Matchen (b) mot Coventry (29/11)
Ej använda avbytare: Mannion, Rankin-Costello, Anderson, Berry
Med tre förluster i ryggen, varav ett par rejäla sådana mot Southampton (1-5) och Stoke (3-0), så fanns det inte mycket som talade till Charltons fördel när man reste till serieledande Coventry och dess Building Society Arena. Positivt var dock att Charltons försvar stärkts med ett alternativ då Amari'i Bell ansågs tillräckligt fräsch för att kastas in från start i den här matchen och således ge försvaret mer bredd och kompetens. Det skulle också visa sig vara den stora skillnaden mellan den här matchen och de tidigare storförlusterna, att ett mer intakt försvar såg till att Charlton inledningsvis var med i den här matchen och kunde bjuda på motstånd. En rörig situation i Coventrys straffområde föranledde till och med att Charlton tog ledningen i matchen genom Harvey Knibbs, när denne rakade in 0-1 (13) från nära håll sedan bollen studsat fram till hans fötter via både med- och motspelare. Det fanns sedan bud på mer och matchen hade, ur ett Charltonperspektiv, blivit rejält intressant om Tanto Olaofe förvaltat sitt två-mot-ett läge tillsammans med Tyreece Campbell. Dessvärre hamnade TC något i passningsskugga för en sidledspass och Tanto lämnades med ett avslut med vänsterfoten som Carl Rushworth i Coventrymålet lyckades med en benparad.
Det stora avbräcket för Charlton följde när Nathan Jones tvingades till nya förändringar i den förstärkta försvarsdelen. Bell var inte mer återställd än att han klarade av 30 minuter som vänsterwingback. Miles Leaburn kom in i hans ställe, vilket i sin tur tvingade ner TC och Tanto i lägre utgångspositioner i försvarsspelet. Ja, här svängde matchen över från en jämn sådan till dominans från Coventrys sida, som för all del är ett mycket, mycket bra lag. Efter hårt tryck mot Thomas Kaminskis och hans målbur så kvitterade Ken Eccles till 1-1 (40) med ett skott utifrån straffområdet, och fyra minuter senare hade man vänt på steken när Ellis Simms nådde högst och knoppade in 2-1 (44) vid en fullpackad hörna. Det fanns inte mycket hopp eller tilltro att Charlton skulle lyckas ta sig in i matchen igen i den andra halvleken och det var man väl heller aldrig riktigt nära att göra. Det blev en lång halvlek med mycket dominans från hemmalaget, och Charlton kom aldrig närmre en kvittering än ett distansskott som gick över ribban från Sonny Carey - vars sikte hamnat ur position tillsammans med att laget har börjat tappa poäng. Coventry stängde matchen med ett 3-1 mål i den 76:e minuten då en benparadsretur från Kaminski landade precis framför Ellis Simms som rakade in sitt andra mål i matchen i en öppen målbur.
Matchen (h) mot Middlesbrough (9/12)
Ej använda avbytare: Mannion, Gough, Roussillon, Rankin-Costello
Här skulle det egentligen stå att matchen spelades hemma mot Portsmouth - men den matchen fick som bekant brytas efter ca. en kvarts speltid sedan ett allvarligt sjukdomsfall ägt rum på the Covered End-läktaren. Ett så pass allvarligt fall som slutade med värsta tänkbara utgång, vilket i sin tur fick matchen avbruten och framflyttad. Och fotbollen framstår som väldigt sekundär när det visade sig att det var den livslånga Charltonsupportern och profilen Norman Barker, mer känd som "Headphones Norm", som avlidit på den plats där han trivdes allra bäst att vara. Kondoleanser skickas till Normans anhöriga, Charltonfamiljen sörjer dig.
Tre dagar senare skulle det dock spelas fotboll på The Valley igen, denna gång mot ett annat topplag i Middlesbrough. För Charlton präglades matchen mycket av sorgen från lördagens incident och det blev hyllningar till Norman Barker både innan och under matchens gång. Vad gäller fotbollsspelandet så skulle Charlton även i denna match möta ett alldeles för svårt motstånd för kvällen. Kim Hellberg och dennes Middlesbrough gjorde den långa resan söderut och var fullkomligt överlägsna under matchens första 45 minuter. Vid två tillfällen kontrade Boro sönder Charltons lagdelar och förvaltade det till både 0-1 (34) och 0-2 (45+4) innan det var halvtidsvila. Ett lyckat drag från Hellberg har varit att placera förra säsongens lånespelare i Charlton - Alex Gilbert - i en mer tillbakadragen spelförande roll på mittfältet. I den andra halvleken kunde gästerna sätta sig tryggt och bevaka sin ledning, medan Charlton gjorde vad man kunde för att skaka liv i matchen igen. Det vaskades faktiskt fram en reducering till 1-2 (81) med mindre än tio minuters speltid kvar men det var inte tillräckligt för att välta omkull Boro och sno med sig en poäng från hemmaarenan. Charlton inkasserade sin femte raka förlust och det var återigen en välförtjänt sådan.
Matchen (b) mot Birmingham (13/12)
Ej använda avbytare: Mannion, Roussilllon, Berry, Apter.
Det var inte lätt att styra om tankarna och vända den nuvarande situationen till något positivt när Charlton reste till Birmingham, St.Andrews och Birmingham City - men visst infann sig en underliggande känsla att det nu fanns möjlighet att bryta den väldigt långa och väldigt negativa resultatmässiga trenden till något mer positivt. Till en början skulle det inte se ut som om man fick rätt för Birmingham var det klart bättre laget än Charlton inledningsvis. Charlton fick försvara sig lågt, med nästan hela laget runt eget straffområde och hade inte mycket att komma med när bollen väl var i ens ägo. Det small rejält runt Charltons målbur när det gällde målchanser för hemmalaget, och ledningsmålet kom efter en halvtimmes spel när mittbacksgeneralen Christoph Klarer nickade in 1- (28) efter en frispark. Härifrån var sedan som om Charlton bestämde sig att så enkelt skulle man inte skänka borta tre poäng den här gången, samtidigt som man märkte att motståndarlaget inte heller var så bra som man tillåtits vara inledningsvis. Charlton började skapa målchanser och borde kvitterat genom Miles Leaburn eller Tanto Olaofe innan halvlekens slut, men dessa förvaltades inte och det upplevdes där och då som väldigt dyrbara missar.
Charlton fortsatte i alla fall var bra i den andra halvleken - bättre än vad Birmingham var. När Joe Rankin-Costello och Tyreece Campbell byttes in i den 65:e minuten blev det receptet för den kvittering som skulle ske minuten senare. En lång boll gick mot Leaburn vars stenhårda arbeta ledde fram till att en boll nickades ned till Olaofe på högerkanten. Därifrån utmanade han, tog sig runt och kunde längs med kortlinjen skjuta in ett inspel som landade hos nyligen inbytte TC, som enkelt rakade in kvitteringen till 1-1 (66) i ett öppet mål. Ett viktigt mål från TC som blivit ifrågasatt och följaktligen bänkad i den här matchen med anledning av den uteblivna poängskörden. Det skulle till slut bli en förtjänt poäng med sig hem från bortamatchen mot Birmingham, även om hemmalaget i slutet av matchen låg på för ett segermål och hade några rejäla lägen när Demarai Gray fick möjligheten att skjuta. Men den här gången kunde Charlton rida ut ur stormen och ta med sig något positivt hem.
Matchen (h) mot Oxford Utd (20/12)
Ej använda avbytare: Mannion, Roussillon, Rankin-Costello, Berry, Knibbs
Efter att ha gått utan vinst i över en månads tid så målades hemmamatchen mot Oxford United ut till lite av en måstematch - och det var väl inte konstigare än att Oxford ligger under Charlton i tabellen och förväntas vara ett lag som befinner sig där nere vid säsongens slut. Det här skulle väl också bli en ganska jämn spelmässig match mellan två för dagen sargade lag, men sett till målchanser så var det klar fördel Charlton och således var man även det lag som låg närmast segern och till slut skulle bärga den. Från den första halvleken sköt Olaofe rakt på målvakten och Sonny Carey sköt både över och utanför, vilket var tre kvalificerade chanser som i något fall borde och i ett annat kunde ha genererat ett ledningsmål. Det ledningsmålet skulle man såklart behöva vänta på alldeles för länge och det dröjde in på den andra halvleken när inbytte TC trädde in en boll till inbytte Charlie Kelman, som tog emot med en touch och avslutade med den andra. Kelmans avslut satt säkert placerat till 1-0 (78) och det underläget kunde inte Gary Rowetts Oxford hämta sig från. Tre efterlängtade poäng till Charlton.
Matchen (b) mot Norwich (26/12)
Ej använda avbytare: Mannion, Burke, Rankin-Costello, Knibbs
Under annandagen gjorde Charlton resan till Carrow Road och Norwich City - ett annat lag som ligger under Charlton i tabellen och lite mer oväntat på nedflyttningsplats eftersom förväntningarna var större på dem inför säsongen. Sedan bytet av manager från Liam Manning till Philip Clement ligger det dock en förväntan i luften att Norwich kommer att börja ta poäng och klättra uppåt i tabellen - och det var väl precis vad Charlton fick känna av i den här matchen. Det skulle bli en mycket uddlös historia. Spelmässigt jämnt kanske, men det var Norwich som hade chanserna och sedan skulle lyckas göra det där 1-0 (61) målet som räckte för tre poäng. En nästan identisk matchbild med hur det hade sett ut för Charlton mot Oxford, fast nu var det ombytta roller. Charlton lyckades i sin tur knappt spela sig fram till en enda målchans eller skaka liv i en anstormning till kvittering, vilket snabbt slog av på den positiva känsla som börjat odlas efter matcherna mot Birmingham och Oxford. Det här var väl ingen större katastrof i sig att förlora mot Norwich men det gav antydningar om att det kan bli en lång och spännande vårsäsong som väntar under 2026. Nu är det fokus på nästa viktiga match borta mot Portsmouth - ett lag som befinner sig i liknande läge som både Norwich och Oxford.
