Radar upp chanser - och missar dem
Det har ju varit en säsong där Argyle har dominerat de flesta av matcherna och oftast skapat en stor mängd målchanser. Det har dock lite grann täckt över det faktum att de har saknat en riktigt vass och pålitlig målgörare och att i vissa matcher har man missat häpnadsväckande många klara chanser. Om man vinner ändå så brukar man inte tänka på det lika mycket.
Toppforwarden Phoebie Poole kunde ha gjort två mål inom två minuter. Båda gånger fick hon skjuta fritt, men sköt kraftfullt rakt på målvakten med högern och sedan fick inget bra träff med vänstern.
Burton Albions hemmagräs var i alla fall i bättre skick än väntat och Argyle fick verkligen igång sitt passningsspel som var stundtals en fröjd att titta på. Wolves var stora och starka och rätt direkta - deras hot kom mest från fasta situationer och långbollar. Målvakten Hermione Cull är inte den längsta för att vara målvakt mot stora motståndare men gjorde det bra och kunde boxa bort ett par jobbiga inlägg under första halvleken.
Halvlekens bästa chans kom efter en kontring och en perfekt genomskärare från mittfältaren Ellie Noble. Olivia Francis fick friläge och sprang ifrån Wolves backlinje, men ensam med målvakten sköt hon på något sätt utanför.
Noble hade sedan ett riktigt bra långskott som Wolves målvakt Brooks slängde sig på och kunde tippa iväg.
Enligt dem som var där var reaktionen i halvtid från båda lagens fans att det var ett mirakel att Wolves fortfarande var med i matchen.
Defensiv katastrof avgjorde - tillsammans med uteblivet rött
Wolves hade en bra period i början av andra halvleken och skapade ett eget friläge - efter en dubbelstuds kom Wolves Charlotte Greengrass in bakom Katie Wilson. Men ensam med Cull sköt hon i stolpen.
Argyle byggde upp sitt spel bakifrån, precis som de hade gjort hela säsongen, men känslan var att pressen från Wolves kom närmare och man blev mer och mer nervös att det skulle straffa sig. Kommentatorerna i Argyle TV höll precis på att diskutera detta när mittbacken Arabella Suttie försökte vända bort Greengrass. Hon blev av med bollen och Greengrass kunde rulla in bollen i tom bur. Ett horribelt sätt att tappa matchen.
Strax därefter kom Wolves Louanne Worsey in mycket sent på Tianna Teisar och fällde henne i en bra position. Worsey hade redan gult och det verkade givet att det skulle bli rött, men domaren nöjde sig med frispark till allmän ilska från Argyle. Wolves bytte sedan ut henne direkt.
Det var i alla fall Argyle som ägde resten av matchen. Poole hade två chanser på volley, en rakt på målvakten och en där hon missade bollen helt. Hon producerade sedan ett inlägg av högsta klass rakt på Francis huvud, men Francis fick inte till nicken alls.
Avbytaren Charlotte Whitmore nickade sedan hårt men rakt på målvakten Brooks, som dock lämnade retur rakt ut som ingen följde upp.
I 96:e minuten nickade Tamara Wilcock mot mål från nära håll efter en hörna. Brooks fick upp en hand rent instinktivt och lyckades rädda - i stolpens insida.
Besvikelsen är stor - trots Argyles bästa damsäsong någonsin
Wolves tar därmed sin plats i WSL2 - en nivå Argyle aldrig har varit på. Man kände efteråt att vi var värda mer efter en sådan prestation, men om man missar så många chanser, ger bort bollen i eget straffområde och inte har turen med sig så blir det så här ibland...
Argyle kan i alla nöja sig med att de har mångdubblat publiksiffrorna och det allmänna intresset kring damfotbollen i sydvästra England, byggt ett sevärt lag som har vunnit 16 av 22 ligamatcher, och tagit sig till båda en cupfinal och en playofffinal. Det såg man inte komma för ett år sedan direkt.
För egen del är det första säsongen i mitt liv som jag sett så mycket damfotboll och verkligen försökt att följa damlaget vecka in och vecka ut. Det har nästan uteslutande varit mycket roligt att följa. Därmed lite extratufft att mätbar framgång uteblir efter otur på stopptid igen... men sådan är fotbollen.
Vad händer nästa säsong då? Tyvärr finns den här kvalmatchen bara för denna säsong när antalet lag i WSL utökas till 14 - nästa säsong är det bara ettan som tar steget upp igen. Konkurrensen blir med säkerhet hårdare - Bournemouth blir minst lika tuffa, underifrån kommer ännu en storsatsande PL-förening i form av Fulham, och uppifrån kommer Portsmouth som inte var så långt ifrån att överleva i WSL2. Om inte sydserien var överlägsen norrserien i år säger jag att det med all säkerhet kommer att vara det nästa år.
Argyle måste med andra ord bli ännu bättre om de ska ha en chans att vinna serien nästa säsong. Jag skulle ändå inte utesluta att de kan göra det under ledning av tränaren Marie Hourihan som har ansvarat för förvandlingen denna säsong.
