Det där var en reality check

Visst, försäsongen har sett bra ut och det finns mycket att vara exalterad kring - men insatsen mot Palace var en påminnelse om vilket lag vi inte borde vara.

Andreas

Vi ska inte dra för stora växlar. Säsongen är igång igen, 9 månader till av lidande så som folk brukar beskriva det, och all uppdämd supportenergi man samlat på sig under sommaren ska ut. Det enda man - vi - vill se är en kanoninsats och tre poäng och massa saker att vara glada för. Wiktor Lidvall tippade i sin införrapport 3-0 och det var lätt att hålla med honom - världsmästarna var här för att visa vad de går för.

Men så blev det inte. Istället fick vi 90 minuters påminnelse om vad vi behöver jobba på, vad vi fortfarande behöver jobba på från förra säsongen: Förflytta bollen snabbare, inte tappa mittfältet lika mycket, vara mer självsäkra bakåt och mer kliniska framåt. Känns det igen?

Dessutom tål det att sägas att vi, återigen, sitter med många spelare som behöver tid. Vissa kommer vara värda den tiden, vissa inte, men det är en krass sanning att en mer rutinerad och färdig spelare INTE hade lutat sig bakåt och tryckt bollen långt långt över ribban när han fick fritt läge några minuter från slut. Nu fick Andrey Santos den. Det är där vi är just nu.

Som sagt, det är första matchen, säsongen har precis startat och många spelare är nya och vi mötte ett Palace som, trots allt, vann FA-cupen för några månader sedan och slog Liverpool häromveckan. Det finns mer än gott om tid att höja sig.

Men den där matchen var en reality check, och en sund påminnelse om vad vi fortfarande måste förbättra om vi vill utmana i toppen i år.