Liam Rosenior på läktarplats, Calum McFarlane med stab på bänken. Chelsea hade chansen att ge sin nya tränare ett något mer gynnsamt läge inför det faktiska övertagandet, men det blev förlust i årets andra match. Nu går lillebror Fulham upp på samma poäng som de kungsblå, samtidigt som laget tappar två placeringar i tabellen. Rosenior har något att bita i, det får man säga. Här kommer tre snackisar från onsdagens match.
Disciplinen
Detta kanske kan bli ett stående inslag i matchrapporterna denna säsong. Fortsätter det i den här takten så kan vi snart konstatera att det inte var ett Enzo Maresca-problem. Marc Cucurella ville inte låta Harry Wilson ta avslutet mot en ensam Bobby Sanchez, utan river ner honom som siste man på straffområdesgränsen. Inget snack, rött kort på spanjoren halvvägs in i den första halvleken. Jag vet inte vad som är värst, Cucurellas röda eller det faktum att TRE lagkamrater snackar till sig ett gult kort i samband med utvisningen. Tosin, Palmer och Enzo Fernandez får alla tre ställa sig i skamvrån. Chelsea är nu uppe i fem röda kort i ligaspelet (tränare undanräknat), tre fler än något annat lag, och är fyra i varningsligan. De senaste 2,5 åren har vi verkligen listat ut hur vi kan lägga krokben för oss själva.
Mentaliteten
Den kom inte med en gång, men i andra halvlek såg vi en period där Chelseas spelare faktiskt visade att de bryr sig om hur det går för laget. Hato gjorde allt han kunde för att förhindra ännu ett Wilson-friläge. Vid en misslyckad hörna jobbade Neto och Palmer febrilt för att hålla bollen kvar i spel på offensiv planhalva. Någon minut efter att Liam Delap kvitterat till 1–1 var han nere i eget målområde och nickade bort bollen, som vore han en tredje mittback. Modet och kämpaglöden kanske känns obetydlig sedan Wilsons avslut guidats in i mål via Reece James så otursförföljda hamstringsmuskel, men jag ska försöka att inte glömma att gubbarna tog fajten den här onsdagskvällen
Fasta situationer
Elva nya hörnor framåt, varav två renderade i ramträffar. Bernardo Cueva följer med tränarstaben när Liam Rosenior tar över, och han har väl gjort skäl för det. Jag är ganska skeptisk till att man så konsekvent slår hårt inåtskruvade hörnor mot den första stolpen. Det framstår som lättläst och lite av en chansning (vilket man nog kan säga om de flesta fasta situationer). Andrey Santos kunde ha givit Chelsea ledningen med lite tur, och Liam Delap fick hjälp av Antonee Robinson och Fulhams bortre stolpe på vägen mot sitt första Premier League-mål i kungsblått. Om inte annat så är vi fortfarande ett av ligans främsta lag på fasta situationer. Det innebär att vi kan få med oss resultat kvällar som denna, Bernd Leno var inte alls bekväm med bollarna som slogs in mot folkmassan som svärmade runt om honom. Men samtidigt hade jag önskat att en coach som har detta område som sin specialitet visade prov på lite fler överraskningar ur sin pärm.
