Kanske kommer detta bli stunden.
Stunden vi minns tillbaka till om några år, när Estevao är cementerad som en av ligans bästa spelare. Vi kan säga, till våra vänner, våra barn, våra släktingar, närmsta främling:
”Jag var där när Estevao gjorde DET målet”.
Och de kommer kolla på oss, och förstå exakt vad vi menar.
Det var så det kändes. När 18-åringen tog emot bollen, på sin högerkant, kom springandes mot sin försvarare, som vore han vilken skitback som helst, lämnade honom för vinden, sade sayonara, svagare högerfoten på första stolpen?
Inga problem.
Vi har vetat det länge, sett hans talang, sett att han har mycket att ge, men det där var något nytt.
Något mer än en tap in mot Liverpool, än ett straffmål mot Ajax.
Det var ett bevis på att han kan göra det, så självsäkert, på den största scenen.
Kan du göra det, på det viset, mot Barcelona, då kan du göra det mot vem som helst.
Niklas Holmgren sammanfattade det ganska bra.
”Estewow, wow, wow”.
Är det en framtida världsstjärna vi har i våra händer?
