Vad man skall veta om Alf Baker är att han är den ende spelaren som spelade i den första matchen på Highbury i högsta divisionen och som också tog klubbens första medalj. Med tanke på att det skiljer 11 år mellan dessa, så förstår man att Alfred Baker från Ilkeston i Derbyshire har givit Arsenal en stor del av sitt liv.
"Doughy" som han kallades för sin relativa satthet och krallighet var en av Leslie Knightons och Herbert Chapmans favoritspelare. Denne väldigt versatila och brett utbildade fotbollsspelare startade sin karriär i trakterna kring Derby och testade på en hel del småklubbar innan han under krigets slutskede skrev på Arsenal. Leslie Knighton hävdade i sin bok att han åkte till den gruva Baker jobbade i och fick proffskontraktet påskrivet i gruvhålet. Baker anslöt till Arsenal på sommaren och sprang ut på Highbury i augusti 1919, när Arsenal spelade sin första match i division ett efter att man blivit uppflyttade. Med i samma match var även Billy Blyth,som tidigare har omnämnts och en viss Joe Shaw, som skall föräras en egen artikel senare. Matchen förlorades dock med 1-0, men är naturligtvis historisk av många skäl.
Baker var en spelare som hade många strängar på sin lyra. Han kunde spela på alla positioner och ställde sig även ibland i målet om målvakten skadades. Hans position i laget var stark och Knighton gav honom kaptensbindeln under en kort tid. Denna tappade han dock till Charlie Buchan, när Chapman tog över. Baker var med i cupfinalen 1927, då man förlorade mot Cardiff och sedan i FA-cup-finalen 1930, då man slog Huddersfield. Han fick då sin efterlängtade medalj och lade året efter- 33 år gammal- skorna på hyllan. 351 matcher för Arsenal.
Det är alltid svårt att hylla dessa legendarer som gjorde så mycket för Arsenal. 350 matcher för Arsenal under en tid då laget växte fram till en kraft och hur Alf Baker utvecklades under denna period är naturligtvis enormt. Han var med under tiden när Chapman ställde om till den berömda WM-modellen, såg Buchan och Brain utvecklas, dominera och lämna, och såg hur James, Jack, Bastin, Lambert och Hulme tog fart. En spelare som verkligen såg hela lagets utveckling från en obskyr position till en maktfaktor,
Efter karriären blev han klubben trogen som scout och ungdomstränare innan han gick bort alldeles för tidigt 1955, endast 56 år gammal.
tack Alf Baker
