Då var saken klappad och klar. Ytterligare en match där Barça saknar slutprodukt, och individuella misstag resulterar i förlorade poäng. I skenet av tuffa underlägen i både Copan och Champions League, och därtill en missad chans att knappa in på Atletico Madrid i titelracet, kan vi i stort sett tacka Barcelona för den här säsongen och hoppas på ett lyft till hösten.

I dess helhet spelades matchen ungefär så som man kunde tänka sig på förhand. Utan att skapa så värst mycket hade Barça full kontroll under 89 minuter, och förutom ett gyllene läge för Sobrino strax efter Messis mål från straffpunkten var matchbilden betryggande ur en Barça-synvinkel. Oron över den knappa ledningen översköljdes av känslan att fler mål hängde i luften.
Trots det kändes det i efterhand så självklart att katalanerna skulle sumpa även detta. I slutminuterna skulle Cádiz få avlossa sitt tredje skott för dagen, och denna gång på död boll från elva meter. Lenglet ska rensa på volley i straffområdet, varpå Sobrino rutinerat sätter in foten emellan, och straffen är ett faktum.

Av barçaspelarnas reaktioner att döma börjar de bli trötta på hur många mål och poäng som koncentrationsbrist i försvaret har kostat klubben under den här säsongen, och ingen kan väl klandra dem? Fram kliver den tidigare inbytta Álex Fernández som säkert lägger in bollen i Ter Stegens högra hörn.

När jag efter slutsignalen sitter och tänker över en nyligen spelad match brukar jag alltid ganska fort hitta någonting positivt med prestationen, även om matchen i sig inte slutade så som man hade velat. Idag kommer jag inte på något. Griezmann verkar ha tappat den gnista han hittade i början på året, Piqué är inte längre den stöttepelare i försvaret han en gång var, och mittfältet saknar konstruktivitet. Att Lenglet står för ytterligare en undermålig insats är grädden på moset.

Kanske är det jag som är förblindad av alla motgångar som kommer Barças väg i nuläget, men just nu har jag svårt att se hur FC Barcelona kan studsa tillbaka från den situation de befinner sig i. Det behövs ett smärre mirakel för att Barcelona återigen ska ses som ett av Europas jobbigaste lag att möta.