Det kvittar hur få eller många åskådare som finns på Olympiastadion då en sak alltid är konstant. Den höga ljudnivån från Ostkurve. I ur och skur är den sektionen full och den låter. Varför har inte tyckare med oss på sina topplistor över bästa fans? För att vi spelar på Olymiastadion där ljudnivån och trycker försvinner ut från arenan. Detta satt jag och tänkte på i samma stund som Diego Demme slog en djupledsboll mot Cuisance som drämde in ledningsmålet efter 15 minuter. Jag är färgad, men jag är ändå imponerad över stödet som klubben har efter alla turer. Vi har varit med om mycket, men kärleken till klubben är så oerhörd. Jag blir varm i kroppen när jag genom tv:n hör decibelnivån. Jag skulle ha varit på plats ikväll samt även på lördag, men ibland inträffar händelser som man inte kan påverka också blir planerna ändrade. Livet, helt enkelt.
Omställningar var vår melodi i första halvlek. Det är faktiskt det som är vår styrka och då vi har möjlighet att vinna matcher. Vi kommer inte att penetrera försvar genom tiki-taka fotboll utan det är att slå bollen i djupled också springer vi. 40 minuter in i matchen hade Krattenmacher ett ypperligt läge att göra 2-0, men istället för att skjuta när han var tre meter från mål så försökte han passa. Hade han avslutat i närmsta hörnet istället så hade det kunnat bli ytterligare måljubel, men in i katakomberna vandrade spelare med en ledning i ryggen.
Michael Cuisance gör 1-0.
Vi hade kunnat få en drömstart i andra. Vi hade kunnat. Men fick inte det. Vi fortsatte på melodin med att slå långt grundat på en stabil och tålmodig defensiv. Sebastian Grønning klöddade minst sagt till det. Backen hann ifatt honom och han berövades på ett rent friläge, men han hade alternativ till både vänster och höger, men han vill så gärna avsluta själv och det gick åt pipsvängen. Jag har många gånger förundrats över hur många spelare på den här nivån eller högre som inte klarar av att släppa bollen i rätt läge när medspelarna har bättre möjligheter att förvalta chansen. Särskilt i så pass klara lägen som detta var. Det är oceaner av yta, det är gott om tid att göra något vettigt med bollen, men ändå förgås möjligheten. Beslutsfattande är många gånger inte tillräckligt bra.
Jag satt och förberedde en tweet som löd: vi har nu haft två stora möjligheter att göra 2-0. Döda matchen. Nu sitter jag bara och väntar på 1-1.
Jag avvaktade lite med att trycka gör ett inlägg eftersom vi tilldelades en hörna. Vi gör aldrig mål på hörnor, men drog mig ändå lite för att publicera. Det räddade mig från publik skamvrå. Detta då Dárdai skarvade vidare Cuisances hörna till Grønning som omarkerad nickade in 2-0 målet i den 58:e minuten.
Resten av matchen spelade vi faktiskt bara av och det utan att Elversberg var i närheten att hota oss. 3-0 kom på straff 90+5 genom Thorsteinsson. Vi tog verkligen vid där vi slutade senast. En riktigt bra andra halvlek mot Düsseldorf följdes upp av en väldigt stabil insats idag, inte minst defensivt. När vi spelar på den här nivån är vi med Zweite-mått mätt riktigt bra och ett lag för toppstriden, men ojämnheten sänker oss.
På lördag kommer Dynamo Dresden på besök, då förväntas vi föra matchen och det är med handen på hjärtat inte vår styrka. Dresden är ett lag vi borde slå på hemmaplan och det är det som oroar mig. Om det får jag anledning att återkomma till senare i veckan, ikväll kan vi glädjas åt att vår cupdröm fortfarande lever. Finalen spelas 23:e maj på Olympiastadion, vem vet, vi kanske är med även då.
Lottningen av tredje rundan (åttondelsfinal) sker på söndag ca 17:50 på ZDF. Där kommer Hertha BSC att dras ur lottningsurnan. Vi håller tummarna att lottningen inte blir alltför svår.
