Nästa motståndare var nämligen Häcken och de befann sig mitt i ett europeiskt kval. De gulsvartrandigas två tidigare allsvenska matcher hade slutat med en förlust mot Öster och ett kryss mot Degerfors. En slutsats som kan dras utifrån det är att Häckens primära fokus låg på de internationella matcherna vilket gav Värnamo ryy segerhopp. Matchen blev dock en rejäl kalldusch, det slutade nämligen med en 5-1-förlust. Förlusten kan betraktas som rättvis, men siffrorna blev för stora.
Under den första halvleken hade Värnamo flera fina offensiva aktioner och möjligheter, bla i den 14:e minuten när en tre-mot-två-situation uppstår och Shamoun driver bollen. I anfallet har han med sig Antonsson och Meriluoto, varpå bollhållaren söker Antonsson men den sistnämndes mottagning sviker vilket gör att han hamnar i en dålig vinkel. Shamoun såg för övrigt bra ut under halvleken med en hög teknisk förmåga samt snabba och smidiga rörelser. Även Björnström imponerade med offensiva löpningar och farliga inlägg in i straffområdet.
Offensiven höll alltså en hyfsad nivå men i defensiven var bristerna påtagliga med bla dåligt markeringsspel och förlorade luftdueller. Även på mitten, där IFK spelade med Antonsen, Shamoun, Liimatta och Zeljkovic, var det kämpigt. Den förstnämnde är nämligen en renodlad defensiv mittfältare medan de andra är offensiva lirare som oftast rör sig ut mot kanten. Det resulterade i att Antonsen blev ensam centralt där han tampades mot Häckens mittfältstrio, bestående av Samuelsson, Dahbo och Dembe.
I halvtid stod det 2-1 till Häcken och IFK inledde faktiskt starkt efter pausen, bla slår Zeljkovic en fin svepande boll som nästan kan petas in av Shamoun. I den 51:a minuten kommer dock en kalldusch i form av ett 3-1-mål för Häcken. I tiominutersperioden som följer efter Häckens tredje mål spelar Värnamo relativt bra och möjligheter radas upp. Exempelvis har både Shamoun och Antonsson en chans vardera. Därefter dör dock matchen och Värnamos tycks ge upp vilket leder till sänkt intensitet och två nya baljor för gästerna.
Efter förlusten väntade IFK Göteborg och återigen blev det inga poäng in på kontot. Den första halvleken var svag där göteborgarna hade spelövertaget på mitten. Värnamo hade svårt att sätta en fungerande press och inne i boxen brast försvaret vilket gjorde att IFK Göteborg kom till flera möjligheter. I offensiv väg fanns det knappt några chanser. Den andra halvleken är bättre, särskilt i anfallet där Värnamo har en del möjligheter och man pressar Blåvitt på slutet. Även det defensiva var stabilare, Coulibaly och Mohammed fredade nämligen straffområdet. En svaghet är dock att mitten kändes ihålig, det var relativt lätt för hemmalaget att ställa om och ta sig igenom centralt. Mötet slutade för övrigt 1-0.
Förlusterna innebär att Värnamo fortfarande är längst ner i tabellen, och avståndet upp till den negativa playoff-platsen är sex poäng. Det är åtta matcher kvar och förmodligen måste Värnamo vinna minst fem. Situationen känns tyvärr inte särskilt hoppfull. Något som oroar är att IFK bara har vunnit två av 22 allsvenska matcher i år. Förvisso har Värnamo haft marginalerna mot sig i flera av nederlagen, men det vore en felaktighet att påstå att den skrala poängskörden primärt beror på ”otur”. Det finns nämligen vitala spelmässiga brister.
Ett tecken på det är att 43 mål har släppts in, och det är endast Degerfors (44 mål) som släppt in fler. Spelarna i de bakre leden har samtliga hållit en ojämn nivå. De som i huvudsak spelat efter uppehållet är målvakten Keto och försvararna Grozdanic, Andersson, Björnström, Rapp, Coulibaly och Mohammed. Rapp är den som uppvisat lägst lägstanivå, mot Häcken kom alla de insläppta målen via hans kant. Även Grozdanic har varit en enorm besvikelse med passivt duellspel, förlorade luftdueller och slarv i passningsspelet. De andra herrarna har förvisso hållit en godkänd nivå men det är ingen som varit jämnbra och bidragit med defensiv spets under flera matcher i följd.
En tolkning som kan göras utifrån det som skrivits är att spelarna brister i individuell kvalité. Det går dock att nyansera bilden, exempelvis har Sandstö skiftat i backlinjen i de åtta senaste matcherna. Det är givet att det blir rörigt mellan spelarna när de inte får spela ihop sig. Därutöver försvarar man med hela laget, inte bara med backarna. Att Le Roux lämnade lär ha påverkat backlinjen negativt, eftersom det är en slitstark defensiv mittfältare. Liknande kan sägas om Adjei, trots att han hade en offensiv roll. Ghananen var nämligen en rörlig och energisk spelare som kunde vinna många andrabollar vilket bidrog till att försvararna blev mindre pressade.
I de återstående matcherna bör Sandstö försöka spela med samma backlinje, och det främsta alternativet är nog Larsson-Mohammed-Coulibaly-Björnström. Mohammed är den back som uppvisat högst höjd och i sina bästa stunder förlorar han ingen duell. Coulibaly gjorde en hyfsad match senast och desamma kan sägas om Larsson som startade för första gången på länge. På vänsterbacken anser jag att Björnström är det främsta namnet som finns tillgängligt.
Mittfältet är en lagdel som förändrats under sommaren. När Sibila och Asterhed var tränare så lirade dem med ett tremannamittfält (i ett 4-3-3) samtidigt som Sandstö spelat med ett fyrmannamittfält (4-4-2) i de senaste matcherna. Positionerna är tydliga när Värnamo försvarar sig, när de attackerar är rollerna vagare. Som tidigare skrivet var det ihåligt mot Häcken och även mot IFK Göteborg fanns det brister men det såg stabilare ut. Den gången startade Thern och Antonsen centralt medan Liimatta och Shamoun tog varsin kant.
Thern och Antonsen är en intressant duo. Båda är erfarna, bolltrygga och vet hur de ska röra sig. De kan komplettera varandra på så sätt att Antonsen är en sexa och Thern är mer av en åtta. Det olyckliga är dock att det inte finns någon tid att ”spela ihop sig” utan de måste leverera redan nu om IFK ska lösa detta. Vidare är Thern skadebenägen och det är osannolikt att han kommer kunna starta alla av de resterande matcherna.
Under sommaren har offensiv kvalité tagits in och Värnamo har gjort mål i åtta av de nio senaste matcherna. Det är i omställningar som Värnamo är som starkast, det finns nämligen mycket fart i både Liimatta och Shamoun. Samtidigt är spelet mot uppställda försvar svagare, och det kan delvis kopplas till att man tappat mittfältet i flera matcher. Antonsson togs som bekant in i somras och det har blivit tre mål och en assist hittills. Anfallaren är någon som måste leverera för att detta ska lösa sig, och insatserna mot Häcken och IFK Göteborg var bleka med exempelvis dålig förstatouch och brända chanser.
Tabellen ser ut enligt följande:
12. Sirius – 23 poäng
13. Halmstad – 21 poäng
----
14. Öster – 18 poäng
----
15. Degerfors – 16 poäng
16. Värnamo – 12 poäng
Under sommaren har jag beskrivit dessa fem lag som de som riskerar att åka ut, och det är något jag fortfarande håller fast vid. Läget har dock förändrats. I början av augusti hade nämligen HBK det bästa utgångsläget och nu är det i stället Sirius. Personligen är jag inte förvånad. Sirius har spelat bra under denna säsong men man har slarvat och haft marginaler mot sig, fram tills nu. Det är högst osannolikt att Värnamo passerar Sirius.
HBK gick trögt under juli och augusti, men vann mot Elfsborg för två-tre veckor sedan vilket gett hallänningarna visst andrum. Halmstad är ojämna men de kan sprattla till ibland och få med sig vinster, det är en kontrast mot Värnamo. Deras svaghet är offensiven men nyförvärvet Yeboah har potential. Slutsatsen som drogs om Sirius kan dras om Halmstad; Värnamo kommer sannolikt inte vara över dem när 30 matcher har spelats.
Det kommer också vara svårt att hinna i kapp Öster. Det är ett stabilare defensivt lag i jämförelse med Värnamo, dock är deras offensiv sämre. En indikation på det sistnämnda är att Öster endast gjort 17 mål vilket är minst i Allsvenskan. De tidigare Värnamospelarna, Uddenäs och Volkeling-Persson, har inte varit lyckosamma. Nyligen sparkades Foyston från tränarposten och hur det påverkar laget återstår att se. Personligen tror jag det var ett klokt beslut, tränarens ledarskap och beteende har nämligen ifrågasatts flera gånger. Exempelvis hade han en personlig konflikt med Rodic som inte riktigt blev löst.
Närmast Värnamo, i tabellen, parkerar Degerfors. Trots en svag form så går det inte att räkna ut dem, de har endast två poäng upp till playoff. Därutöver tog man en poäng mot Malmö senast och var en straffspark ifrån att vinna mötet. Det har skett en utveckling sedan Goitom tog över och laget har haft en del relativt bra insatser där man känts kompakta och visat kampvilja. Samtidigt lider värmlänningarna av bristande spets i båda straffområdena.
