I början av matchen, denna näst sista kväll 2025, var känslan att mycket var sig likt. Inte mer än åtta minuter tog det innan Bournemouth tog ledningen, när ett långt inkast från Semenyo(som undertecknad gissnade helt fel kring angående dennes medverkan) skarvades in i straffområdet och en allt för fri David Brooks fick nicka, se Sanchez stoppa, och sedan peta in bollen förbi spanjoren på andra försöket. Än en gång var Chelsea lost på defensiva fasta, än en gång hade vi en match att vända. Det skulle dock hända saker ganska fort.
Tacka gudarna för det
Det var nog inte många som trodde att Estevao, när han gick ner i straffområdet efter vad som snart kan kallas en tämligen sedvanlig Estevaoräd, också skulle belönas med straffspark.”Skärp dig”, tänkte undertecknad när domaren inte gav något och brassen betedde sig som en oförrättad fjortonåring, vevade med händerna och sprang till linjedomaren a la Drogba 2009. ”Det där är ju inte straff”, tänkte jag, och gick vidare, tänkte att kvitteringsmålet fick komma senare i stället.
Men så avbröt domaren spelet, vi blev varse om att VAR skulle användas, och ganska så snart traskade han bort mot tv-skärmen. Vi vet vad det betyder; i nästan samtliga fall tilldelas straff. Så också nu. Palmer var iskall mot gamle lagkamraten Petrovic, som gick åt rätt håll men inte nådde tillräckligt långt. Lika igen.
Galet
Vad som utspelade sig efter det går närmast att beskriva som ett sjöslag, som ett kondensat av hela Newcastlematchen. Brooks kom alldeles för ren i någon form av kontring i den 19:e minuten och borde nog gjort 2-1 men Sanchez stoppade. Minuten senare var vi i farligt läge när Garnacho drällde alldeles för mycket med bollen i offensivt straffområde. Minuten efter det hittade nämnde Garnacho rätt, med en passning in till Enzo Fernandez, som tog emot, väntade och DRÄMDE upp den i krysset. Riktigt snyggt. Ändå tog det inte mer än tre, fyra minuter innan Bournemouth gjorde mål IGEN, matchens fjärde, när ett NYTT Semenyoinkast skarvades och en Bournemouthspelare fick stå alldeles för ren, Kluivert den här gången, som kunde peta in den på bortre stolpen. Jag ångrar med hela min person att jag tippade att Semenyo skulle missa den här matchen; det känns som att jinxkraften har varit i farten…
Dominanta i andra
Andra halvlek kom med förstärkningar; Reece James och Pedro Neto byttes in mot Acheampong och Garnacho. Och om den första halvleken skakade av chanser var den andra – i alla fall lite – mer lugn. Den var inte helt utan sin dramatik dock; Estevao hade ett farligt inspel strax innan den 60:e minuten och ett lågt skott som räddades några minuter senare. Farligast blev det kanske när Enzo fick bollen, ren i straffområdet, från ett inlägg, och måttade och sköt över. Där borde det varit mål.
Trots att vi var det dominerande hela laget under de sista 45 minuterna så kom aldrig vinstmålet, och vi får nöja oss(eller inte, jag är frustrerad) med en poäng.
Tanke:
Om inte City fångar Semenyo borde någon annan försöka göra det(Vi kanske? Någonting säger mig att vår stab inte kommer överväga det). Glänste av självförtroende.
