Vi kommer sammanfatta matchen under fyra rubriker, fyra tankar.
En match med två ansikten
Newcastle var väldigt snabba ut ur blocken och Chelsea var det inte. Inte mer än fyra minuter tog det innan Woltemade tryckte in 1-0 från ett inlägg efter att Wesley Fofana gått på upptäcksfärd och tappat bollen på mittplan, och tio minuter senare gjorde samma Woltemade ett liknande mål, också från inlägg. Tysken var precis onside, marginalerna var inte på vår sida, men det spelade ingen roll. Hade inte han nått bollen hade någon av de två andra Newcastlespelarna, som fick stå HELT rena på bortre stolpen, kunnat göra det. Uselt försvarsspel. Kort innan paus höll Woltemade dessutom på att göra ett tredje på samma vis.
Kommentatorer Niklas Holmgren och Sara Fredriksson konstaterade efter cirka 20 minuter att det inte rådde någon harmoni i Chelseas spel, och det sammanfattade situationen ganska väl. Newcastle var påkopplade, energiska och snabba – så som de är när de är som bäst – men det ursäktar inte vårt spel. Återigen tänker jag att det kanske varit annorlunda om vi haft några mer rutinerade mannar som kunnat lugna ner spelet och få oss tillbaka på rätt fot.
Mot slutet av första höjde vi oss, och hade till och med en boll i nät(målet dömdes bort), men på det stora hela var det en första halvlek att vara missnöjd med, inte bara resultatmässigt.
Andra blev helt annorlunda. Några minuter in reducerade Reece James med ett fantastiskt frisparksmål från central position, och inte långt därefter kvitterade Joao Pedro efter att Robert Sanchez slagit en briljant utspark som brasilianaren nådde högst på och hamnade i friläge från.
För tyst i första – livsviktig i andra
Jag älskar Reece James, kommer alltid göra det, men dagens första 45 väckte frågan om hur han fungerar som kapten. Att leda i det tysta behöver inte vara ett problem, men idag funderade jag på hur mycket han ledde överhuvudtaget. Någon behövde se till att laget tog sig samman.
Men: det var tur att matchen inte var över efter första 45. I andra gjorde han ett briljant frisparksmål och stoppade ett friläge. Vilket redemption arc.
Hur viktig är Enzo?
Förra veckan skrev jag att man kanske inte märker hur viktig Enzo är för det här laget. Jag tänkte ännu mer på det idag. Det fanns ingen länk mellan lagdelarna i första halvlek, ingen som fördelade bollen och tog oss ur Newcastles stenhårda press. Jag gillar fortsatt Reece på mitten men idag kändes det att Enzo saknades i första.Visst hade det också att göra med frisparksmålet, men det var tydligt att vi höjde oss när argentinaren kom in i andra halvlek.
Galet sjöslag mot slutet
Efter Joao Pedros kvitteringsmål fortsatte vi trycka på något rejält. Neto och Garnacho kom fram i kontringslägen gång efter annan. Det kändes som att Garnacho sköt exakt samma vänsterskott, bakåtlutad, över, tre gånger om. Det enda som saknades var målet, varje gång kom en Newcastlefot emellan eller så räddades skottet.
Och när vi inte pressade Newcastle kontrade dem oss. Elanga sköt precis utanför i ett tre mot två-läge några minuter från slut, och direkt efter missade Harvey Barnes ett volleyläge. Gång efter annan hittade något av lagen stora ytor. Niklas Holmgren nämnde att han inte ville att matchen skulle ta slut - när den till slut gjorde det var jag lika delar frustrerad över de tappade poängen som glad att det inte blev värre.
