Portsmouth
2025-04-10 10:06
Förlust efter sent avgörande på bortaplan - igen
Pompey stod emot mycket bra mot Coventry, men med tjugo sekunder kvar att spela kom det avgörande målet. Prestationen var stark, men nu måste man snabbt ladda om för vad som ser ut som säsongens viktigaste match.
David Gunnarsson Lorentzen
Fyra poängs avstånd blev tre när Pompey gav bort ett mål i slutskedet. Copy-paste på förra rapportens inledning, men minus en poäng. Kanske hade jag varit nöjd om någon sagt till mig att strecket bara skulle knappa in två poäng över dessa två omgångar. Det är emellertid svårt när man tänker på att med lite mer koncentration hade två poäng fler bärgats, och kontraktet hade varit en seger bort.
Det fanns ingen Alexander Milosevic med i truppen som åkte till Coventry. Vadskadad. Jamen självklart, varför inte? Behöver vi ens två händer för att kunna räkna antalet matcher som Pompey spelat med två renodlade mittbackar på planen? Man kan tycka att det borde vara någon måtta på det där, men det finns säkert något som säger att klubben och vi supportrar har samlat ihop till det.
Jag befarade en förlust med tre mål. Att Coventry skulle vinna var jag tämligen säker på, men det kan komma att bli målskillnadsaffär i den här tajta bottenstriden om Pompey skulle börja plocka upp poäng. OM Pompey skulle börja plocka upp poäng.
Det såg väldigt länge ut som att det skulle bli poäng och den första halvan av matchen gick klart till gästerna. Coventry hade förvisso blivit blåsta på en straff när Andre Dozzell fick bollen på armen, men det var Pompey som hade det mesta framåt. Regan Poole var ytterst nära att göra sitt första mål för säsongen när han nickade Josh Murphys hörna i underkanten av ribban. Coventry hade ett bra läge innan paus. Efter att Poole blockerat ett skott kom ett inlägg som Jack Rudoni nickade tätt utanför, men det var ändå mersmak Pompey efter 45 minuter.
Sedan blev det mer Coventry efter paus och Pompey hade knappt ett avslut. Riktigt farligt blev det inte förrän i absoluta slutskedet när Liam Kitching nickade via Nicolas Schmids fingertoppar i stolpen. Med två minuter kvar av tilläggstiden kom läget för Cohen Bramall. Han lirkade sig förbi en försvarare och hade möjligheten att hitta in till Colby Bishop framför mål, men valde att gå på avslut själv. Helt rätt enligt min mening och det var inte långt borta från att skottet hade suttit i krysset.
Med tjugo sekunder kvar av tilläggstiden kom chocken. Connor Ogilvie, utmärkt hela matchen, gick upp i en nickduell som han borde lämnat för Bramall. Rudoni kunde trä ett inlägg genom den minimala luckan som Bramall och Isaac Hayden hade lämnat mellan sig och vid bortre stolpen väntade Jamie Paterson med en perfekt volley. 1-0 och ridå. Pompey hade för fjärde gången i rad förlorat med uddamålet på bortaplan och i samtliga matcher har man förtjänat minst en poäng. Förra säsongen vann Pompey många poäng med sena mål, den här säsongen är det det omvända. Hade vi bytt de sena segrarna mot utebliven uppflyttning och slippa den här ångestfyllda säsongen? Inte en chans!
Det finns fem matcher att plocka fyra eller fem poäng ifrån. Tre på hemmaplan mot överkomligt motstånd, men hur ska man orka resa sig efter det här? Derby hemma på lördag, ett Derby som plockat 13 poäng på sex matcher och som har en dags mer vila. Jag befarar det värsta, att luften går ur och att laget hamnar i ett svart hål som inte går att ta sig ur. Ingen i botten hade sagt nej till att byta sina poäng och kvarvarande matcher mot Pompey, men vad spelar det för roll för ett lag som hela tiden hittar ett sätt att förlora sina bortamatcher på?
Men det är en annan nivå på karaktären sedan John Mousinho tog över som tränare. Förra säsongen fixade man resultaten när det krävdes och denna säsong har det spelats en lång rad måstematcher som man har tagit poängen i. För att hålla näsan över strecket har man följt upp en 4-0-förlust i Derby med en 4-1-vinst över Coventry, två raka förluster med en 4-0-seger över Swansea, tagit en ovärderlig 2-1-vinst hemma mot Middlesbrough efter två raka bortaförluster, vunnit mot Cardiff efter fyra raka matcher utan vinst och just det resultatet kan ju komma att bli avgörande, och så har vi den senaste segern mot Blackburn, som togs efter två raka förluster. Mönstret? Två förluster som följs upp av en seger på hemmaplan. Mousinho hittar säkert ett sätt att skaka fram en prestation på lördag också.
Mentalt måste jag förbereda mig för League 1 igen och en del av mig skulle gilla det, men jag har en stark känsla av att laget kommer att reda ut detta på ett eller annat sätt. Med det sagt: det var dumt av en massa Pompey-fans att börja kaxa när det stod klart att Southampton hade åkt ur.
Det fanns ingen Alexander Milosevic med i truppen som åkte till Coventry. Vadskadad. Jamen självklart, varför inte? Behöver vi ens två händer för att kunna räkna antalet matcher som Pompey spelat med två renodlade mittbackar på planen? Man kan tycka att det borde vara någon måtta på det där, men det finns säkert något som säger att klubben och vi supportrar har samlat ihop till det.
Jag befarade en förlust med tre mål. Att Coventry skulle vinna var jag tämligen säker på, men det kan komma att bli målskillnadsaffär i den här tajta bottenstriden om Pompey skulle börja plocka upp poäng. OM Pompey skulle börja plocka upp poäng.
Det såg väldigt länge ut som att det skulle bli poäng och den första halvan av matchen gick klart till gästerna. Coventry hade förvisso blivit blåsta på en straff när Andre Dozzell fick bollen på armen, men det var Pompey som hade det mesta framåt. Regan Poole var ytterst nära att göra sitt första mål för säsongen när han nickade Josh Murphys hörna i underkanten av ribban. Coventry hade ett bra läge innan paus. Efter att Poole blockerat ett skott kom ett inlägg som Jack Rudoni nickade tätt utanför, men det var ändå mersmak Pompey efter 45 minuter.
Sedan blev det mer Coventry efter paus och Pompey hade knappt ett avslut. Riktigt farligt blev det inte förrän i absoluta slutskedet när Liam Kitching nickade via Nicolas Schmids fingertoppar i stolpen. Med två minuter kvar av tilläggstiden kom läget för Cohen Bramall. Han lirkade sig förbi en försvarare och hade möjligheten att hitta in till Colby Bishop framför mål, men valde att gå på avslut själv. Helt rätt enligt min mening och det var inte långt borta från att skottet hade suttit i krysset.
Med tjugo sekunder kvar av tilläggstiden kom chocken. Connor Ogilvie, utmärkt hela matchen, gick upp i en nickduell som han borde lämnat för Bramall. Rudoni kunde trä ett inlägg genom den minimala luckan som Bramall och Isaac Hayden hade lämnat mellan sig och vid bortre stolpen väntade Jamie Paterson med en perfekt volley. 1-0 och ridå. Pompey hade för fjärde gången i rad förlorat med uddamålet på bortaplan och i samtliga matcher har man förtjänat minst en poäng. Förra säsongen vann Pompey många poäng med sena mål, den här säsongen är det det omvända. Hade vi bytt de sena segrarna mot utebliven uppflyttning och slippa den här ångestfyllda säsongen? Inte en chans!
Det finns fem matcher att plocka fyra eller fem poäng ifrån. Tre på hemmaplan mot överkomligt motstånd, men hur ska man orka resa sig efter det här? Derby hemma på lördag, ett Derby som plockat 13 poäng på sex matcher och som har en dags mer vila. Jag befarar det värsta, att luften går ur och att laget hamnar i ett svart hål som inte går att ta sig ur. Ingen i botten hade sagt nej till att byta sina poäng och kvarvarande matcher mot Pompey, men vad spelar det för roll för ett lag som hela tiden hittar ett sätt att förlora sina bortamatcher på?
Men det är en annan nivå på karaktären sedan John Mousinho tog över som tränare. Förra säsongen fixade man resultaten när det krävdes och denna säsong har det spelats en lång rad måstematcher som man har tagit poängen i. För att hålla näsan över strecket har man följt upp en 4-0-förlust i Derby med en 4-1-vinst över Coventry, två raka förluster med en 4-0-seger över Swansea, tagit en ovärderlig 2-1-vinst hemma mot Middlesbrough efter två raka bortaförluster, vunnit mot Cardiff efter fyra raka matcher utan vinst och just det resultatet kan ju komma att bli avgörande, och så har vi den senaste segern mot Blackburn, som togs efter två raka förluster. Mönstret? Två förluster som följs upp av en seger på hemmaplan. Mousinho hittar säkert ett sätt att skaka fram en prestation på lördag också.
Mentalt måste jag förbereda mig för League 1 igen och en del av mig skulle gilla det, men jag har en stark känsla av att laget kommer att reda ut detta på ett eller annat sätt. Med det sagt: det var dumt av en massa Pompey-fans att börja kaxa när det stod klart att Southampton hade åkt ur.
