Fem tankar efter IFK Göteborg – Malmö FF (1–0): “Ljus i tunneln”

1 – Slå dom hårt i ansiktet
Blodiga huvuden och ansikten, statistiskt oförtjänt och en straffräddning. Det är precis exakt så som Blåvitt ska vinna fotbollsmatcher mot bättre lag i allmänhet och mot Malmö FF i synnerhet. Att kriga sig till tre poäng på ett sätt som får hela Gamla Ullevi att stå upp och vråla med i ett glädjevrål. Det är även tre oerhört viktiga poäng och en kollektiv insats som bygger ett lag. 

I ärlighetens namn är det också en väldigt välspelad match av IFK Göteborg. Även om det inte skapas särskilt mycket farliga målchanser är Blåvitt det bättre laget över 90 minuter, som håller ganska tajt bakåt bortsett från sista 20. Det känns som att Blåvitt är ett väloljat maskineri, som oftast fungerar bra. Även om både prestationerna och resultaten blandat och gett den senaste tiden finns tendenser från cupvåren kvar. Det syntes såväl idag som senast i Degerfors. 

2 – Märklig domarinsats
Det borde kanske inte gnällas på domare, och framförallt inte när Blåvitt vinner en match. Men dagens insats av Victor Wolf är otroligt märklig och ojämn. Det är inte som att han tar några enskilda totalt felaktiga beslut egentligen, men det är en extremt ojämn nivå. Det är knuffar i ryggen som släpps ena situationen, för att i nästa blåsas för. Malmö får en straff, men inte en annan som faktiskt är mer av en straffsituation än den första var. Att olika domare lägger ribban olika högt är en annan sak, men det måste vara oerhört svårt att spela en match där man inte riktigt vet vad som är tillåtet och inte. Det märktes framförallt hos blåvittspelarna som förvånades över vissa domslut. 

3 – Elis Bishesari
Idag är Elis Bishesari den största orsaken till Blåvitts tre poäng tack vare hans otroliga straffräddning. Han utstrålar också ett betydligt större lugn än bara för en dryg vecka sedan hemma mot Öster. Det var sannolikt också precis det Elis behövde, för att få en självförtroendeboost med sig efter en annars jobbig vår. Spelet med fötterna håller än och en hållen nolla mot Malmö i bagaget är inte heller fel. 

Straffhjälten Elis Bishesari

4 – IFK Göteborg mår inte bra – men det är inte Kommandobryggans fel
Det gjorde mig i ett första skede en aning besviken att Kommandobryggan återigen bjöd på banderoller med avgångskrav riktade mot Mild vid inmarsch. Det känns lite som att alla redan vet vad linjen är, och att det egentligen inte gynnar någon att fortsätta ta fokus från den aktuella matchen ute på plan. Malmö bjöd på både bengaler och tifo och jag kan tänka mig att Malmöspelarna fick en lite bättre start på tillställningen tack vare det än vad Blåvitt fick. 

Däremot, bortom det, är det sorgligt och tragiskt att se de felaktiga skildringarna av situationen och den bild som skapats runt IFK Göteborg. I Max-studion inför matchen ingick ett reportage om IFK Göteborgs stormiga vår 2025. Dels drogs det en rak linje mellan Kommandobryggan och den påstådda otillåtna påverkan från föreningens håll vilket inte är schysst mot alla de som faktiskt framfört kritik på ett rättvist sätt. Enskilda hot och övertramp är det ingen som står bakom. 

Dessutom tyckte Alexander Axen att det vore bättre för de som är kritiska mot Håkan Mild att avsätta styrelsen, och i förlängningen Håkan Mild, genom ett extrainsatt medlemsmöte. Då känns det mest som att han inte känner till att IFK Göteborg har en, till stora delar, ny styrelse sedan knappt tre månader tillbaka. Att den styrelsen inte visat handlingskraft ännu gör det inte relevant att avsätta den. Det tar tid att sätta sig in i en organisation.

Det är klart att IFK Göteborg inte mår bra, och att missnöjet kring Håkan Mild är stort och omfattande. Det är aldrig bra att hot och trakasserier förekommer, vilket alla håller med om. Man kan vara kritisk till att bojkotta tifon av olika skäl, och man kan tycka att Håkan Mild ska vara kvar eller att han ska avgå. Men varken den stora massan – eller Kommandobryggan – har hotat någon. Det känns som att det är viktigt att vi kommer ihåg det ibland, tillsammans för Blåvitt. 

5 – Hur mår Blåvitt på planen? 
16 poäng efter elva spelade matcher är ganska bra, speciellt med Blåvitts mått mätt. Även om prestationerna blandat och gett över tid är IFK Göteborg inne i en hyfsat bra form just nu, med två raka segrar i ryggen. David Kruse går från klarhet till klarhet, Felix Eriksson och Noah Tolf – 21 respektive 19 år gamla – är självskrivna i startelvan och Max Fenger är en av Allsvenskans bästa anfallare. Utöver det har 20-årige Elis Bishesari tagit över mellan stolparna och vuxit in i det mer och mer för varje match. 

Nästa vecka väntar Brommapojkarna på bortaplan i sista matchen innan sommaruppehållet. Det är en match som Blåvitt absolut kan vinna och skulle man göra det är vårsäsongen helt plötsligt riktigt bra poängmässigt. Även om mycket känns mörkt runt Blåvitt finns ändå något slags ljus i tunneln – och mycket är tack vare dagens blytunga poäng mot Malmö FF.