Lördagens match på Stamford Bridge började svängigt. Chelsea ställdes mot ett respektlöst Sunderland som visade varför de utmärkt sig bland årets nykomlingar. Likväl var det hemmalaget som kom att ta ledningen.
Drömstarten. Ett motlägg på mittplan, en bolltransport från Pedro Neto, och Alejandro Garnacho var ensam med sin bevakare. En bra bit in i straffområdet såg han ut att få bollen långt ifrån sig, men argentinaren lyckades trä in 1–0 mellan benen på Roefs. Det var några skakiga minuter som föranledde ledningsmålet och Garnachos mål kom oerhört lägligt. En viktig moralhöjare för honom själv med.
Velandet. När ett lag ställer tio utespelare bakom bollen, i långa stunder i höjd med egen straffområdeslinje, då duger det inte att kladda med bollen. För att karva upp sådana försvarsblock behövs ett rappt passningstempo, tomma löpningar och stundtals väl avvägda chansningar. De uteblev långa stunder. Efter Sunderlands kvittering á la Stoke visade de väldigt lite intresse av att korsa mittlinjen. Praktiskt taget varje Chelseaspelare svarade med att använda fyra, fem bolltouch i stället för de nödvändiga en, två. De kungsblå var oerhört lättlästa denna afton. Trötthet efter veckans Champions League-match? Håller inte, Maresca har roterat något oerhört de senaste veckorna.
Matchcoachningen. Joao Pedro i hålet bakom en renodlad nia är en fin idé på papper. Men som Chelseas de facto fjärde innermittfältare (tillsammans med en yttreback) fick han inte mycket uträttat denna afton. Brassen känns väldigt selektiv i hur han applicerar sina forwards-egenskaper. Killern som stod för drömmål efter drömmål i USA syntes inte alls till mot Sunderland. Några enstaka vändningar för att knyta ihop lagdelarna, men samspelet med Guiu och hotet framåt saknades totalt. Det ska tilläggas att spanjoren hade en anskrämligt dålig förstatouch matchen igenom. Estevao introducerades tidigt, men hade precis som Neto och Garnacho dubbla markörer. Överlappande löpningar från ytterbackar är sällsynta i det här systemet. Till Marescas försvar ser jag få alternativ på bänken idag, Estevao exkluderad, som kan bistå i en sådan här matchbild. När brassen flyttades in centralt, med Joao Pedro i Guius ställe, hände det grejer direkt. Men det var ett oerhört statiskt Chelsea under merparten av matchen, något som tränarstaben inte lyckades ändra på.
I en sådan här match behöver man bevisligen ha marginalerna med sig. Tänk om Neto och Garnacho förvaltat Sadikis bjudning bättre. Tänk om vi låtit bli att slå så många inlägg rakt i famnen på Roefs. Tänk om. Men vi lever inte i något drömscenario, utan det här är verkligheten. Segersviten är över, det tack vare en väldigt tuff men nödvändig lektion för såväl spelare som supportrar denna eftermiddag.
