Tack David Raya för att du räddade Fernandez friläge i 78:e minuten och höll din 18:e nolla.
Tack Martin Ødegaard för att du gjorde avtryck som vi vill att vår kapten ska göra.
Tack Leandro Trossard för att du ännu en gång stod stabilt på rätt plats när det betydde som mest.
Tack Gabriel för att du stack ut benet och förhindrade Wilsons skott från att gå i mål på tilläggstiden.
Tack VAR-rummet för att ni såg Pablos arm hindra Raya i slutskedet.
Nu återstår två hinder på vägen mot det första ligaguldet på 22 år. Det vi behöver göra är att besegra ett nedflyttningsklart Burnley och Crystal Palace som bara några dagar efter vårt möte ska spela Europafinal.
Marginalerna var med oss den här söndagskvällen. Hoppas att det var ett tecken.
Det började så lovande. Calafiori var nära att göra mål, Trossard träffade målburen två gånger i samma anfall och Calafiori var nära att göra mål en gång till. Första 20 såg bra ut. Strax därefter tvingades White utgå på grund av skada, Zubimendi byttes in och Rice flyttades ner på Whites position. West Ham kom in i matchen.
Visserligen justerades detta i halvtid när Mosquera byttes in för Calafiori, vars position togs om hand av Lewis-Skelly samtidigt som Rice återgick till sin vanliga plats. Arsenal hade ändå svårt att komma till riktigt bra lägen och det var först när Ødegaard kom in i 67:e minuten som West Hams försvar så sakteliga började lirkas upp. Norrmannens förarbete till Trossards mål var det som krävdes.
Nu väntar en veckas vila innan säsongens sista hemmamatch mot Burnley.
