgropen, men så var det inte heller vilka spelare som helst som behövde ersättas utan åtminstone två av seriens mest tongivande på sina respektive positioner, Shaquille Pinas och Tesfaldet Tekie. Inte ett ont ord om de som nu fick chansen i startelvan, fast nog påverkar det ett lag med toppambitioner att tvingas stuva om.
Truppdjup med skills
Klubblegendaren Kenta Ohlsson beskrev en gång för mig vilka oerhörda krav det faktiskt ställs på enskilda spelare att dra på sig den grönvita tröjan. Man måste vara redo för supportertrycket, ha nerverna under kontroll och inte låta sig påverkas alltför mycket av yttre förutsättningar. Att man har en gedigen meritlista hjälper föga om man inte är i balans. Utan att nämna några namn har vi sett otaliga exempel som i mer jordnära miljöer fullkomligt explodera, därefter värvas till Södermalm – eller till vilken annan storklubb som helst – för att inte alls lyckas leverera. Man går vidare och utvecklingen tar fart igen. Ingen enkel sits, alltså, och förutsättningarna har knappast blivit mildare sedan Kentas tid som aktiv.
Ytterst få allsvenska lag slipper undan skador, svackor och avstängningar under en säsong och då gäller det givetvis att vara rustade för detta. Hammarby 2025 står, liksom ifjol, starka. Att fylla ut nämnda Pinas och Tekies skor är inget för veklingar, och lägg därtill Jusef Erabis skada – för att inte tala om de tre långtidsrehabiliterande Dennis Collander, Frederik Winther och Oscar Johansson Shellhas. Känslan är att få konkurrenter skulle ha råd med sådana tapp utan att tappa rejält i styrka. Själva hade vi till gårdagens match flera alternativ, vilket kommer att visa sig vara en grundtrygghet under hela säsongen.
Valet av Simon Strand på Shaqs vänsterbacksplats var i stort sett givet. Med Simon vet vi vad vi får, hundraprocentig inställning, spelförståelse som bara tycks bli bättre och förmågan att kunna ta sig an i stort sett vilken position som helst. Naturligtvis strävan även vår chipkung att ta plats från start i varje given match, men när läget nu är det som råder tar han sin roll helt utan gnäll och lipfasoner. En drömersättare för vilken tränare som helst. Valet av unge Wilson Lindberg Uhrström på Tes position var desto mer överraskande. Glädjande nog tackade han för förtroendet och svarade med elegans och trygghet för en mer än godkänd match, som om det vore vardagsmat att spela inför ett någorlunda välfyllt Nya Söderstadion.
Sedan har vi en rad spelare som inte har fått speciellt många matchminuter, sådana som Jonathan Karlsson och Elohim Kabore, och som behöver bli varmare i kläderna för att kunna prestera i längden. Jag är av den åsikten att man inte skall ändra alltför mycket i ett vinnande koncept, men när nu förutsättningarna ser ut som mot ett lojalt arbetande Sirius var det läge att rotera. Extra roligt den här gången var att Jacob Ouro Ortmark fick mer än bara ett fåtal minuter. Många med mig har nog undrat i vilket syfte han alls värvats, men nu visade han vilka grundkapacitet som finns där. Visst, det blev ett bolltapp som hade kunnat straffa sig, men det jämnades med råge ut av en i övrigt mycket stabil insats. Inlägget till Abdulrahman Boudahs matchavgörande 3-2 var också klockrent.
Laguttagningen i övrigt? Givet att ett laborerande var nödvändigt finns det väl inte så mycket att säga, även om jag personligen nog hellre hade sett Paulos Abraham från start i stället för Montader Madjed. Monte sluggar framåtlutad likt boxningsikonen Joe Frazier och svarade för en bättre prestation än mot Norrköping, trots målet då, men så som matchbilden nästan var förutspådd att utveckla sig hade den passat Paulos bra.
Resultatet och den närmaste framtiden
Sett till underliggande statistik – bland annat 76-24 i bollinnehav och 12-2 i tillfällen i eller nära offensivt straffområde bara i första halvlek – och de många chanser som Hammarby faktiskt spelade sig fram till så borde det inte ha sett så snålt ut på resultattavlan, men siffror är just bara siffror. Ett lag som Sirius har trots den blygsamma tabellplaceringen tillräcklig kvalitet, inte minst offensivt, för att en bra kväll kunna störa topplagen, och det är inte lätt att spela sig igenom de lågt liggande försvar som vi kommer att få se till leda under säsongen.
En vinst är dock en vinst och vi kan flanera runt i vår derbyväntan med höga huvuden. Vad som står klart är emellertid att insatsen på Strawberry Arena nu på söndag kommer att kräva betydligt mer av Hammarby än hur det har sett ut i de två senaste matcherna.
Förutsättningarna talar till Bajens fördel, för att inte tala om jämförelser med hur det såg ut förra året vid den här tidpunkten; Hammarby har på ett år tagit väldigt stora steg, och att vinna mot Sirius utan att glänsa är ett topplags signatur; se bara på Malmö som kryssade mot Värnamo denna torsdagskväll.. Avstängningarna är hävda, tack och lov åkte inte Victor Eriksson på en varning – även om han nog ärligt talat förtjänade en – och förhoppningsvis är Erabi redo för spel. Det skall och får inte se ut som i motsvarande möte ifjol, en av 2024 års minst minnesvärda upplevelser. Detta skrivna gäller för övrigt i lika hög grad hemma mot Mjällby redan nästa torsdag. Ett tufft matchande, visst, men det är lika för alla lag och bara att hålla med Kim Hellberg om att det är just detta vi är här för och inget att grina för.
Till sist: I skrivande stund trillar resultaten in från torsdagsmatcherna, alla utom IFK Göteborgs. Där är det en begåvningsreserv som har tagit sig in på planen och nitat en Öster-spelare. Inte vad Blåvitt behöver i en längre enormt turbulent intern period, och definitivt inte vad Svensk Fotboll/supporterkultur behöver. Vi från Söderstadions redaktion fördömer å det starkaste!
