Semenyo gav Bournemouth ledningen redan i den 4:e matchminuten. En axel på rätt sida för Chelsea innebar offside och bortdömt mål. Det såg ut som att hemmalaget ville mer då de skapade farligast målchanser. Först en bit in i den andra halvleken jämnade matchbilden ut sig något och Chelsea skapade något längre anfall. Tyvärr sattes Petrovic aldrig på prov och Chelsea fick med sig 0-0 – något turligt – i en match där de hade chansen att knapra in på Arsenal som nollat i sin match.



Tre tankar om matchen


Första målet vinner
Ja, så har det sett ut i 13 av de 15 matcher som spelats mellan lagen i Premier League. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag var några minuter sen – var tvungen att se klart F1-kvalet – och såg att det stod 1-0 på tavlan. Tur att VAR kunde kliva in och rädda Chelsea. Bournemouth som har varit starka på hemmaplan och bara släppt in fem mål denna säsong var fortsatt starka defensivt. Tyvärr kan man inte direkt säga att Chelsea satte Petrovic på prov då de flesta avslut som togs var distansskott, plockpotatis eller rakt på den gamle Chelseamålvakten.


Svajigt försvar
Chelsea fortsätter att svaja i sitt försvarsspel. Framför allt under inledningen av varje halvlek. Att sätta sig i situationer där Sanchez måste stå på öronen och laget måste förlita sig på att VAR kliver in och räddar dem känns som en riskabel strategi. Fofana var i min mening den bästa i backlinjen denna match, med det sagt så har han vilat sedan Arsenalmatchen, kanske börjar det höga matchandet att sätta sig i benen hos vissa av spelarna.


Kortligan
Ett kort i en match mellan två lag som samlat kort så som vi 90-talister samlade på kapsyler får väl ses som än förbättring för båda lagen. Såklart var det Chelsea som inte kunde låta bli att samla på sig både ett och två i matchens absoluta slutskede.