2025 blev året då GIF Sundsvall på riktigt började bygga om. Ekonomin styrde allt: sparkrav, sänkta löner och spelare som fick kombinera fotbollen med jobb vid sidan av. Inga stora värvningar, inga glittriga rubriker – men en tydlig plan.
Sportchef Joel Cedergren pratade om färre spelare, smartare värvningar och mer ansvar på egna produkter. Målet är att minst 40 procent av truppen ska komma från den egna akademin, och spelarförsäljningar är något klubben måste leva av framöver, inte bara bli glad för om det händer.
Samtidigt kom ett viktigt besked mitt i allt prat om ekonomi och ombyggnad: huvudtränare Erol Ates skrev på ett nytt treårskontrakt. Han pratar ofta om kultur, identitet och tålamod – att GIF ska bygga något som håller över tid, inte bara jaga snabba resultat. Det blev lite av temat för hela året.
Och mitt i framtidssnacket står två stora GIF-profiler vid slutet av sina karriärer. Efter omkring 500 matcher i GIF-tröjan berättar Dennis Olsson och Pontus Engblom att säsongen 2025 blir deras sista. Två spelare som på olika sätt personifierar klubbhjärta, lokal förankring och kärleken till stan och supportrarna.
I tabellen slutade GIF Sundsvall på 11:e plats i Superettan med 40 poäng och målskillnaden 36–38. Inget toppår sportsligt, men heller ingen kollaps. 2025 blev kanske inte året då allt lossnade – men året då riktningen sattes tydligare inför framtiden.
GIF Sundsvall under Erol präglas av en tydlig grundidé: trygg defensiv först, sedan snabba och riktade omställningar.
Utgångsläget utan boll är en tydlig fembackslinje med ett lågt fyrmannamittfält framför och en ensam spets. Laget försvarar oftast i mittblock: wingbackar sjunker ned i linje med tre mittbackar, yttermittfältare går inåt och stänger halvrum. Anfallaren ligger kvar högre upp för att hota djupled vid omställning.
*Giffarnas genomsnittliga positioner när de försvarar
Med boll skiftar strukturen. Mittbackarna breddar, den centrala stannar som balanspunkt medan wingbackarna driver upp och blir nästan ytterforwards. Då liknar det mer trebackslinje med två centrala mittfältare som balans och en offensiv inre mittfältare i högra halvrummet. Värmekartorna visar tyngdpunkt på höger sida där kant och spets kombinerar, ofta via inspel snett inåt bakåt. Vänster sida är mer uppbyggnadskant där bollen hämtas djupare samt används för att flytta laget fram innan spelet vrids över.
I uppspelen söker man ofta högra mittbacken eller den defensiva mittfältaren som första station och därifrån diagonal mot höger wingback eller korta kombinationer centralt. Vänstra mittbacken tar färre offensiva risker och säkrar oftare bakom.
I omställningar framåt går första passet ut i kanal på någon av kanterna. Anfallaren droppar ibland ned för att dra isär backlinjen och skapa yta för djupledslöpningar från wingbackar eller centrala mittfältare.
*Giffarnas genomsnittliga positioner när de anfaller
I högt försvar styrs motståndaren mot ena kanten där laget trappar: anfallaren skär av spelvändning, närmaste centrala mittfältare kliver och wingbacken pressar, medan övriga faller ned. När laget blir nedtryckt faller yttermittfältarna hem och bildar nästan en sexbackslinje runt straffområdet.
Svagheterna är främst avstånden mellan lagdelarna när wingbackarna står högt; då blir ytorna bakom kanterna stora och mittbackarna lämnas i en-mot-en. Dessutom kan den ensamma spetsen bli isolerad när laget står lågt. Men grundidén är konsekvent: kompakt fem-fyra-ett utan boll och, med boll, ett trebacksspel där kanterna – särskilt höger – är huvudvägen framåt genom löpningar i halvrum och inspel från ytterzon.
GIF Sundsvalls 2025-säsong ser på ytan ut som en klassisk mittenhistoria: elfte plats, 40 poäng, 36–38 i målskillnad. Men ju mer man skrapar på siffrorna, desto tydligare blir bilden av ett lag med ganska skarp identitet – och några väldigt tydliga bovar som kostar både poäng och placeringar.
Tittar man på förväntade poäng (xPts) blir bilden nästan chockartad. Baserat på xG-data landar GIF Sundsvall på bara 24 förväntade poäng – delad jumbo i serien – och skulle med den modellen egentligen ha åkt ur Superettan.
I verkligheten tar laget 40 poäng, alltså 16 fler än vad de underliggande siffrorna pekar mot. Bara Oddevold är det laget som över presterar mer med sina +20 förväntade poäng i ligan förre Sundvall. Det säger två saker samtidigt: att spelet och chansskapandet mer liknar ett bottenlags än ett stabilt mittenlags – men också att Giffarna 2025 ofta fick maxutdelning i täta matcher.
Men grundstatistiken berättar mycket. GIF tar 1,33 poäng per match, nästan exakt ligasnittet på 1,36. Vinstprocenten (37) och förlustprocenten (40) ligger och skaver mot varandra, medan 23 procent kryss sätter tonen: det här är ett lag som ständigt gungar runt jämviktsläget, sällan helt överkört, sällan riktigt dominant.
Totala mål i matcherna – 2,47 per match – ligger klart under ligans 2,86. Det betyder att Sundsvall oftare spelar tajta, målsnåla matcher än många andra. Bara 47 procent av matcherna går över 2,5 mål, jämfört med 56 procent i ligan. “Små marginaler” är inte bara en klyscha här, det är bokstavligen lagets miljö.
*Zooma in för bättre synlighet
Offensivt är laget egentligen mer spelande än slutprodukten antyder. Ett snitt på 1,2 mål framåt per match är under liganivå, trots att man kommer till ungefär 10,4 avslut per match . Laget har 50 procents bollinnehav , slår i snitt 380 passningar per match och gör det med 84 procents passningssäkerhet – det är siffror som hör hemma i ett lag som vill ha kontroll, inte bara försvara sig.
Därtill tillkommer över 10 lyckade dribblingar per match , vilket vittnar om individuella aktioner och spelare som kan ta sig förbi gubbe.Det finns alltså både volym i passningsspelet och förmåga att bryta linjer – men ändå landar man på bara 36 mål och beskedliga 16 assist. Det är som om laget gång på gång bygger upp lovande positioner men inte klarar att göra dem riktigt vassa.
Sundsvall får sina lägen, men maximerar dem inte. När man dessutom toppar hela Superettan i skott i målramen – 13 avslut i stolpe eller ribba – blir bilden nästan provocerande tydlig. I ett lag som inte vräker in mål är 13 ramträffar enormt mycket. Där finns flera poäng dolda bara i ren varians.
Väldigt många spelare har dessutom drabbats: Finey, Manchón, Engblom, Bahtijar, båda Sandberg, Forsberg, Palomino, Kagayama, Martínez Ruiz – i princip hela den offensiva stammen har haft marginalerna emot sig. Det här är både otur och ett tecken på ett lag som konsekvent befinner sig precis på gränsen till att få bättre utdelning.
En av de starkaste positiva markörerna hittar man i det vi kan kalla “Erol-faktorn”. Nio mål gjorda av inhoppare placerar GIF delad tvåa i ligan. I ett lag som gör 36 mål totalt innebär det att var fjärde GIF-mål kommer från bänken . Det är ett brutalt kvitto på matchcoachningen.
Finey och Carlos Martínez Ruiz står båda på två inhoppamål, och bakom dem finns en hel rad med spelare som kliver in och bidrar: Engblom, Jelassi, Sandberg, Palomino, Manchón. Det där är inte slump, det är struktur – rätt spelare i rätt matcher, byten vid rätt tid, och en trupp som accepterar rollerna.
*Zooma in för bättre synlighet
Kopplar man detta till målbilden – där 67 procent av målen kommer i andra halvlek och en tredjedel efter minut 75 – får man en tydlig profil: GIF är ett lag som blir farligare ju längre matchen går, inte minst tack vare tränarens fingertoppskänsla.
Defensivt är helhetsbilden faktiskt bättre än många skulle gissa. 1,27 insläppta mål per match är bättre än ligans 1,43, och andelen hållna nollor (27 procent) är i nivå eller strax över ligasnittet. Man släpper in färre mål än majoriteten av botten- och mittenlagen, och framför allt är bortaförsvaret starkt: bara 18 mål i baken på 15 bortamatcher, vilket gör GIF till ett av seriens tätare lag på resande fot.
Bakom det ligger ett hårt jobbande lag utan superdominant målvaktsbelastning – 3,2 räddningar per match kombinerat med 38 brytningar och 76,6 återerövrade bollar per match visar ett kollektiv som ständigt är i arbete. Man är inte cyniska och låga, utan aktiva i försvarsspelet.
Men även bakåt gömmer sig tydliga mönster. Laget släpper in oproportionerligt många mål tidigt i matcherna. I segmentet 0–15 minuter släpper man in 6 mål och gör bara 1 själv. I nästa kvart, 16–30, är siffran åter 3–6. Direkt efter paus, mellan 46 och 60, är det 6 mål framåt men hela 10 bakåt. Det här är rent strukturellt: GIF går svagt in i båda halvlekarna och måste sedan jaga sig in i matcherna.
Över en hel säsong betyder det att man i snitt leder bara 19 procent av matchtiden , medan motståndarna leder 31 procent . Resten – drygt hälften – är oavgjort. Det stämmer obehagligt bra med upplevelsen av ett lag som sällan kliver ut och dikterar villkoren från första minuten.
När Sundsvall väl tar ledningen är man däremot ganska stabila. Laget tar ledningen 18 gånger på 30 matcher och släpper bara in kvittering i sju av de lägena. En ledningsförsvarsnivå på 61 procent är bättre än ligans genomsnitt.
Problemet sitter alltså inte i att laget rasar ihop när man leder, utan snarare i att man inte leder tillräckligt ofta. I andra änden, när motståndet tar ledningen – vilket sker 20 gånger – lyckas GIF kvittera 8 gånger. En kvitteringsgrad på 40 procent är okej men inte mer. Tillsammans med den låga tiden i ledning visar det här ett lag som ofta låter matcherna bli motståndaranpassade, snarare än att ta kommandot själv.
Hemmaspelet på NP3 är kanske den största konkreta boven i säsongen. 1,13 poäng per match hemma , jämfört med 1,53 borta , är en enorm skillnad. Bara 42 procent av poängen tas på hemmaplan. Trots att man gör fler mål hemma (19) än borta (17) läcker man också mer bakåt – 20 insläppta hemma, 18 borta – och misslyckas med att bygga den där riktiga hemmaborgen.
Man håller bara nollan i tre av femton hemmafighter och avslutar säsongen med fem raka hemmamatcher utan clean sheet. Samtidigt gör GIF mål i tolv av femton bortamatcher och har ligans tredje tätaste bortaförsvar.
Allt detta pekar mot en tydlig identitet: laget trivs i matcher där man får försvara lite lägre, kan utnyttja sina 30 långbollar per match (med godkända 55 procent lyckade) och sina 5–6 krossar per match för att snabbt ställa om. Hemma, där man förväntas diktera mer, hittar man inte samma balans.
Och så kommer vi till fasta situationer – kapitlet där säsongen verkligen blöder. Offensivt landar GIF på 8 mål på fasta , vilket är mitt i bruset, men tittar man på hörnor isolerat blir det avslöjande: bara 2 mål på hörna på en hel säsong. Man skapar okej med lägen i den biten – 5 hörnor per match hemma , drygt 3 borta. Med det antalet dödbollar ska ett lag med Sundsvalls luftstyrka och boxspel göra mer skada än så framförallt på hemmaplan.
Defensivt är det lika dyrt: 11 insläppta mål på fasta placerar GIF i den problematiska delen av ligan. Laget möter i snitt 4,2 hörnor mot sig hemma och hela 5,5 borta , och klarar inte att freda sig tillräckligt ofta. Här finns ett väldigt tydligt område där några procents förbättring översätts direkt i poäng.
Även duellspelet understryker den här bilden. Med nästan 65 vunna tacklingar per match spelar Sundsvall med hög intensitet, men träffprocenten – 35,9 procent – är låg. Det betyder väldigt många försök, men också väldigt många missade ingrepp. I luftrummet vinner man drygt 41 procent av duellerna, alltså en minoritet.
Kombinerar man det med att man både skapar och försvarar många fasta situationer, blir det logiskt att just fasta blir ett återkommande problem. Disciplinen är å andra sidan kontrollerad: 1,5 gult kort per match och inga röda gör GIF till ett lag som tacklas mycket, men sällan tappar huvudet.
*Zooma in för bättre synlighet
Stylistiskt är Sundsvall något av ett “balanslag”. Med 50 procent bollinnehav , hög passningsprocent, runt 10,5 lyckade dribblingar per match och samtidigt drygt 30 långbollar och 5–6 krossar per match, kombinerar man kortpassningsspel med raka inslag. Man varken dominerar fullständigt eller parkerar bussen.
Problemet är att den här balansen i praktiken ofta landar i ett ingenmansland: laget skapar hyfsat många lägen, men inte massor; man släpper till en del chanser, men inte jättemånga; man vinner fler matcher knappt än stort, och förlorar oftare med uddamålet än med stora siffror. En majoritet av vinsterna kommer med uddamål, och en majoritet av förlusterna är likadana – exakt det mönster man förväntar sig i ett lag som spelar matcher på marginalerna.
*Zooma in för bättre synlighet
GIF Sundsvall landade på ett publiksnitt på 2 777 åskådare på NP3 Arena säsongen 2025. Det placerar klubben på sjunde plats i publikligan i Superettan – klart efter de stora drakarna som Helsingborg, Västerås och Örebro, men ändå stabilt i övre halvan. Det säger en del om kraften i stan: trots sportslig berg-och-dalbana fortsätter en trotjänarpublik att dyka upp, match efter match,2 777 i snitt inte bara en siffra, utan ett kvitto på att intresset för Giffarna lever vidare.
*Zooma in för bättre synlighet
Sportsligt landar GIF Sundsvall på en elfteplats. Ekonomiskt är man lika tydligt mittenlag: lönenotan över året runt 3,25 miljoner , en total personalkostnad på cirka 13,6 miljoner och en uppskattad månadskostnad på 1,5 miljon för att driva klubben. Det är en kostym som gör att truppen i praktiken är halvproffsig – flera spelare behöver jobba vid sidan av GIF, vilket äter både återhämtning och marginaler.
Ändå visar året att klubben fortfarande kan något väldigt viktigt: utveckla spelare vidare . Försäljningen av Ludvig Svanberg till allsvenska Mjällby är säsongens tydligaste kvalitetsstämpel. En mittback formad i Sundsvall, kliver rakt in i en allsvensk toppmiljö. Det är precis den typen av affär som håller liv i både ekonomi och självbild. Försäljningen av Ludvig Svanberg till Mjällby gav runt 180 000 euro i övergångssumma, motsvarande ungefär drygt två miljoner kronor.
Samtidigt var 2025 brutalt på det mänskliga planet. Mille Eriksson en talng född 2006 skadar sig – och det är i första hand därför anfallaren spanjoren Carlos Martínez hämtas in, inte som lyxvärvning utan som nödvändig ersättare. Framåt hade laget dessutom en säsong med mer stolpe ut än in . GIF radar upp avslut, toppar statistiken i skott mot målramen, men får för lite utdelning offensivt. Yacqub Finey är lysande periodvis, men känslan är ändå att både han och laget hade kunnat stå med ett par mål till var.
Klubbens förstärkningar under sommaren
– Svanberg säljs,
– Nikolas Talo lånas in för att ersätta Svanberg men återvänder till Haka när lånet löper ut nu i november,
– Ture Sandberg gör ett starkt år men är bara på lån och återvänder till Norrköping i december,
– Carlos Martínez värvas in som ny kraft längst fram
Ovanpå allt detta tar klubben ett stort strategiskt beslut: Erol Ates får ett nytt treårskontrakt . Hans fembackslinje och omställningsfotboll gör honom kanske inte till den mest “sexiga” tränaren på marknaden, men i Superettan finns få som matchcoachar bättre. Inhopp, sena justeringar, byten som får effekt – statistiken på mål av inhoppare talar sitt tydliga språk. Att förlänga med honom är både ett tecken på bristande intresse utifrån och ett modigt långsiktigt val. Fortsätter den här kurvan kommer Erol leda större klubbar, den övertygelsen känns rimlig.
Inför 2026 väntar nu nästa kapitel: utgående avtal på Carlos Martínez Ruiz, Monir Jelassi, Samuel Tammivuori, Lucas Forsberg och Amaro Bahtijar
Och nu väntar en vinter som kan rita om hela truppen. Runt fem spelare med utgående kontrakt , Ture Sandberg återvänder till Norrköping, Nikolas Talo tillbaka till Haka och två klubbikoner – Dennis Olsson och Pontus Engblom – avslutar sina karriärer . Det betyder en enorm omsättning om nya avtal inte landar.
Just därför blir de kommande månaderna så spännande: vilka får förlängt, vilka släpps, vilka nya ansikten kliver in när sportchef Joel Cedergren och Erol Ates börjar bygga sitt nästa GIF Sundsvall?
Vi lämnar 2025 med ett GIF Sundsvall som fortfarande får pussla ihop halvproffsliv och stora drömmar. Just nu känns det som ett mellanår – men det kan lika gärna visa sig vara året då det började vända.
Vad hoppas du mest få se av GIF Sundsvall under 2026 – på eller utanför planen? Kommentera eller rösta i omröstningen nedan.
