Det finns spelare i Arsenals historia som är värda sina egna små notiser. Under det fantastiska 30-talet är det många. Jag har vandrat genom spelare som Alex James, Cliff Bastin och Herbie Roberts. En spelare som dock tog alla dåtidens löpsedlar var David Jack. Jag nämner honom ofta i min berättelse om Herbert Chapmans fantastiska 30-tal och vår resa som kanonjärer hade inte varit densamma om inte David Jack funnits med, så plats för Lancashire-gossen som skickade framsidorna till Gunners. När man ser bilder på denna hjälte så slås man av hans fysik. Det var svårt att rå på honom, komma nära honom och det använde han sig av i framtiden.
Men historien om David Bons Nightingale Jack är annorlunda än många andra historier om spelare som kom till Arsenal för en spottstyver och utvecklades av Chapmans team. David Jack var redan en fixstjärna och när han värvades av Arsenal, så var han en av de stora prestigevärvningarna. Men hans historia börjar långt tidigare än 1928, då han kom till Arsenal. Den startade redan 1898 i Bolton. Han föddes in i en fotbollsfamilj. Pappan Robert Jack kom från Skottland, där han spelat för Alloa innan han flyttade till Bolton i Lancashire för att plocka upp karriären. Där föddes David Jack och när pappan fick tränarjobb i Plymouth före första världskriget så flyttade familjen dit och när kriget var på väg att avslutas så blev det nepotism i Argyle, då pappan skrev kontrakt med David och brodern Rollo. Nu tog David Jacks karriär fart. En spelskicklig, snabb forward med mycket bra blick för vart bollen skulle landa i anfallsspelet gjorde David Jack till en pålitlig målskytt i Plymouth och under säsongen 1920/21 klev han barndomsstad Bolton in och köpte loss honom för 3,500 pund. I Bolton Wanderers kom hans definitiva genombrott. Under åtta säsonger skulle han göra nästan 150 mål i ligan för klubben. Hans riktiga ”claim-to-fame” kom dock redan våren 1923, då den första FA-cupfinalen någonsin spelades på Wembley. Bolton mötte West Ham och David Jack gjorde 1-0 redan efter två minuter och är således inskriven som den förste målskytten i en FA-Cup-final på Wembley.
Några år senare avgjorde han ytterligare en final på Wembley, då Bolton slog Manchester City.
Bolton Wanderers hamnade dock i ekonomiska problem mot slutet av 20-talet och då slog Arsenal till. Chapman behövde en ny talisman i klubben efter Charlie Buchan och fiskade efter David Jack. Det skulle bli en dyr historia. Bolton ville ha upp emot 13,000 pund för sin målskytt. Det var långt över transferrekordet. Chapman förhandlade. Han förhandlade på en restaurant, där han såg till att Boltons representanter blev rejält sliriga medan han själv höll sig nykter. Till slut landade priset på knappa 10,500 pund-även det ett transferrekord.
Med David Jack var Chapmans anfall mer eller mindre komplett. Med sin Lancashire-spelare så fick han en spelare som personifierade det Lancashire-specifika- hårt arbete, ärlighet, envishet och en obönhörlig vilja.
Lambert,Hulme,James, Bastin och Jack . Maken till forwards-kvintett har Gunners aldrig sett och det skördades framgångar. FA-cupen vanns 1930 och med Lancashire-sonen vann Arsenal ytterligare tre troféer i form av ligaguld innan den 36-årige forwarden började inse att snabbheten och målskyttet hade passerat förbi. Med Ray Bowden fick Arsenal in en bra ersättare och med säsongen 1933/34 tog han farväl från scenen. 124 mål på 208 matcher skickar David Jack långt upp i Arsenals statistik. Endast en handfull spelare har gjort fler mål än honom i klubben.
Efter karriären försökte han sig på några stopp som tränare. Inte helt framgångsrikt. 1958 -endast 60 år gammal- avled David Jack av cancer. En fantastisk målskytt gick ur tiden. En av få spelare - endast Jimmy Greaves och Alan Shearer kan också ståta med att ha gjort över 100 mål i brittisk fotboll för två klubbar.
Tack för allt-David Jack
