Matchuret stod på 92.50 och två poäng var förlorade. Sista chansen att hoppa på tåget var borta. Pompey var i praktiken klart för Coca-Cola-ligan och derbyn med såväl Southampton som Plymouth. Ett kort ögonblick fanns det inte en chans att Pedro Mendes skulle träffa mål med den där halvvolleyn.

Men en sekund senare låg bollen i nät, och segern mot Manchester City följdes upp av 4-2 borta mot West Ham. Hoppet lever igen.

Jag tror att de två kommande omgångarna kan bli avgörande. Tappar vi tre poäng på våra konkurrenter blir det alltför svårt att komma tillbaka. Därför är inte allt annat än en förlust mot Arsenal en bonus. Tar West Bromwich och Birmingham poäng i sina svåra bortamatcher mot Tottenham respektive Manchester United måste Pompey göra likadant, men det är Birmingham-lagen som har resultat att spela på denna omgång.

Arsenal kommer inte försvagat till lördagens match. Visseligen har man frågetecken för Reyes och Ljungberg medan spelare som Clichy, Cole, Lauren och Cygan är borta, men när Alexander Hleb och Eboue spelar så bra som de gör blir inte laget försvagat. Till helgen väntas också Sol Campbell tillbaka.

Campbell avgjorde motsvarande möte ifjol. Pompey spelade då bra och höll spelet uppe hela matchen, men när mittbacken klev fram och dunkade in 0-1 med kvarten kvar kändes matchen avgjord. När lagen möttes på Highbury i vintras var det inte jämnt någonstans. 4-0 i halvtid stod sig matchen ut och gästerna var chanslösa.

Det känns som att den här matchen kan sluta på två sätt. Antingen gör Pompey en kanonmatch likt den där 1-1-matchen för två år sedan som man hade kunnat vinna om inte Ricardo Fuller valt att bränna ytterligare ett friläge, eller så blir det som lagens FA-cupmöte veckorna innan som Arsenal vann med 5-1. Vi minns de stående ovationerna som gästerna fick av en överväldigad hemmapublik.

Det är inte troligt att Redknapp ändrar på ett vinnande lag. Till och med Benjani får nytt förtroende trots att Todorov har imponerat stort med sina inhopp den senaste tiden. Att ha Toddy som inhoppare kan vara ett lyckosamt drag ifall Benjanis måltorka inte bryts.

Förutsatt att Campbell spelar ser jag fram emot en intressant duell mellan honom och Lua-Lua. Kan Lua hamna i löpdueller med engelsmannen istället för den snabbe Kolo Toure kan intressanta lägen skapas. Vidare ser jag fram emot att se hur Pompeys vänsterkant med Taylor och D'Alessandro klarar sin mot gästernas högerkant som troligtvis består av Hleb och Eboue. Både Taylor och Eboue tycker om att gå på offensiven.

På innermittfältet står Pedro Mendes och Sean Davis mot Gilberto Silva och Fabregas. Den sist nämnda har imponerat stort på mig den senaste tiden och Mendes och Davis måste till varje pris hindra honom från att slå sina underbart vackra och effektiva genomskärare. För även om Primus är snabb och på alla vis en bra försvarare vill man gärna undvika alltför många bollar till Thierry Henry.

Jag vill se Benjani göra mål. 1-1 är ett resultat som skulle sätta press på konkurrenterna. Poäng för Pompey och en Henry som tar emot publikens hyllning i Lua-Luas tröja. Repris på motsvarande möte för två år sedan alltså.

Om man ändå håller Premier League-drömmen vid liv kan man väl lika gärna drömma om poäng mot Arsenal?