Fotboll kan vara kul. När försvarsspelet sitter och anfallet är spetsigt är det svårt att inte gilla det här spelet. Arsenal ägde boll. Spurs bossade totalt. Spurs gjorde fantastiska mål. Ingen vet vad Arsenal försökte göra.


Kane och Son levererar
Det gäller att förstå att man är bra. Tottenham vet hur man försvarar, och man vet verkligen hur bra man är på det. Spurs blir bara bättre och bättre i försvarsspelet. Det leder till ett enormt självförtroende. Men det är inte bara i defensiven som Spurs vet att man är bra, det är likadant med offensiven. Så när Harry Kane får chansen att öppna upp för Heung-min Son så gör han det, för han vet att det är ett bra samarbete. Sons skott är sedan fantastiskt, men inte oväntat. Arsenal förde spelet men Spurs ägde matchen. 2-0 strax innan halvtidsvilan var talande. Spurs kom fyra mot två från 65 meter. Son hittade Kane och avslutet var otagbart.

Arsenal kom ut och trodde på det i den andra halvleken. Det fanns lägen för en tidig reducering. Samtidigt kändes det som att alla på planen verkligen visste vad ställningen var. Spurs behövde inte göra nåt, Arsenal behövde göra allt och domarna kunde ge lite extra åt Arsenal. Spurs låg på försvar. Det var inte alltid helt övertygande, men när det inte gick helt rätt hade Arsenal ändå inget att hota med. Spurs fick tiden att gå, och man behövde inte anfalla. 


Mourinho gör succé
Tottenham visste hur mycket bättre man var. Taktiken var tydlig. Låt Arsenal försöka. Det finns inget som ger Spurs större chans än ett Arsenal som går bort sig. Så det skedde. Och det skedde igen. Spurs behövde sen bara stå rätt och göra jobbet för varandra. Mourinho har gjort underverk med försvarsspelet. Det här känns väldigt bra.

Mål: 1-0 Son (13), 2-0 Kane (45+1)

Bäst i Spurs:
+++ Höjbjerg
++ Kane
+ Bergwijn

Spurs lag:
Lloris
Aurier Alderweireld Dier Reguilon
Sissoko Höjbjerg
Bergwijn (Rodon 90+1) Lo Celso (Davies 72) Son (Lucas 88)
Kane