Tung seger mot Blackburn ger hopp om nytt kontrakt

Läget hade blivit lite hårigt efter två raka förluster samtidigt som Derby vunnit tre matcher och Luton tidigare under lördagen avfärdat Hull med ett självmål. Det fanns inte utrymme för en poängförlust mot Blackburn med två luriga bortamatcher bortom horisonten.

När klockan tickade upp mot 15 var frågan om vem som skulle spela bredvid Regan Poole den viktigaste. Marlon Pack, som spelat bra som mittback på hemmaplan, eller Alexander Milosevic, den matchotränade? Nej, det blev Connor Ogilvie, precis som mot Preston, med Cohen Bramall som vänsterback. Det var inte många centimeter över 180 i mittförsvaret.

Men om det var något som Pompey klarade bra var det att försvara boxen. Inte en enda farlig målchans skapades framför Nicolas Schmid. Pompey startade matchen i ett högt tempo utan att sysselsätta gästernas målvakt. När chansen väl dök upp togs den. Ogilvies långboll mot ex-Pompey-lånet Hayden Carters försvarsyta landade till slut hos Andre Dozzell varpå ett snabbt väggspel mellan Colby Bishop och Murphy friställde den sistnämnde som placerade in 1-0 i bortre hörnet.

Blackburn svarade med en halvchans där Ryan Hedges sköt från snäv vinkel, men det var inga problem för Schmid att rädda det avslutet. Callum Woodrow testade sedan österrikaren med ett optimistiskt försök från mittlinjen som Schmid tog hand om på ett TV-vänligt sätt.

Resten av matchen hade nog varit mindre nervös att följa på ett annat sätt än via Sofascore som jag gjorde. Det hände ingenting av värde, men man vet ju inte av staplarna att döma hur ofarligt det är framför mål (det ska sägas att det fanns lägen att skapa målchanser, men inget lag hade kvalitet i den sista passningen). Pompey gjorde det som John Mousinho väldigt tydligt förmedlade att man borde gjort mot Preston, man tog frisparkarna och behöll koncentrationen i försvaret. Anmärkningsvärt var att hemmalaget avslutade matchen med fem ytterbackar på plan, varav en högerback på vänsterbacken (Jordan Williams), en vänsterback som mittback (Ogilvie) och en vänsterback på ytterposition (Bramall). Terry Devlin, som hade det väldigt tufft mot Sveriges besvärliga vänsterkant, spelade tia när han kom in, men finns det något som den mannen inte klarar av (förutom Gudmundsson och Sema)?

Avståndet är tillfälligt sju poäng ner till Derby, men jag räknar med att de vinner mot Preston på onsdag och då är det fem poäng ner till Cardiff under strecket. Med 45 poäng på 39 matcher börjar känslan av att det här faktiskt kan gå. Räcker det med 48 poäng? Kanske. I så fall är varje match en potentiell kontraktssäkrare. 50 poäng räcker definitivt, och det nås med en vinst och två kryss, vilket är rimlig utdelning på tre hemmamatcher, men varför inte göra något så opompeyskt som att åka till Millwall och vinna?

Poängen kommer någonstans ifrån. Av de fyra senaste matcherna kanske det inte var just Leeds och Blackburn man hade tänkt sig plocka poäng av, men när det handlar om ett mål hit eller dit blir det överraskande resultat. Det är så otroligt jämna matcher målmässigt i den här serien, vilket illustreras av lördagens resultat: sex uddamålssegrar och tre kryss, och matchen som stack ut var Stokes överraskande enkla seger mot QPR. En annan sak som stack ut var Middlesbroughs snygga 2-1-mål mot Oxford.

Tillägg: Jag noterade efter att jag hade publicerat artikeln att jag tre gånger på kort tid inlett titeln med "Tung". Det ska inte upprepas.