Två lag med vikande form möttes igår på Fratton Park. Pompey, som inlett säsongen mycket bra, hade förlorat två raka matcher medan West Ham hade förlorat fem raka matcher. Det märktes också att det saknades lite självförtroende i bägge lägren. Matchen var inte speciellt bra. 

Kanske berodde det på domaren Graham Poll som syntes mycket mer än vad en domare bör göra. Utan att fatta några avgörande felaktiga beslut lyckades han blåsa sönder matchen fullständigt och dela ut åtta ostskivor, varav minst hälften var väl hårt utdömda.

West Hams Hayden Mullins tilläts dominera mittfältet inledningsvis. Den nya konstellationen Manuel Fernandes och Pedro Mendes behövde tid för att hitta rätt i matchen. Gästerna hade mer boll, men chanserna uteblev. Närmast mål kom Pedro Mendes, vars långskott smet utanför Carrolls högra stolpe.

Det var överhuvudtaget inte mycket till match så långt. Det var få dueller och få längre passningssekvenser. Det hettade till för första gången när Sol Campbell gick hårt in i en närkamp med Nigel Reo-Coker, och Teddy Sheringham tände till. Fratton Park vaknade till liv en aning.

Strax därefter tog Pompey ledningen. Glen Johnson slog ett högt inlägg med vänsterfoten och där stod han, Nwankwo Kanu. Han fick ingen perfekt träff med skallen, bollen träffade både pannan och axeln innan den gick in bakom en chanslös Carroll. 

Han ser inte ut som någon fotbollsspelare, den gode Kanu, och han är synnerligen ojämn i sina avslut. Sex bollar har han nu satt i nät samtidigt som han har svarat för hårresande missar.

En hårresande miss kom bara minuterna senare. Gary O'Neil arbetade fram bollen via en försvarare och från straffpunkten drog Kanu till med vänstern. Det blev en riktig snedträff, men faktum är att detta var hans näst bästa avslut på hela matchen.

Med 1-0-ledningen i ryggen bättrade hemmalaget på sitt spel i den andra halvleken. Så mycket sämre kunde det inte bli, men bakåt hade det sett stabilt ut. Linvoy Primus blir bara bättre för varje säsong och med Sol Campbell vid sin sida och den säkre David James i målet finns det en bra grund att bygga ett försvarsspel på. West Ham skapade ingenting. Visserligen hade Konchesky ett och annat skott, men när han för en gångs skull träffade mål var James där och klistrade bollen.

Det blev betydligt farligare när Portsmouth så när utnyttjade en högerhörna. Tre skott blockerades metern framför West Hams mål. När inte Carroll eller någon av hans försvarare stod i vägen gjorde Kanu det. Matchens enda målskytt såg till att han förblev just matchens enda målskytt i den situationen.

Bästa chansen för gästerna fick Reo-Coker efter att inhoppande Carlton Cole arbetat fram bollen, men David James var tidigt ute och skar av alla vinklar. Istället avgjorde hemmalaget med åtta minuter kvar att spela.

Andrew Cole hade varit på plan i fem minuter när han öppnade upp West Hams försvar med en fin passning till Lua-Lua på högerkanten. Cole fick tillbaka bollen och spelade vägg med Matthew Taylor innan han hårt uppvaktad vände på en femöring och slog bollen i nät. Ett typiskt striker-mål.

West Ham var nu besegrat och Pompey var ohotat resten av matchen. Lua-Lua var sugen på att göra 3-0, men hans tama avslut räddades av Carroll.