Den stora frågan inför dagens match för Palace var mittfältsformation. I laget som presenterades inför start bildade Soares och Kennedy innermittfält, Fletcher tog vänster mittfält, och Soares höger. Det visade sig dock vara Green som fick ta vänster mittfält, och Kennedy/Fletcher som bildade innermittfält. Green är vanligtvis mer bekväm på höger mittfält, men då den naturligt vänstern Jeff Hughes inte bedömdes vara i tillräckligt bra form efter sin skada fick han inleda på bänken. Helt borta från truppen i dagens match var José Fonte och David Martin.
Som väntat inledde hemmalaget starkast, även om inget av lagen kunde beskyllas för att spela speciellt bra. Den spelare som med Palace-ögon gjorde störst intryck under de första 20 minuterarna var James Scowcroft, som jagade på precis allt, vann sina nickdueller, och tog ner behandlade bollen bra när utrymme gavs. Han var måhända lite väl isolerad för att kunna skapa något vettigt när lagkamraterna inte riktigt hängde med, men av han själv kunde man inte begära mer. Bakåt var det emellanåt lite darrigt försvarsspel individuellt, men bra samarbete styr upp de farliga situationer som de satt sig i.
Julian Speroni i Palace-målet tog sig sen i den 40:e minuten ut på en vansinnig utflykt utanför straffområdet när han jagade Ipswich spanske anfallare Pablo Counago. Speroni, som fram till dess varit mycket stabil, borde ha varit mycket glad för att han klarade sig undan med gult kort när han tvingades styra ut bollen med vad som såg ut att vara en medveten hands.
Counago lyckades på de sista matcherna sen skaffa sig två bra anfall. Ett lågt pressat skott rakt framför straffområdet som Speroni gjorde en bra räddning på, och ett skott från nästan nollvinkel höger om målet, som höll på att slinka in vid Speronis vänstra hörn.Strax därefter gick signalen för halvtidspaus. Efter att Palace kämpat in i matchen mellan den 20:e och 30:e minuten avslutade Ipswich klart starkast. Båda lagen stod mest för chansbollar, men, Ipswich var bäst på att ställa om och hantera de. Bäst på plan i hemmalaget var anfallsparet Alan Lee och Pablo Counago som kändes farliga i de flesta anfallen, och bäst i bortalaget var Julian Speroni. Detta trots nämnda vansinnesutrusning.
Andra halvlek inleds sedan med en solklar hands på en Ipswich-back i eget straffområde, men efter Speroni-situationen i den första halvleken blir ingen direkt förvånad över att domaren låter bli att döma straff. Istället döms det minuten senare för hands på Tom Soares i samma straffområde, och vi får ett praktexempel på hur löjligt det kan bli när domare ägnar sig åt kompensationer trots solklara regelbrott.
Palace gjorde vad de kunde och fortsatte att kämpa för en kvittering, men de långbollar man fick ägna sig åt fångades oftast upp direkt av Ipswich-spelarna. Jeff Hughes fick en bra chans till kvittering i den 86:e minuten, men hans skott träffade en Ipswich-spelare i ryggen. Längre än så kom inte Palace, som gjorde en mycket blek match. Bakåt såg det mycket stabilt ut, med en trygg fyrbackslinje, och Speroni i målvakt som såg klart mer självsäker ut än tidigare år. Mittfältsspelet var dock uruselt, och tvingade anfallarna att gå långt ner och jaga boll. Även om spelare som Ifill och Watson saknades kan man i alla lägen kräva mer av de som startar. David Martin som sett ut som en bra kreativ kraft under försäsongen har uppenbarligen inte Peter Taylors förtroende, men som spelet såg ut idag saknas en bra förklaring av Taylor om vad som Martin saknar.
Speroni
Lawrence – Cort – Hudson – Craig
Soares – Fletcher (73) – Kennedy – Green (64)
Scowcroft – Morrison (73)