Ett sent återbud från Sean Davis gjorde att Pedro Mendes fick chansen från start. Det var enda ändringen gentemot senast trots att Kanu var åter efter sin skada. På högerkanten fick John Utaka fortsatt förtroende trots relativt svag form. Everton matchade Pompeys innermittfältstrio då man valde att bänka Andy Johnson och satsa på Yakubu som ensam forward, något som offensivt sett var dömt att misslyckas.

Efter fem raka bortasegrar och nio raka utan förlust i ligaspelet var självförtroendet stort hos hemmalaget. Everton var också i god form, men hemmaplan borde ge Portsmouth fördelen i den här matchen. Och visst var Portsmouth bättre, men en kombination av att lagen tog ut varandra samt att Portsmouth inte har det där rätta flytet i passningsspelet gjorde det här till en torftig historia.

Everton var kanske mest skyldigt till det. Gästerna försökte aldrig vinna matchen. Å andra sidan försökte inte Portsmouth bra nog. Att lag spelar överdrivet defensivt på bortaplan mot likvärdiga eller bättre lag är ingen nyhet, och David Moyes hade gjort sin hemläxa.

Första halvlek innehöll inte mycket. Sulley Muntari sköt hårt efter ett fint anfall, men utanför. Sedan hade han två frisparkar som Tim Howard räddade. Den första med en fin fotparad och den andra med en rutinräddning vid krysset. Men det som det reagerades mest på hade inte med målchanser att göra.

Det övergår mitt förstånd hur Pienaar kunde få vara kvar på planen halvleken ut. Han fick en korrekt varning ganska tidigt, sedan kapade han både Utaka och Benjani. Bägge kapningarna kunde resulterat i ett andra gult kort. Minst en av dem borde gjort det. Lägg till två filmningar så inser ni att Pienaar inte var populärast på Fratton Park. För att lägga det än mer på en Kalle Anka-nivå varnade Walton sedan Muntari för att denne slagit en frispark innan avblåsning.

Portsmouth hade sina chanser att ta ledningen i början av andra halvlek. Både Pedro Mendes och Kranjcar kom nära men Howard testades sällan. James var länge totalt sysslolös men ett par vältajmade utrusningar hindrade effektivt ett allt bättre bortalag. Everton jämnade ut spelet efter hand och Portsmouths offensiv dog ut. Ser man på siffrorna, 21-5 i skott och 9-0 i hörnor, borde hemmalaget vunnit, men bakom dessa siffror döljer sig ynka tre skott på mål.

Everton försökte aldrig vinna matchen och det är trist att en sådan antifotboll ger resultat, men man ska också komma ihåg att vi har hyllat Portsmouth för liknande insatser som givit poäng på bortaplan. Största besvikelsen ligger trots allt i oförmågan att inte kunna hantera ett motstånd som spelar på det sättet. Det är ett relativt nytt problem för Redknapp och Portsmouth att brottas med, men ett problem som man måste finna en lösning på om man menar allvar med att utmana de fyra stora på sikt.