Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.
Texten är från Dantes "la divina Commedia" och är en veritabel bibel om lidande, pina,renande, hybris, underkastelse, psykologi och metafysik. Här berättas om Dantes resa genom helvetets alla kretsar, hans resa genom skärselden till sitt möte med sin livslånga kärlek Beatrice.
För en Arsenalsupporter som upplevt allt som står i denna bok, vandrat likt en febersjuk Raskolnikov längs St Petersburgs Gator eller vridit huvud ur led som Bröderna Karamazov i Dostojevskijs böcker, så känns gårdagens seger mot Atletico Madrid att man känns teleporterad ned i Den Gudomliga Komedins skärseld.
Nu är ju inte skärseld så illa som det låter.
Inte alls.
Skärseld betyder inte att man slår sig själv med blöta björkgrenar eller låter en ilsken tjur jaga dig i Pamplona, nej Skärseld kommer av de gammalsvenska ordet "rening" och det är de avgörande stegen man gör för att ta sig in i paradiset. I boken går Dante, ledsagad av den gamle filosofen Vergilius genom de sju terasserna, där själarna renas från högmod, avund, vrede, lättja, girighet/slöseri, frosseri och lust. Straffen är symboliska för synden.
Det känns som vi gooners har genomlidit alla av dessa dödssynder bara för att nu stå "ante Portas" likt en Hannibal och vråla "Sesam, öppna dig". Uppfattningen om just skärselden är annorlunda religiöst, men i stort sett är det tillståndet man befinner sig i när man har renats från synder och problem och står inför ett inträde i paradiset. Efter en lång jäkla säsong och med 17 maj 2006 i bakhuvudet då Belletti på Henke Larssons passning spelade in 2-1 vid Almunias vänstra stolpe, så känns det som en mödosam klättring har tagit oss dit.
Mot slutet av maj vet vi om någon ger oss nyckeln till denna dörr eller om vi blir stående och kastas ned för trappsteget till helvetets brinnande käftar igen. Det skall vi väl inte tro och misstänka. Gunners har på egen kraft tagit sig till final, inte förlorat en enda match i turneringen, hållit nio nollor och har ånyo en väldigt positiv bild på nästa steg.
