The Valley, 2025-09-27 16:00

Charlton Athletic - Blackburn Rovers FC
3 - 0

Charlton

igår kl. 20:16

Matchreferat: Charlton - Blackburn 3-0

19 punkter efter The Addicks övertygande hemmaseger mot Blackburn Rovers med 3-0.

Oliver Fredriksson

oliver.f.98@hotmail.com

@oliverfredriks

Start- och slutelvorna

Som vanligt, för enkelhetens skull, så slår vi här ihop och redogör för vilka spelare - samt vilka som inte - fick speltid i matchen. Det såg ut på följande sätt:

Charlton: Kaminski; Burke, Jones (Ramsay 84), Bell, Edwards (Gillesphey 24); Carey (Knibbs 83), Coventry, Docherty ©; Bree, Kelman (Leaburn 60), Campbell (Olaofe 60).

Ej använda avbytare: Anderson, Maynard-Brewer, Rankin-Costello, Apter.

Blackburn: Tóth; Alebiosu (Tavares 46), Miller, Wharton, Pickering; Tronstad, Gardner-Hickman, Morishita (Kargbo 59), Cantwell, Hedges (Gueye 72); Ohashi (Gudjohnsen 60).

Ej använda avbytare: Pears, Ribeiro, De Neve, McLoughlin, Henriksson.

Frånvarande

Samma gäng som föregående vecka. Luke Berry är tillbaka i full träning men inte tillräckligt konkurrenskraftig för ett närvara i en matchtrupp. Matty Godden är inne i sin process och tar sakta steg framåt, men är ännu inte aktuell för spel. Will Mannion är med ute på gräset och tränar på.

Min reflektion på startelvan

Lika förutsägbar som Nathan Jones - lika förundrad kan bli över hans oberäkneliga beräknelighet. Det är svårt att spela sig in i Charltons startelva, det har det genomgående varit. Det krävs att par matchers positiva avtryck för det. Således var det mesta sig intakt från den förra omgången - en omgång som slutade med tre poäng uppe i Sheffield på Bramall Lane (0-1).

Fast samtidigt visade Nathan Jones den här helgen att det inte heller behöver vara så svårt. Reece Burke fanns med från start igen till exempel och höll Kayne Ramsay på bänken, som återvände till den här matchen efter en matchs avstängning. Samtidigt har James Bree snabbt slagit sig in i startelvan efter starka prestationer, medan Charlie Kelman har flest starter som forward och fortfarande letar efter sin form och sitt första mål. Med det sagt lyckades inte Isaac Olaofe spela sig in till den här matchen, trots dennes matchavgörande mål uppe i Sheffield. Samma gäller Harvey Knibbs som nu stått för ett par poängavgörande inhopp.

Som sagt - oberäknelig i sin beräknelighet. Det är Nathan Jones det.

Motståndet: Blackburn Rovers

Två vinster, noll oavgjorda och tre förluster - sex inspelade poäng - så såg Blackburn Rovers facit ut inför matchen på The Valley. Lägg därtill en match färre spelad i protokollet, då förra helgens oväder såg till att de sista tio minuterna blev ospelbara på Ewood Park i mötet med Ipswich.

Inledningen på säsongen placerar Blackburn således i tabellens nuvarande bottenskikt, vilket säkerligen inte är enligt beräkningarna då man under föregående säsong slutade strax utanför playoff, närmare bestämt på en 7:e plats.

Tränare är, sedan i februari i år, den före detta Bayern München-spelaren Valérien Ismaël, som nu - efter både lyckade och misslyckade uppdrag - är inne på sin fjärde Championship-klubb (tidigare: Barnsley, West Bromwich, Watford).

Svenskbesök

Blackburns matchtrupp innehöll den svenska mittfältaren Axel Henriksson, som i somras hämtades in från GAIS. Det blev inga minuter i den här matchen för Henriksson, men däremot en halvtimme för en annan allsvensk bekanting i Andi Gudjohnsen - son till forne storspelaren Eidur Gudjohnsen och mellanbror till Sveinn (Sarpsborg) och Daniel (Malmö FF).

HEAD-TO-HEAD

Charlton steg ut på The Valley med en bortaseger i ryggen - 0-1 borta mot Sheffield United. Den första bortasegern i andradivisionen sedan Jason Pearce avgörande 0-1 mål mot Hull i juni 2020. Samma säsong, fast tidigare under våren och innan coronaavbrottet, var senast Charlton och Blackburn stötte samman. Det var i mitten av februari 2020 och det blev 0-2 till Blackburn på The Valley.

Första halvlek

En första halvlek som svängde åt båda hållen inledningsvis. Charlton låg bra i försvaret och hade sina anfall. Blackburn såg samtidigt hungriga och rappa ut, sugna på att ta sin tredje raka bortavinst efter sådana mot Watford (0-1) och Hull (0-3). Framförallt såg det livligt ut på gästernas högerkant, där det japanska nyförvärvet Ryoya Morishita anföll i rask takt mot Josh Edwards. Det kunde mycket väl ha blivit en mållös halvlek - det borde kanske blivit det sett till matchbilden - men Charlton skulle utnyttja en fast situation och då var läget annorlunda.

Skada och byte

Nämnda Josh Edwards blev inte långvarig i den här matchen. En skada fick honom att bryta efter ca. 25 minuter spel - och in i hans ställe kom Macaulay Gillesphey, som bjöds på sin första riktiga Championship-match den här säsongen.

0-1-målet

Målet som bröt dödläget och som såg till att den första halvleken inte slutade rättfärdigt mållös. James Bree lyfte in en frispark från höger med en hård serv som gick mot den bortre delen av straffområdet där - inte Lloyd Jones dök upp den här gången utan - Macaulay Gillesphey tog chansen och nickade in ledningsmålet till 0-1 (31). En smidig och lätt nick - och ett mål som jag tror att samtliga Charlton-berörda unnade playoff-hjälten Gillesphey.

Det fanns senare ett nickavslut från Lloyd Jones för ytterligare ett nickmål, men det klarade Balázs Tóth att styra undan.

Andra halvlek

Blackburn kändes säkert att Charlton försatt dem i en orättvis situation. Således följde det inledningsvis lite av anstormning för att snabbt jämna ut resultatet i början av den andra halvleken. Det gjordes bland annat tre offensiva byten under den första kvarten och var det någon gång i matchen som det gick att prata om någon form av momentum för gästernas del så var det nu. Men man skapade aldrig de där målchanserna som krävdes för att sätta Thomas Kaminski i ordentligt arbete, och mycket av det handlade om Charltons försvarsspel som skötte sig utomordentligt.

När sedan Blackburn började med att ösa på framåt men utan att skapa lägen och göra mål, så öppnades det fina ytor åt andra hållet för Charlton att ställa om och anfalla på. Omställningar med Greg Docherty och Tyreece Campbell som resultatlösa avslutare var två exempel på detta och de var en hint av vad som komma skulle i en matchbild som passade Charlton mycket bra.

Byten två och tre

När timmen var spelad gjorde Charlton två nya byten i sitt andra bytestillfälle. Miles Leaburn och “Tanto” Olaofe kom in mot Charlie Kelman och Tyreece Campbell, som båda slitit förtjänstfullt men som båda fick lämna planen mål- och poänglösa.

Matchavgörande förändringar

Om det ändå hade slutat med vinst utan de byten som gjordes under matchen går det såklart att spekulera i - men det går verkligen att argumentera för att de blev matchavgörande. Precis som de varit i tidigare segrar under säsongen - mot Watford (1-0) och Sheffield Utd - där inhoppare har avgjort.

Inhoparna är ett bra bevis på det som Nathan Jones truppbygge är och består av. Charltons intensiva spelstil, med sitt ihärdiga presspel, kan pågå under en hel match eftersom Nathan Jones har de spelarna han behöver. Sonny Carey, Tyreece Campbell och Charlie Kelman kan lägga ner ett hästjobb under tiden de spelar och upprätthålla den spelstil som efterfrågas - men sen finns spelarna på bänken i Harvey Knibbs, Tanto Olaofe och Miles Leaburn som kan komma in och ta vid där de andra slutade och stå för exakt samma produkt. Det är det som gör Charlton väldigt kraftfulla genom hela matchen och som har gjort att flera avgörande mål har kommit i slutskedet av matcher.

Försvarsspelet

Inte en jävel över bron. Det uttrycket går verkligen att använda för att beskriva Charltons defensiv. Den är så solid, så bra. Burke, Jones, Bell, Gillesphey och senare inbytte Kayne Ramsay släppte in en jävel över bron. Inte i den här matchen heller, för det skulle bli säsongens fjärde hållna nolla.

0-2-målet

Nu är det försvarsspelet som har hållit ställningarna för Charlton i ett par tidigare matcher. Målen framåt har samtidigt ibland uteblivit på grund av bristfälliga avslut som slutprodukt. Men det var skillnaden den här gången. Charlton gick för tvåan - och tog chansen att göra den.

Först var känslan att så inte skulle bli fallet, då Reece Burke missade öppet mål på en retur från ett distansskott av Sonny Carey. Var det en sån här match igen? Där det andra målet aldrig kom och motståndarna skulle lyckas få in ett poängsnuvande mål till slut.

Men nej inte den här gången, för i den 78:e minuten klev samme Carey fram med ett nytt distansskott och dundrade in 0-2 (78) från 25 meters avstånd. Ett klassmål från en uppenbar klasspelare, och där inhoppande Tanto Olaofe stod för det exemplariska förarbetet när han jagade ikapp en djupledsboll, vann sin närkamp med sin motståndare och jobbade fram bollen till avslutaren. Det blev en halvtimmes speltid för Tanto i den här matchen - och det borde väl bli en start i nästa match.

Byten fyra och fem

Harvey Knibbs in mot målskytten Carey och Kayne Ramsay in mot Lloyd Jones.

0-3-målet

Sedan den första kvarten av andra halvlek hade det varit Charlton för hela slanten. Efter 0-2 målet låg det ytterligare mål i luften och det kom till slut. Tanto fortsatte att vara på spelhumör och jagade nu själv ett mål. Han vände upp på mittplan, dribblade sig förbi på vänsterkanten och vek in lätt centralt. Han spelade sedan fram en framrusande Greg Docherty i djupled, som sedan i sin tur hittade in med ett inspel snett-inåt-bakåt till en påfyllande James Bree. Bree nöp till direkt och 0-3 (90+4) borrade sig in i bortre hörnet bakom Tóth. 1+1 i den här matchen för nyförvärvet och lånet James Bree.

Charltons bästa insats sedan…?

Matchen var slut kort efter 0-3 målet, och synd var väl det för det här var en mycket underhållande eftermiddag för en Charltonsupporter. Ja, det går väl enkelt att konstatera att det här var Charltons bästa insats i en Championship-match sedan…ja, sedan när egentligen? Om vi inte landar på ett svar tidigt in på säsongen 2019/20, så får vi nog söka oss till säsongerna i början av 2010-talet.

Vad Nathan Jones hade att säga

“I’m very pleased, really proud of that performance. That’s as good as we’ve been. You’ve got to consider the opposition too. Blackburn are a perennial Championship side. They were unlucky not to beat Ipswich last week, and they’re always a threat. But after the first ten minutes, once we got to trips with things, I thought we were outstanding”.

“(den andra halvleken)It had everything: quality, energy, we looked dangerous. And in all honesty, it could have been more. We created real clear-cut chances that on another day, we take. But if someone offers you a 3-0 home win in the Championship, you bite their hand off.”

Omgångens poäng

3p - Greg Docherty: Bäst igen för andra matchen i rad. Sprang överallt - upp och ner - och var fullkomligt lysande i detta. En assist dessutom in på kontot.

2p - Sonny Carey: Kanske lagets bästa spelare hittills under säsongen? Anfaller och pressar med en sådan energi som får med sig hela laget. Gjorde sitt andra mål för sitt säsongen när bössan avlossades rejält.

1p - Macaulay Gillesphey/Conor Coventry/Isaac Olaofe: Med tanke på insatsen så lyxar vi till det med tre enpoängare till samtliga nämnda spelare här. Gillesphey för sitt exemplariska inhopp i backlinjen, där han också fick stå för det viktiga ledningsmålet. Conor Coventry för sitt eviga slit som var på samma nivå som Dochertys. Och Tanto Olaofe för sitt - för andra matchen i rad - poängavgörande inhopp.