Matchen (b) mot Portsmouth (29/12)
Resultat : 2-1
Målskyttar : 1-0 (69) Conor Shaughnessy, 1-1 (90+6) Harvey Knibbs, 2-1 (90+8) Yang Min-hyeok
Charlton : Kaminski; Burke (Gillesphey 84), Jones (c), Bell; Bree (Apter 84), Coventry, Rankin-Costello (Knibbs 84), Berry (Carey 84), Campbell; Kelman, Leaburn
Ej använda avbytare : Mannion, Gough, Docherty, Fullah, Olaofe
Det gör ont att riva upp gamla sår, och det här är en sådan match som stämmer in bra på den sägningen när det nästan en månad senare ska redogöras för den lite kort i en sammanfattning. Charlton gjorde resan söderut till Fratton Park och Portsmouth - en plats Charlton inte förlorat på sedan den 9 april 2005 (4-2). Det var säsongens första möte mellan lagen och således det sista laget för Charlton att ställas mot under den första halvan av säsongen. Som bekant påbörjades matchen mellan lagen på The Valley tidigare i december, men den fick avbrytas på grund av det tragiska dödsfallet av en supporter på Charltons läktare. Sett till tabelläget var det här också en viktig match mellan två bottenkollegor, där Portsmouth vid en vinst skulle krympa avståndet till Charlton ovanför tabellen och ta ett kliv ovanför strecket. Det här var också en match i ledet av att Charlton på kort tid mött bottenkollegor som Oxford (1-0) och Norwich (1-0) och kommit undan med en seger och en förlust.
Nathan Jones gjorde fem ändringar i startelvan sedan förlusten i Norwich, och av dem förändringarna var Joe Rankin-Costellos startplats den som stack ut mest och betalade av sig bäst. Mittfältaren - och nyförvärvet från Blackburn inför säsongen - gjorde en bra match och lagets kanske starkaste kort genomgående i den här matchen. I övrigt stod annars Charlton får en ganska opassande svag insats. Portsmouth fick diktera villkoren på sin hemmaplan och kom snabbt in i tron att här fanns poäng att hämta mot en formsvag bottenkollega. Målen revs inte av förrän i den andra halvleken och då var det Portsmouth som tog ledningen genom ett nickmål av Conor Shaughnessy efter en fast situation. Ett billigt mål ur Charlton perspektiv. Härefter hamnade Pompey i den psykologiska fas som det är så lätt att trilla dit i när man har en svår säsong bakom sig: man blir rädda för att förlora. Således bjöds Charlton in i matchen och tilläts att flytta fram sina positioner för ett kvitteringsmål. Bytena från Nathan Jones lät vänta på sig - kanske lite för länge - men när de väl kom så var det gubben i lådan, Harvey Knibbs, som höll sig framme vid en rörig situation i straffområdet efter en fast situation och stötte in 1-1 på övertid. Vild glädje på bortasektionen och i mitt flygplanssäte på väg över till London för att se Charlton ett par dagar senare. Charltonsupportrarna drog samtidigt passande nog igång ramsan "We never lose at Fratton Park".
Men skrattar bäst som skrattar sist. Det här var helt enkelt inte Charltons kväll, utan istället en kväll för förnedring. Samtidigt som ramsan gick varm och höjdes i röststyrka så sparkade Portsmouth igång matchen, slängde fram en långboll på chans för ett sista anfall som nickades ned till Yang Min-hyeok. Sydkoreanen tog emot, letade läge och fick till ett skott som slank in under Thomas Kaminski och som var direkt avgörande för att det blev tre istället för en poäng för hemmalaget. Övriga tre läktare exploderade nu i Portsmouth-glädje och Charlton fick stå med byxorna nere och se på. Dessa avslutande, rafflande sekunder fångades såklart på film - primärt från den kortvarigt glada bortasektionen - och gick sedan naturligtvis virala i ett par dagar på sociala medier. Ögonblick som visar på fotbollens båda finaste och mest smärtsamma sida.
Matchen (h) mot Coventry (01/01)
Resultat : 1-1
Målskyttar : 1-0 (2) Ellis Simms, 1-1 (69) Joe Rankin-Costello
Charlton : Kaminski; Burke, Jones (c), Bell, Bree; Coventry, Rankin-Costello (Carey 84), Berry (Knibbs 61); Campbell (Olaofe 88), Leaburn, Kelman (Gillesphey 88)
Ej använda avbytare : Mannion, Docherty, Apter, Gough, Fullah
Det kunde inte kännas något annat än dåligt på förhand när Charlton inledde det nya året med att välkomna serieledande Coventry till The Valley. Nytt år och nya möjligheter visst, men med storförluster mot Southampton, dåliga insatser mot Norwich och förnedrande ögonblick mot Portsmouth färskt i minnet så kändes det här som en omöjlig uppgift där och då. Matchen på bortaplan mot Coventry hade också slutat med förlust (3-1), så det var självklart vilka som bar favoritskapet i den här matchen.
Matchen började sedan förväntansfullt dåligt när Coventry snabbt stack upp i matchens inledning och gjorde 1-0 i redan den andra minuten. Ellis Simms stötte in ledningsmålet och Charlton fick återigen på kort tid jaga mål. Den här gången skulle dock inte detta leda till att det sedan fortsatte rassla i målnätet bakom Thomas Kaminski, utan den här gången knöt verkligen Charlton som kollektiv näven och utmanade en tuff motståndare på ett värdigt sätt. Charlton vågade möta Coventry i deras vägvinnande spel och borde lyckats kvittera redan innan halvtidsvilan om det inte varit för Carl Rushworths räddningar eller Miles Leaburns undermåliga avslut.
Charlton fortsatte att gå för det och mottog mycket energi från en påhejande och stöttande The Valley-publik, vilket fick igång laget ordentligt i den andra halvleken. Visst, matchbilden öppnade för ytor bakåt men där revanscherade sig Kaminski sedan det snöpliga målet i Portsmouth och gjorde nu några riktigt kvalificerade räddningar. Kvitteringsmålet för Charlton föll med 20 minuter kvar när Charlie Kelman genom snabbhet och styrka snodde åt sig en boll via intensiv press och löpte till sig ett friläge ur halvdan vinkel. Avslutet räddades av Rushworth men stöttes rakt ut till en påfyllande Joe Rankin-Costello, som fortsatte sin stegrande form med att stöta in 1-1 (69) och göra sitt första mål i Charlton-tröjan. Ett oavgjort resultat kunde kategoriseras som rättvist när matchen var avblåst och objektivt sett var det en mycket trevlig och sevärd tillställning på The Valley den här nyårsdagen - och ett kvitto på att Charlton fortsatt kunde mäta sig med de bästa motståndarna i ligan.
Matchen (b) mot Blackburn (04/01)
Resultat : 2-2
Målskyttar : 0-1 (28) Charlie Kelman, 0-2 (34 - straff) Kelman, 1-2 (37) Moussa Baradji, 2-2 (77) Baradji.
Charlton : Kaminski; Burke (Gillesphey 42), Jones (c), Bell; Bree, Coventry (Knibbs 78), Rankin-Costello (Docherty 59), Berry (Carey 59), Campbell; Leaburn (Olaofe 78), Kelman
Ej använda avbytare : Mannion, Gough, Apter, Fullah
Att resa till Blackburn och Ewood Park kändes lurigt på förhand. Med tre raka matcher utan vinst, där två av dem betytt förluster mot bottenkollegor, så gav det extra tyngd i faktumet att poäng uppe i Blackburn skulle bli mycket viktigt. Matchens vikt genomsyrade också insatsen på planen där inget av lagen riktigt vågade ta tag i takpinnen med rädslan för att blotta sig bakåt. Det krävdes lite av ett slumpmål för att matchen skulle börja leva och det kom när Charlton tog ledningen genom Charlie Kelman efter att halvtimmen var spelad. Ett inlägg från James Bree nickades i ribban av Miles Leaburn - och på returen hög Kelman för att trycka in ledningsmålet. Ett par minuter senare gav sig Lloyd Jones vågat in i en duell i offensivt straffområde, var först på bollen och föll till marken med en tilldelad straffspark som följd. Fram klev Kelman och förvaltade straffen till 0-2 (34), hans andra mål i matchen.
Nu satt Charlton med en fin ledning i sin hand som hade betytt tre mycket viktiga poäng på bortaplan mot en bottenkollega. Ett lag man dessutom slog på hemmaplan tidigare i höstas. Men riktigt så enkel behövde inte fotbollen vara den här eftermiddagen. Blackburn hade inte varit så pass dåliga att man gjort sig förtjänta av ett 0-2 underläge, och således gjorde man ett rimligt reduceringsmål när Moussa Baradji med en nick från nära håll.
Den andra halvleken blev sedan en svängig historia där Charlton försökte skapa omställningar för att döda matchen, medan Blackburn gick för ett kvitteringsmål. Det skulle vara det sistnämnda som lyckades - när Baradji åter höll sig framme och kvitterade med ett välplacerat avslut, vilket gjorde honom till den andra tvåmålsskytten i matchen. 2-2 blev slutresultatet och det speglade matchbilden, även om det ur supporterögon var svårt att smälta att Charlton slarvade bort en 0-2 ledning på bortaplan mot det här motståndet. Där och då kändes det som att det här kan vara en av de där matcherna som man blickar tillbaka mot efter säsongen och kommer gräma sig extra mycket över.
Matchen (h) mot Chelsea - FA-cupen (10/01)
Resultat : 1-5
Målskyttar :
Charlton : Mannion; Gough, Jones, Bell (Olaofe 74); Bree, Coventry (Anderson 66), Docherty (c) (Rankin-Costello 66), Carey, Campbell (Knibbs 82); Leaburn, Kelman (Gillesphey 66)
Ej använda avbytare : Maynard-Brewer, Berry, Apter, Fullah
Den här matchen lämnas det inte särskilt mycket utrymme till - men Charlton åkte som förväntat ut ur FA-cupen i sin första deltagande runda. Nathan Jones roterade laget en hel del och det fick sina konsekvenser när Chelsea - under nytt ledarskap i Liam Rosenior (som känns som en bluff på förhand) - gav dem storstryk med 1-5. Det ska sägas att flera mål i slutfasen av matchen och att Charlton gjorde vad man kunde, men det var heller aldrig någonsin nära att överhuvudtaget göra match av det här. Det var dock kul med ett närmast fullsatt The Valley och att Miles Leaburn fick äran att göra 1-2 målet framför The Covered End. Nog om detta. Vi ses nästa säsong, FA-cupen.
Matchen (h) mot Sheffield Utd (17/01)
Resultat : 1-0
Målskyttar : 1-0 (46) Sonny Carey
Charlton : Kaminski; Bree (Campbell 46), Ramsay, Jones (c), Gillesphey, Clarke; Anderson, Rankin-Costello, Knibbs (Carey 39); Leaburn (Godden 90+2), Kelman (Dykes 46)
Ej använda avbytare : Mannion, Burke, Coventry, Berry, Apter,
Sheffield United är ett annat lag som Charlton besegrat tidigare under hösten - och som man nu välkomnade till The Valley för ett andra möte. Det märktes att Sheffield var ett annat lag nu än vad man var då, och att man troligtvis inte varit där man är nu om Chris Wilder bara beslutat sig för att stanna kvar som tränare efter förra säsongen. Han är likväl tillbaka nu, men det var mycket som han bli skadat däremellan. Sheffield kom till SE7 den här lördagen och dominerade matchbilden fullständigt inledningsvis. Att det bara stod 0-0 fram tills det första röda kortet drogs fram, det får Charlton tacka Thomas Kaminskis och hans räddningar för. Det skulle i alla fall bli en annan matchbilden när Sheffields mittfältare Djibril Soumaré fick en för lång touch och sedan hoppade in med sulan och stämplade en för dagen startande Harvey Knibbs. Charltonmittfältarens fick rejält ont när hans fot vek sig och det såg av TV-bilderna att döma ut som att ett ledband kan ha fått sig en rejäl smäll. Soumaré tilldelades ett rött kort och Sheffield var nere på tio man.
Tio man skulle dessutom bli nio strax senare, precis innan halvtidsvilan, när mittbacken Japhet Tanganga försvarslöst och vårdslöst flög in i bakhuvudet på Sonny Carey med en armbåge i en nickduell - och likaledes självklart tilldelades ett rött kort, precis som Soumaré. Det var med andra speciella förutsättningar när Charlton klev ut inför den andra halvleken och skulle vara två spelare fler i 45 minuter. Det kunde blivit så att nervositeten skulle öka allt medan Charlton hade svårt att få hål på ett kämpande och sargat Sheffield, men den här gången blev det faktiskt raka motsatsen. Charlton tog omedelbart ledningen i den andra halvleken och lät aldrig nervositeten komma till. Anfallsnyförvärvet Lyndon Dykes från Birmingham hade bara varit inne på planen i en minut i sin debut, när han nickade ned en långboll från Macaulay Gillesphey till Sonny Carey, som bröt sin måltorka genom att möta nednickningen med en halvvolley och dunka in 1-0 (46) till Charlton. Även fast Sheffield fortsatta att kämpa hedersamt och faktiskt hålla resultatet intakt, så var man heller aldrig nära att mobilisera kraft för en anmärkningsvärd kvittering.
Nej, det såg länge inte ut som att Charlton skulle komma undan med poäng här - men saker i en fotbollsmatch händer och vipps så var detta Charltons match att förlora med två spelare fler på planen. Det löste sig i alla fall till slut och Charlton tog tre mycket viktiga poäng.
