Om man bläddrar i böckerna kring spelare som spelat flest matcher för Arsenal, så hittar man ju David O`Leary överst. Sedan följer spelare från invincinles-eran och dubbelperioden 70-71. Strax efter dyker en viss Bob John upp. Honom blir man ju nyfiken på, så här är han.
Robert John var walesare. Från Barry Town och Caerphilly i södra delarna av Wales och en spelare som dök upp i klubben efter första världskriget. Han värvades av Knighton i syfte att ersätta Tom Whittaker.
Vad fick man då?
Jo, man fick en hårt jobbande ytterback. Det fick man oftast om man hämtade dem från de sotigaste, fattigaste, hårt arbetande gruvområdena i Wales. Gunners har ett gäng sådana i sin historia och nästan alla har samma egenskaper.
Som ytterback var han rätt unik. En nästan modern sådan, som gick med i anfallen och hade en väldigt bra defensiv Han hade svårt med positionen i laget i början och flyttades runt men från 1924/25 var han bosatt i laget. Han var med i finalen 1927, då hans bäste vän Lewis-också walesare- tappade in bollen och segern gick till Cardiff och han fick sin cupmedalj 1930. När Chapman ställde om i laget efter 1930, så fick han kämpa med Charlie Jones om speltid, men fick sina ligaguld 1931, 1933 och 1934. Han spelade bara nio matcher 1935, så den medaljen tappade han, men fick vara med om den nesliga cupförlusten 1932 mot Newcastle, då han faktiskt gjorde lagets mål. Under 1932 passerade han Percy Sands 326 matcher med sin 327e och han fortsatte ända till 1938 då han gjorde sin sista match för klubben.. Nummer 470.
Efter karriären blev det några magra tränarförsök innan han drog sig tillbaka till Barry, där han avled 1982 i en ålder av 92. En riktig långtradare till spelare gick ur tiden, 470 matcher för Gunners, men ändå väldigt okänd för många.Hans tid i klubben kom samtida med James, Jack, Bastin, Hulme och de andra, men med tanke på Gunners stora anfallsglädje, så föll backbesättningen ofta bort. Bob John förtjänar denna text. Absolut,
Tack Bob John
