Det gäller att vara med när det inte är som hetast, men där poängen fortfarande står på spel. Hur surt det än är att förlora ett Derby mot Arsenal är en match mot Brighton fortfarande en match som alla andra där tre poäng står på spel. Brighton borta är en ganska svår match. Tottenham hemma är också en ganska svår match. På förhand var det ovisst.


Son hittade Kane
Det gäller att göra rätt. Antonio Conte förändrade laget, från 343 till 352. Spurs förde matchen, och det kändes som en matchinledning som kunde ge ett bortamål. Heung-min Son har ofta kritiserats under den här säsongen, och det har antagligen varit berättigat varje gång, för Son har misslyckats med det mesta. Men när han skjuter in ett inlägg som Harry Kane sedan förvaltar är det bara bra. Spurs är i ledning, och laget kan dra sig tillbaka så som Conte vill ha det. Brighton var sedan inte ofarliga, men Eric Dier spelade som han brukar och allt såg bra ut fram till halvtidsvilan.

Det går att leda med 1-0 och se det som en fördel. Men för Spurs del är det svårare än så. Med 1-0 finns något att försvara. Spurs försökte försvara... Det gick vägen. Helt ärligt såg det säkert ut. Brighton skapade inget alls. Så Spurs vann. Det betyder allt.


Conte sörjer en vän
Om tre poäng var allt så fanns det nåt som betydde ännu mer. Gian Piero Ventrone gick bort vid 61 års ålder, och Conte förlorade en nära vän. Spurs förlorade en garant för den fysiska statusen. Tre poäng betyder egentligen inget i sammanhanget, men nånstans är det vackert att hedra en fystränare genom att vinna med just 1-0. Det här var något mer än en vanlig seger, vilken som helst.

Mål: 0-1 Kane (22)


Bäst i Spurs:
+++ Dier
++ Højbjerg
+ Romero

Spurs lag:
Lloris
Romero Dier Davies
Doherty Højbjerg Bissouma (Richarlison 71) Bentancur Sessegnon
Son (Perišic 80) Kane (Skipp 90)