Det var ett Chelsea som, definitivt, tog tag i taktpinnen i första halvlek - men utan att de riktigt farliga chanserna infann sig. Pedro Neto testade från höger, Garnacho försökte ta sig förbi sin back - hela tiden utan resultat - och Liam Delap sprang och sprang utan att få så mycket att jobba med. Chelsea hade pressen, Wolves var oerhört uddlösa, men första halvleken saknade ändå de riktigt farliga chanserna för hemmalaget. I halvtid gick de Kungsblå av till burop.
Andra halvlek:
Om hela arenan SKREK för en förbättring i andra halvlek så kom den - ganska direkt. Garnacho fick bollen till höger, fintade, spelade tillbaka till Cucurella - som han så ofta gör - och fick tillbaka den. Måttade ett inlägg. Det nådde hela vägen till - lyssna - Malo GUSTO, som, i alla fall enligt den information vi sitter på, gjorde sitt första och enda mål, inte bara för Chelsea, utan i KARRIÄREN.
Gjorde skillnaden
Vi fick inte se honom från start, men i den 64:e minuten, kom han in, Estevao, till STORT jubel från Stamford Bridge-publiken. Undertecknad med resesällskap var placerade i Shed Lower och fick höra både en och två hejaramsor. Det räckte en minut innan han gjorde skillnad.
Han fick bollen på höger, drog lekande lätt förbi sin gubbe, och slog in den. Det blev en tilltrasslad situation och Joao Pedro kunde peta in bollen. Nu kunde vi andas, äntligen.
Formalia
Resten av matchen fanns det inte så mycket att fundera kring. Vi spelade av matchen och Reece James kom på och fick göra sitt. Även Pedro Neto, som kanske sken starkast ikväll, fick göra mål, när de kungsblå kontrade på ett föredömligt sätt och Garnacho serverade portugisen i mitten.
Chelsea spelade av matchen, undertecknads tips från igår höll, och det går att lägga en, till slut, komfortabel vinst till historieböckerna.
Detta skrives på Cock Tavern kort efter match. Nu ska jag och resesällskapet, som man säger, göra stan.
Dagens snackis :
Visst, vi visste att Wolves var dåliga - men så här dåliga? De slarvade i försvarsspelet, lyckades knappt vaska fram en enda målchans. Visst är det VÄLDIGT säkert att de åker ur?
Dagens höjdpunkt :
När Shed End markerade sin närvaro genom att mittensektionen och vänstersektionen växelvis sjöng ”We’re the middle of the shed” och ”We’re the left side of the shed”, kontinuerligt, sista kvarten. Det kanske inte låter som mycket, men på en hemmamatch från svagt motstånd är det så mycket man kan önska sig.
