Analysrummet
2025-06-02 20:00
Japans fotbollsrevolution: Så formas framtidens världsspelare – från akademi till landslag
Japan har tyst byggt ett av världens mest imponerande fotbollssystem – med egna akademier, stenhård tränarutbildning och en landslagsidé som börjar redan i tioårsåldern. Det här är berättelsen om hur ett land som ingen tog på allvar nu producerar stjärnor som Kubo, Mitoma och Kosugi – och varför nästa generation kan bli ännu bättre.
Armin Gogic
2 kommentarer
Obs! Det här är en djupgående granskning av Japans fotbollsresa
Rekommenderas för läsare med tid, tålamod och nyfikenhet och för dig som vill fördjupa dig i Japans resa som fotbollsnation.
Från att vara ett lag ingen räknade med vid sin VM-debut 1998 till att slå både Tyskland och Spanien i VM 2022.
Vad ligger egentligen bakom den här sanslösa klättringen?
Japans fotbollssaga är inte bara en historia om talang – det är ett skolboksexempel på hur långsiktighet, struktur och mod att tänka globalt kan förändra allt.
J.League - Startskottet som förändrade allt
När J.League drog igång 1993 var det mer än bara en ny liga. Det var början på en nationell satsning för att göra fotboll till något stort i Japan.
Tidigare hade landet bara haft en halvproffsig liga – nu ville man ha något som kunde mäta sig med Europa.
Vad gjorde J.League annorlunda?
Den startade med 10 lag, bland annat Verdy Kawasaki och Yokohama Marinos, och tog snabbt in stora stjärnor som Zico och Gary Lineker – inte bara för show, utan för att lära ut.
Ligan byggdes på europeiskt sätt med företagssponsring, proffskontrakt och en tydlig struktur.
Man införde upp- och nedflyttning mellan divisionerna (J1, J2 och senare J3), precis som i de stora ligorna.
*Gary Lineker
Alla klubbar skulle ha egna akademier och vara starkt förankrade i sina regioner.
Effekten? På bara några år växte en helt ny fotbollskultur fram.
Ligan höjde nivån på allt – från träning till publiktryck – och det var därifrån spelare som Hidetoshi Nakata, Shinji Kagawa och Keisuke Honda tog sina första steg mot världsscenen.
*Zico
Investeringar som bär frukt idag genom akademier, FIFA-stöd och tränarsatsning
Det är lätt att tro att talanger bara ”dyker upp”. Men i Japan är det motsatsen. Bakom varje ny stjärna ligger en medveten satsning på utveckling från grunden.
Akademier
Varje J.League-klubb är skyldig att ha en egen ungdomsakademi. Där nöjer man sig inte med bara bollkontroll – det är taktik, fysik och även skolgång i en och samma miljö.
Några exempel? Kashima Antlers och Gamba Osaka har producerat spelare som Takefusa Kubo och Daichi Kamada.
JFA:s nationella akademi i Fukushima (startad 2006) scoutar unga från hela landet och lär ut ett bolltryggt och tekniskt spel – inspirerat av klubbar som Barcelona.
FIFA Forward
Sedan 2016 får länder pengar via FIFA Forward-programmet för att utveckla fotbollen. Japan har använt dessa resurser smart:
Man har byggt upp anläggningar, som J-Village, ett nationellt träningscenter som återuppbyggdes efter tsunamin 2011.
Programmet har också stöttat fotboll i glesbygd och breddverksamhet.
*J-Village
Tränarutbildning
Japan har insett att utan bra tränare kommer inga bra spelare. Därför har JFA infört en tuff licensstruktur, inspirerad av UEFA.
Redan 2023 hade landet över 20 000 licensierade tränare.
Tränarprogrammen innehåller allt från sports science till psykologi och modern taktik.
JFA bjuder in internationella experter och anpassar sina metoder efter Tyskland, Spanien och Brasilien.
Det är ingen slump att Hajime Moriyasu, nuvarande förbundskaptenen som ledde Japan till de historiska vinsterna mot Spanien och Tyskland 2022, är skolad i detta system.
Ut i Europa – och upp på nästa nivå
Redan när Hidetoshi Nakata gick till Perugia 1998 började Japan förstå: för att växa måste spelare ut i världen. Sedan dess har det blivit en medveten strategi.
Spelare uppmuntras att lämna J.League tidigt, ofta redan som tonåringar. Klubbarnas akademier har samarbete med klubbar i Europa (särskilt i Tyskland).
JFA erbjuder språkstöd och mentorskap för att hjälpa unga spelare att anpassa sig till livet i Europa.
En unik styrka i Japans system är att alla matcher i J.League – från J1 till J3 – sänds gratis på YouTube, vilket gör ligan extremt lättillgänglig för scouter världen över.
Till skillnad från många andra länder har Japan valt öppenhet framför exklusiva rättigheter – ett strategiskt drag som sänker tröskeln för internationell upptäckt.
Några stjärnor idag?
Kaoru Mitoma (Brighton) – en dribbler med fart och teknik som väcker uppmärksamhet i Premier League.
Takehiro Tomiyasu (Arsenal) – flexibel back med stort spelsinne.
Takefusa Kubo (Real Sociedad) – fostrad i Barcelona, nu ett av La Ligas mest intressanta unga namn.
Wataru Endo (Liverpool) – lagkapten och slitvarg, symbol för den japanska disciplinen.
Daichi Kamada (Crystal Palace) – mittfältare med öga för spelet.
Hur mycket har det gett?
I VM-truppen 2022 spelade 19 av 26 i Europa – att jämföra med bara 5 stycken 1998. Mer än 20 spelare i Europas topp 5-ligor 2025.
Bundesliga är extra populärt, både för att klimatet passar och för att tysk fotboll har tagit Japan på allvar.
Effekten på landslaget? De japanska spelarna kommer nu till landslaget med erfarenhet från högt tempo, pressade lägen och internationella taktiker.
Och det märks målskyttarna mot Tyskland och Spanien i VM 2022? Alla spelade i Europa.
Japan har nu stabilt legat topp 20 i världen enligt FIFA:s rankning de senaste åren.
*Japan har nått en högsta placering på 9:e plats, en lägsta på 66:e, med ett snitt runt 34:e plats – nuvarande rankning är 15:e. Den största klättringen under ett år är 31 placeringar, och det största fallet 23 placeringar.
Vad är hemligheten?
Det finns ingen magi. Men det finns en plan. Japans resa från ett lag som förlorade alla matcher i VM 1998 till ett lag som skakar stormakterna bygger på
En egen proffsliga (J.League) som höjde nivån. Smart satsning på ungdomar och tränare, med stöd från både staten och FIFA.
En medveten strategi att skicka spelare till Europa – tidigt och med rätt stöd. Och nu? Nu är Japan inte bara med i världseliten. De är där för att stanna.
Projekt Japan – Fabriken för framtidens världsspelare
Hur bygger Japan framtidens fotbollsstjärnor?
Japans sätt att skapa fotbollstalanger är både genomtänkt och unikt. Landet har skapat en blandning mellan europeiska fotbollsakademier och det amerikanska skolsystemet.
Det innebär att unga spelare kan ta flera olika vägar mot toppen – men alla vägar leds av samma mål: att fostra tekniskt skickliga, smarta och ödmjuka spelare som kan ta plats på världsscenen.
Hur fungerar det i praktiken?
Japanska ungdomar kan ta sig upp genom tre stora vägar:
- J.League-klubbarnas akademier
- Gymnasieskolor med fotbollsprofil (som Aomori Yamada)
- Universitet (för dem som blommar sent)
Alla dessa vägar är sammankopplade med Japan Football Association (JFA), som fungerar som spindeln i nätet.
De har skapat en struktur för att fånga upp talanger, oavsett varifrån de kommer eller hur snabbt de utvecklas.
JFA:s dubbelpyramid
Tänk dig två pyramider bredvid varandra?
Den första satsar på bredd: att så många barn som möjligt ska spela fotboll tidigt – bara för att det är kul.
Den andra fokuserar på elitutveckling: att hitta guldkornen som kan bli nästa Kubo eller Mitoma.
Barn börjar ofta spela redan i 5–6-årsåldern i lokala klubbar, skolor eller träningscenter. Sedan sker uttagningar i olika steg.
Så upptäcks talangerna
Vid 13 års ålder: J.League-akademier börjar scouta spelare. De som inte kommer in där kan fortsätta i skolor eller småklubbar.
Vid 16 år: En ny sortering. Vissa går till gymnasielag, andra får proffskontrakt direkt.
Vid 18–22 år: De som fortfarande inte är proffs kan spela vidare på universitet – en slags andra chans.
Det som gör Japan unikt
Gymnasielag och J.League-akademier tävlar mot varandra i samma turneringar. Det betyder att även en okänd skolspelare kan bli upptäckt, bara han presterar.
Den som inte är redo för proffslivet som 18-åring kan ta omvägen via universitet, vilket också ofta leder till J.League eller Europa.
Och till skillnad från många länder får unga spelare chansen tidigt i A-lag. Många 17–20-åringar har redan hundratals minuter i högsta ligan.
Skolan som fotbollsutbildning: Aomori Yamada
Aomori Yamada High School i norra Japan är ett av landets mest kända fotbollsgymnasier. Här går spelare som kanske inte kom in i J.League-akademier – men som ändå har stor potential. Skolan är känd för hård disciplin, taktisk träning och nationella titlar.
Spelaren som tex Kuryu Matsuki gick direkt från Aomori Yamada till FC Tokyo och har redan spelat över 2 500 minuter sin första säsong i J Leauge detta är ett bevis på att skolvägen också fungerar.
Men gymnasielag har ofta stora trupper, vilket innebär att vissa spelare får mindre speltid. Samtidigt skapar det utrymme för sena utvecklare (som tex Ayase Ueda eller Keisuke Honda gick denna vägen) att blomma ut.
*Bild:Wikimedia commons
JFA Academy – elitsatsningen
JFA Academy Fukushima är ett nationellt elitprogram för 12–15-åringar. Bara de bästa får plats. Här bor spelarna på campus, tränar dagligen och går i skolan parallellt.
Det är Japans version av ett toppcenter – med teknik, taktik och fysisk träning på högsta nivå.
Zion Suzuki, som idag spelar i Serie A, är en produkt av denna akademi.
JFA skickar också ungdomslag utomlands för att tävla, lära och synas. Det gör att spelarna blir vana vid internationell nivå redan som tonåringar.
J.League-akademierna
Varje J.League-klubb, till exempel FC Tokyo eller Kawasaki Frontale, har sina egna ungdomsakademier. De tar in spelare redan som 12–13-åringar. Fokus ligger på individuell utveckling, disciplin och att skapa smarta spelare med tydlig väg till A-laget.
Många spelare debuterar redan vid 16–18 års ålder. Till exempel Kota Takai (Kawasaki Frontale) spelade över 1 000 minuter som tonåring. Takehiro Tomiyasu (nu i Arsenal) gick denna väg.
Klubbar som FC Tokyo och Yokohama F. Marinos investerar stort i sina akademier, vilket ger ännu fler unga chansen.
Nästa våg från Japan – sju unga namn du bör hålla koll på
Japansk fotboll bubblar just nu av framtid. I skuggorna av landslagsstjärnor som Mitoma, Ito och Tomiyasu växer en ny generation fram – spelare födda runt 2001–2005 som redan nu visar klass både hemma i J1 League och ute i Europa.
Här är sju U23-spelare som just nu klättrar, match för match, mot den internationella scenen. Tre spelar fortfarande hemma i Japan. Fyra har redan tagit steget ut.
Inhemska spelare (J1 League)
Kuryu Matsuki (FC Tokyo, mittfältare, 22 år)
Det finns något väldigt “framtidens Japan” över Kuryu Matsuki. En mittfältare som både kan vinna boll, driva fram spelet och slå avgörande passningar – och som dessutom bär sig själv med ett slags självklart lugn. Han debuterade som 18-åring i J1 League, spelade över 2500 minuter direkt, och har sedan dess vuxit ut till ett nav i FC Tokyo. I OS 2024 var han kanske den mest balanserade kuggen i ett Japan som vann tre raka gruppmatcher. Många tror att han är näste man till Europa. Det är svårt att säga emot.
Mao Hosoya (Kashiwa Reysol, anfallare, 23 år)
Hosoya är inte den mest flashiga spelaren – men han är en sådan som alltid dyker upp där det gör ont. Genombrottet kom 2023 när han levererade mål och assist som om det vore vardag. I OS visade han varför han är så uppskattad: smarta löpningar, hög arbetsinsats, och en förmåga att sätta dit bollar i tajta lägen. Nu är han startman i Kashiwa Reysol, och intresset från utlandet växer.
Kota Takai (Kawasaki Frontale, försvarare, 20 år)
1,92 lång. Bolltrygg. Kan spela både mittback och högerback. Det är svårt att inte bli nyfiken på Kota Takai. Han slog igenom i Frontales ungdomsled, startade alla matcher för Japan U20 i VM 2023 och börjar nu ta plats i A-laget. Man ser det på kroppsspråket – han är redan självklar i sin roll. Om han får spela regelbundet, är det bara en tidsfråga innan han lämnar för större scener.
Spelare i Europa
Satoshi Tanaka (KV Kortrijk, defensiv mittfältare, 22 år)
En slitvarg med hjärna. Tanaka är den typen av spelare varje tränare älskar: bollvinnare, positionssäker, taktiskt smart. Efter en stark säsong i Shonan Bellmare tog han steget till Belgien 2024. Han har redan hunnit visa att hans spelstil fungerar även i Europa. Det här är ingen highlight-spelare – men han gör 90 minuter bättre för alla runt honom.
Koki Saito (Queens Park Rangers, yttermittfältare, 23 år)
Saito var ett tekniskt underbarn redan som 16-åring i Yokohama FC. Nu, sju år senare, är han en etablerad dribbler och kreatör i engelska Championship. Han har varit i Belgien, tagit klivet till QPR – och med sin fart, kreativitet och förmåga att skapa lägen ur ingenting känns det som att nästa steg kan vara ännu större. Premier League? Kanske. Hans bolltouch säger ja. Återstår att se...
Zion Suzuki (Parma, målvakt, 22 år)
Det är något särskilt med målvakter som ser lugna ut i kaos. Suzuki är just en sån. Reflexsnabb, trygg med fötterna, och med en pondus som är svår att lära sig. Efter att ha gjort avtryck i Urawa Reds och fått landslagskallelser i Japan, har han nu lånats ut till Parma – där han hållit nollan i flera Serie A-matcher. Det är inte omöjligt att han snart spelar på ännu större arenor.
Keita Kosugi (Djurgårdens IF, försvarare, 19 år)
Här i Sverige har vi redan börjat få smak på vad Keita Kosugi kan bli. Han kom till Djurgården som 18-åring, debuterade i Allsvenskan i maj 2024 – och när Samuel Dahl såldes till Roma klev Kosugi in och tog chansen. I höstas var han ordinarie. Han gjorde mål mot Kalmar, mål i Conference League mot Víkingur, och har ryktats till både PSG och Benfica. Fansen gillar honom. Scouterna också. Kanske är han nästa japanska export från Allsvenskan till Europa-toppen.
Det gemensamma för alla dessa spelare? De har slipats i Japans starka ungdomssystem – skolade, disciplinerade, och ändå individuellt skickliga. Matsuki, Hosoya och Takai känns alla redo att ta klivet ut snart. Tanaka, Saito, Suzuki och Kosugi har redan börjat vandra vägen. Tillsammans symboliserar de en generation som inte bara kan ta över landslaget – utan också sätta större avtryck än kanske någon japansk generation tidigare.
Vad är trenden då?
Många stannar i J.League tills de är redo. Sedan går steget ofta till Belgien, Nederländerna eller Turkiet.
Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma och Daichi Kamada har visat att det funkar – och fler följer efter.
Varför funkar det?
Japan har byggt ett helt system som inte släpper taget om talanger – oavsett när de blommar. De har elitakademier, skolor, klubbar och universitet som alla samverkar.
Systemet är flexibelt, men med en tydlig röd tråd: utbildning, teknik, taktik och mentalitet. Nawata och Kosugi är framtidens namn. Zion Suzuki är redan där.
U23-landslaget 2025 är fullt av spelare som står redo att ta steget till Europas största scener. Framtidens världsspelare från Japan? De är redan på väg.
Det nya landslagsbygget – Moriyasus maskin
Hajime Moriyasu har varit förbundskapten för Japans herrlandslag sedan augusti 2018, efter att först ha tagit över tillfälligt efter VM samma år.
Nu, nästan sju år senare, har han byggt upp ett landslag som inte bara dominerar i Asien – utan också börjar mäta sig med de bästa i världen.
Grunden? Ett tydligt system, en tydlig idé, och spelare som både är tekniskt skickliga och disciplinerat skolade.
Taktiken: 3-4-2-1 – Japans nya ryggrad
Efter Asiatiska mästerskapet 2023 har Moriyasu gått all-in på formationen 3-4-2-1 – och det har gett resultat. Här är varför den fungerar så bra:
Försvar
Den trebackslinje Japan spelar med skapar trygghet och stabilitet. Spelare som Takehiro Tomiyasu leder linjen, och en av de tre mittbackarna kliver ofta upp i mittfältet för att hjälpa till i uppspelen eller skapa ett övertag centralt. Det här gör att Japan kan stå emot lag som pressar högt utan att bli sårbara.
Mittfält
Mittfältet består av två centrala spelare – ofta Wataru Endo och Hidemasa Morita – och två wingbacks som ger bredd i spelet. Yttrarna, som Yukinari Sugawara eller Hiroki Ito, spelar en viktig roll: de ska både hinna med att hjälpa till bakåt, men också fylla på i anfallen, slå inlägg eller bryta in centralt.
Anfall
De två offensiva mittfältarna – som ofta är Takefusa Kubo och Kaoru Mitoma – rör sig i ytorna mellan motståndarnas mittfält och backlinje. De är tekniska, snabba och smarta, vilket skapar problem för motståndarna.
Längst fram har Japan en ensam forward – till exempel Ayase Ueda – som rör sig mycket och är där för att avsluta.
Alla i laget vet exakt vad de ska göra. Spelarna håller sina positioner, jobbar hårt och springer mycket – framför allt wingbacksen och mittfältarna. Det gör att laget alltid är svårt att bryta ner.
Japans spelare är otroligt bollskickliga. Många spelar i europeiska ligor, vilket har höjt deras nivå ytterligare. Spelare som Kubo, Mitoma och Kamada är experter på snabba kombinationer och att spela i trånga ytor – precis det som behövs i Moriyasus system.
Japan är kanske som allra farligast när de ställer om. Det går snabbt från försvar till anfall, och wingbacks tillsammans med offensiva mittfältare hittar ytorna som motståndarna lämnar. Det påminner om Mourinhos klassiska omställningsfotboll, men här kombineras det med teknik och rörlighet.
Moriyasu har byggt upp ett kärnlag – en stomme av spelare som känner varandra, vet sina roller och fungerar tillsammans. Spelare som Endo, Mitoma och Tomiyasu startar nästan alltid när de är friska. Samtidigt har han skapat ett system där det inte faller ihop om någon blir skadad.
Moriyasu och det japanska förbundet tänker flera år framåt. De bygger på den starka ungdomsutvecklingen i landet, och har ett tydligt mål: att göra Japan till ett av världens bästa landslag, inte bara i Asien.
Unga spelare får chansen Talanger som Kubo (23), Ueda (26) och Zion Suzuki (22) har fått stort ansvar tidigt. De spelar viktiga matcher, inte bara vänskapsmatcher. Det här bygger både erfarenhet och framtidstro – Japan tänker redan på VM 2026.
Vänskapsmatcher – mer än bara träning
Moriyasu använder träningsmatcher på ett smart sätt. De är inte bara till för att spela av – utan fungerar som testmiljö:
Mot starka lag, som i vinsten mot Tyskland (4–1, 2023), har Japan testat systemet under press.
Mot svagare motstånd får unga spelare chansen, och man provar små förändringar i roller och positioner – som att flytta upp wingbacksen eller ändra hur de offensiva mittfältarna agerar.
Det är ett europeiskt sätt att tänka: träningsmatcher är ett verktyg för utveckling.
VM-kval 2026 – Japan dominerar
Just nu spelar Japan i tredje kvalrundan till VM 2026, i Grupp C med Australien, Saudiarabien, Bahrain, Kina och Indonesien. Man har storsegrar mot bland annat Kina (7–0) och Indonesien (4–0). Laget gör många mål och släpper knappt in något.
Japan blev det första landet – utöver värdnationerna – att säkra sin plats i VM 2026. Med 2–0 mot Bahrain i mars 2025 blev deras åttonde raka mästerskap ett faktum, och ännu en gång visar de varför de är Asiens mest stabila fotbollsnation.
Sex år med Moriyasu – vad har han åstadkommit?
Tog över i augusti 2018 Har nu varit förbundskapten i nästan 7 år
Framgångar?
2019 Asian Cup: Japan gick till final men förlorade mot Qatar (1–3). Ändå ett styrkebesked.
VM 2022: Japan slog både Tyskland och Spanien i gruppspelet och gick till åttondelsfinal. Det var ett kvitto på att laget kan konkurrera med de stora.
Asian Cup 2023: Japan åkte ut i kvarten mot Iran, men här började 3-4-2-1 ta form på riktigt.
VM-kvalen: Japan har kvalat till alla VM under Moriyasu även till kommande VM 2026.
Utveckling?
Han har byggt ett lag som är taktiskt smart, tekniskt skickligt och samtidigt långsiktigt tänkt.
Genom att utveckla unga spelare, ta inspiration från europeiska system och ge laget en tydlig spelidé har han lyft Japan.
Utmaningar?
Viss kritik har funnits – till exempel att han är lite för försiktig i stora matcher. Men resultaten talar sitt tydliga språk. Laget har utvecklats och blivit svårare att slå.
Hajime Moriyasu har format det japanska landslaget till en disciplinerad, teknisk och farlig maskin. Formation 3-4-2-1 passar laget perfekt: den balanserar försvar och anfall, bygger på snabba spelvändningar och utnyttjar spelarnas bollskicklighet.
Med en stabil spelartrupp, en tydlig spelidé och fokus på framtiden står Japan starkare än på många år. De är redan kvalificerade för VM 2026 – och kanske göra något riktigt stort när de väl är där. Moriyasus maskin är inte bara väloljad – den är redo att ta nästa steg.
Framtiden och hindren – utmaningar på vägen
Rasism mot “haafu”-spelare – hur påverkar det?
I Japan kallas personer med blandad bakgrund ofta för “haafu” – till exempel någon som har en japansk förälder och en från ett annat land. Det här gäller även inom fotbollen.
Spelare som Zion Suzuki (japansk-amerikansk) eller Keisuke Honda (som inte är haafu, men har internationell stil) har fått visa att mångfald blir vanligare i det japanska landslaget.
Men det är inte alltid lätt. En del “haafu”-spelare har vittnat om fördomar, kommentarer i sociala medier eller känslan av att inte riktigt vara helt accepterade – varken i samhället eller i laget. Sånt påverkar. Det kan göra att vissa spelare inte vågar ta plats, känner sig utanför eller till och med väljer bort landslaget.
Samtidigt har det funnits positiva exempel. Spelare som Marcus Tulio Tanaka (japansk-brasiliansk) blev hjältar i landslaget. Så det går att bli respekterad – men ofta krävs det att man är extremt bra.
Tyvärr har Japans fotbollsförbund inte varit särskilt tydliga i den här frågan. De pratar sällan öppet om rasism, till skillnad från hur man gör i Europa. Det är ett problem. Om man inte pratar om det, kommer det inte heller förändras.
Men om Japan vill växa som fotbollsnation måste man ta den här frågan på allvar. Det handlar inte bara om rättvisa – utan också om att skapa ett landslag där alla känner sig hemma.
Fysisk nivå – hur står sig Japan mot Afrika och Sydamerika?
Japan är kända för sitt smarta och tekniska spel. Snabba passningar, bra disciplin och bra kondition. Men rent fysiskt har de haft det tuffare – särskilt mot lag från Afrika (som Nigeria, Senegal) eller Sydamerika (som Brasilien och Argentina).
De här lagen har ofta spelare med extrem snabbhet, styrka och explosivitet. Det märks i dueller, nickdueller och i omställningar.
Japan har istället satsat på att röra bollen snabbt, ha hög press och spela som ett lag. Det har funkat – ibland. Till exempel slog de både Tyskland och Spanien i VM 2022.
Men det räcker inte alltid. I avgörande matcher, mot riktigt tufft motstånd, kan skillnaden i fysik bli för stor. Det är svårt att vinna nickdueller, tuffa närkamper och stå emot lag som kombinerar fysik med teknik.
Samtidigt blir det bättre. Fler japanska spelare spelar nu i Europa – som Tomiyasu i Arsenal och Mitoma i Brighton – där fotbollen är mer fysisk. Det gör att japanska spelare blir mer vana vid den nivån.
Och det händer saker hemma också. Akademierna i Japan har börjat träna mer styrka och fysik på ungdomsnivå. Dessutom kan spelare med blandad bakgrund tillföra ny fysik till laget. Det gör skillnad.
Målet: kvartsfinal i VM 2026 – är det realistiskt?
Japan har varit med i herrarnas VM sen 1998. Flera gånger har de tagit sig till åttondelsfinal, men aldrig längre. I VM 2022 var de extremt nära – men förlorade på straffar mot Kroatien. Det säger en del: de är inte långt ifrån.
De har nu en generation med stjärnor i bra klubbar: Mitoma, Kubo, Tomiyasu och flera andra. De spelar i stora ligor, möter toppspelare varje vecka och växer som fotbollsspelare.
Med tanke på det är målet att nå kvartsfinal i VM 2026 faktiskt rimligt. Men det kommer kräva mycket:
De måste slå ett riktigt starkt lag i åttondelen. De måste vara mentalt starka i de största matcherna. De måste hantera fysisk press bättre än tidigare.
Japan är inte favoriter. Men de är en “outsider” – ett lag som kan överraska, precis som ett mindre land som Kroatien gjort flera gånger.
När det gäller damlandslaget så har de redan nått hela vägen. Guld 2011, silver 2015 – och kvartsfinal senast. Där är målet snarare att ta sig till semifinal eller final igen.
Unga stjärnor – Japans elva inför framtiden
”Så kan Japan starta i VM 2026”
Japans Framtidselva: Startelva (3-4-2-1)
Målvakt:
• Zion Suzuki (22 år, Parma, Italien)
• Marknadsvärde: €13.1m
• Profil: En av Japans mest lovande målvakter, med erfarenhet från europeisk fotboll i Parma. Suzuki är atletisk, har snabba reflexer och är bekväm med bollen vid fötterna, vilket passar Japans moderna spelstil.
• Roll i landslaget: Förstaval som målvakt i framtiden, förväntas ta över efter veteraner som Daniel Schmidt. Redan testad i landslagssammanhang.
Försvar:
• Takehiro Tomiyasu (26 år, Arsenal, England)
• Marknadsvärde: €17.6m
• Profil: Tekniskt skicklig mittback med erfarenhet från Premier League. Tomiyasu är en ledargestalt med starka defensiva kvaliteter och mångsidighet (kan spela både mittback och ytterback).
• Roll i landslaget: Defensiv ledare och nyckelspelare i trebackslinjen, ofta ansvarig för att styra uppbyggnadsspelet.
• Koki Machida (27 år, Union SG, Belgien)
• Marknadsvärde: €7.9m
• Profil: En stabil och aggressiv mittback som har etablerat sig i europeisk fotboll. Machida är stark i dueller och har förbättrat sitt positionsspel.
• Roll i landslaget: Kompletterar Tomiyasu med fysisk närvaro, ofta i mitten av trebackslinjen.
• Daiki Hashioka (26 år, Luton Town, England)
• Marknadsvärde: €1.7m
• Profil: Mångsidig försvarare som kan spela både som mittback och wingback. Hashioka har visat lovande takter i England och bidrar med snabbhet och energi.
• Roll i landslaget: Flexibel spelare som kan täcka högerkanten eller agera som höger mittback.
Mittfält:
• Daichi Kamada (28 år, Crystal Palace, England)
• Marknadsvärde: €11.7m
• Profil: Teknisk och kreativ mittfältare som har erfarenhet från Serie A och Premier League. Kamada är en playmaker som kan låsa upp försvar med sina passningar.
• Roll i landslaget: Central mittfältare med ansvar för att driva spelet framåt och skapa målchanser.
• Wataru Endo (32 år, Liverpool, England)
• Marknadsvärde: €8.3m
• Profil: En av Japans mest pålitliga spelare, med en defensiv mittfältsroll. Trots sin ålder är han fortfarande en nyckelspelare tack vare sin erfarenhet och arbetskapacitet.
• Roll i landslaget: Defensiv ankare som balanserar mittfältet och skyddar backlinjen.
• Kaoru Mitoma (28 år, Brighton, England)
• Marknadsvärde: €40.8m
• Profil: Explosiv ytter med enastående dribblingar och förmåga att utmana försvar. Mitoma är en av Japans största offensiva hot.
• Roll i landslaget: Vänster wingback med frihet att gå framåt och skapa kaos i motståndarnas försvar.
• Hiroki Sekine (22 år, Reims, Frankrike)
• Marknadsvärde: €772k
• Profil: Ung och lovande ytter som snabbt har anpassat sig till europeisk fotboll. Sekine är snabb och teknisk, med potential att bli en stjärna.
• Roll i landslaget: Höger wingback, bidrar med energi och offensiva löpningar.
Offensiva mittfältare/anfallare:
• Ritsu Doan (26 år, Freiburg, Tyskland)
• Marknadsvärde: €22.2m
• Profil: Mångsidig offensiv mittfältare som kan spela på båda kanterna eller centralt. Doan är känd för sin arbetskapacitet och målskytte.
• Roll i landslaget: Offensiv mittfältare till höger, med ansvar för att skapa och avsluta.
• Takefusa Kubo (23 år, Real Sociedad, Spanien)
• Marknadsvärde: €42.0m
• Profil: Teknisk trollkarl med exceptionell bollkontroll och spelsinne. Kubo är en av Japans mest lovande talanger och redan en stjärna i La Liga.
• Roll i landslaget: Offensiv mittfältare till vänster, nyckelspelare i anfallsspelet.
• Kyogo Furuhashi (30 år, Rennes, Frankrike)
• Marknadsvärde: €11.1m
• Profil: Snabb och målfarlig anfallare som har visat klass i både Skottland och Frankrike. Furuhashi är en effektiv avslutare.
• Roll i landslaget: Ensam anfallare, ansvarig för att omvandla chanser till mål.
Bänkspelare
• Keisuke Osako (25 år, Sanfrecce Hiroshima, Japan)
• Marknadsvärde: €1.6m
• Profil: Pålitlig målvakt med stabila prestationer i J.League. Osako är en kandidat att utmana Suzuki på sikt.
• Roll i landslaget: Andramålvakt, redo att kliva in vid behov.
• Yuta Nakayama (28 år, Machida Zelvia, Japan)
• Marknadsvärde: €1.2m
• Profil: Mångsidig försvarare med erfarenhet från Europa (Huddersfield). Nakayama kan täcka flera positioner i backlinjen.
• Roll i landslaget: Backup för mittback eller wingback.
• Ao Tanaka (26 år, Leeds, England)
• Marknadsvärde: €10.2m
• Profil: Energisk mittfältare med bra passningsspel och defensiv disciplin. Tanaka har potential att ta en startplats i framtiden.
• Roll i landslaget: Rotationsspelare på centralt mittfält.
• Takumi Minamino (30 år, Monaco, Frankrike)
• Marknadsvärde: €14.9m
• Profil: Teknisk och mångsidig offensiv spelare som kan användas i flera roller. Minamino har erfarenhet från toppklubbar i Europa.
• Roll i landslaget: Flexibel inhoppare i offensiva positioner.
• Junya Ito (32 år, Reims, Frankrike)
• Marknadsvärde: €8.4m
• Profil: Snabb och målfarlig ytter med lång erfarenhet. Ito är fortfarande effektiv men börjar närma sig slutet av sin landslagskarriär.
• Roll i landslaget: Inhoppare för att tillföra snabbhet och erfarenhet.
• Shuto Machino (25 år, Holstein Kiel, Tyskland)
• Marknadsvärde: €3.4m
• Profil: Lovande anfallare som har börjat göra avtryck i Europa. Machino är fysisk och har näsa för mål.
• Roll i landslaget: Backup-anfallare, konkurrerar med Furuhashi.
• Reo Hatate (27 år, Celtic, Skottland)
• Marknadsvärde: €11.1m
• Profil: Dynamisk mittfältare med offensiva kvaliteter. Hatate är teknisk och har visat klass i Skottland.
• Roll i landslaget: Rotationsspelare på mittfältet, kan utmana Kamada. Potentiella Debutanter
• Kosei Tani (24 år, Machida, Japan)
• Marknadsvärde: €922k
• Profil: Ung målvakt med stor potential, redan en av J.Leagues bästa. Tani är en framtida konkurrent till Suzuki.
• Roll i landslaget: Tredjemålvakt, kan få debut vid vänskapsmatcher.
• Mao Hosoya (23 år, Kashiwa Reysol, Japan)
• Marknadsvärde: €1.4m
• Profil: Mångsidig anfallare med bra rörelse och målsinne. Hosoya har imponerat i J.League och kan snart få chansen i landslaget.
• Roll i landslaget: Potentiell inhoppare som anfallare.
• Joel Chima Fujita (23 år, Sint-Truiden, Belgien)
• Marknadsvärde: €2.2m
• Profil: Ung defensiv mittfältare med bra arbetskapacitet och passningsskicklighet. Fujita är på väg att etablera sig i Europa.
• Roll i landslaget: Framtida backup för Endo, möjligtvis debutant i VM-kvalet.
• Ryotaro Tsunoda (26 år,Kortrijk, Belgien)
• Marknadsvärde: €546k
• Profil: Lovande mittback som var på lån och fick speltid i Championship. Tsunoda är stark i dueller och har potential att nå landslaget.
• Roll i landslaget: Kan debutera som backup i försvaret.
Formationen 3-4-2-1 passar Japans spelstil, som betonar teknisk fotboll, snabba kanter och flexibilitet. Tomiyasu och Kamada är ryggraden, medan unga stjärnor som Kubo och Mitoma ger offensiv spets.
Bänken är stark med erfarna namn som Minamino och Ito, samt unga talanger som Machino och Tanaka. Detta ger balans mellan rutin och framtidspotential.
Debutanter: Spelare som Hosoya och Fujita är nära en debut, särskilt i VM-kvalmatcher, där Japan redan säkrat sin plats.
Framtidsutsikter? Japan har en gyllene generation med många spelare i europeiska klubbar. Om de kan integrera sina unga talanger effektivt, har de potential att nå långt i VM 2026, kanske till och med kvartsfinal eller längre.
Det här japanska landslaget kommer bli otroligt spännande att följa, både i VM 2026 och sett till spelarnas individuella utveckling.
Med det system som nu är på plats där man redan från barnsben sätter bollen i rullning med tydlig struktur och spelutbildning – är det nästan oundvikligt att fler japanska talanger kommer ta klivet ut i Europa.
Systemet imponerar verkligen, och vi lär få se ännu fler spelare slå sig in på den internationella scenen inom några år.
Det är inte orimligt att förvänta sig att flera av dem kommer bli nyckelspelare i klubbar ute i Europa, framför allt i de fem största ligorna.
Rekommenderas för läsare med tid, tålamod och nyfikenhet och för dig som vill fördjupa dig i Japans resa som fotbollsnation.
Från att vara ett lag ingen räknade med vid sin VM-debut 1998 till att slå både Tyskland och Spanien i VM 2022.
Vad ligger egentligen bakom den här sanslösa klättringen?
Japans fotbollssaga är inte bara en historia om talang – det är ett skolboksexempel på hur långsiktighet, struktur och mod att tänka globalt kan förändra allt.
J.League - Startskottet som förändrade allt
När J.League drog igång 1993 var det mer än bara en ny liga. Det var början på en nationell satsning för att göra fotboll till något stort i Japan.
Tidigare hade landet bara haft en halvproffsig liga – nu ville man ha något som kunde mäta sig med Europa.
Vad gjorde J.League annorlunda?
Den startade med 10 lag, bland annat Verdy Kawasaki och Yokohama Marinos, och tog snabbt in stora stjärnor som Zico och Gary Lineker – inte bara för show, utan för att lära ut.
Ligan byggdes på europeiskt sätt med företagssponsring, proffskontrakt och en tydlig struktur.
Man införde upp- och nedflyttning mellan divisionerna (J1, J2 och senare J3), precis som i de stora ligorna.
*Gary Lineker
Alla klubbar skulle ha egna akademier och vara starkt förankrade i sina regioner.
Effekten? På bara några år växte en helt ny fotbollskultur fram.
Ligan höjde nivån på allt – från träning till publiktryck – och det var därifrån spelare som Hidetoshi Nakata, Shinji Kagawa och Keisuke Honda tog sina första steg mot världsscenen.
*Zico
Investeringar som bär frukt idag genom akademier, FIFA-stöd och tränarsatsning
Det är lätt att tro att talanger bara ”dyker upp”. Men i Japan är det motsatsen. Bakom varje ny stjärna ligger en medveten satsning på utveckling från grunden.
Akademier
Varje J.League-klubb är skyldig att ha en egen ungdomsakademi. Där nöjer man sig inte med bara bollkontroll – det är taktik, fysik och även skolgång i en och samma miljö.
Några exempel? Kashima Antlers och Gamba Osaka har producerat spelare som Takefusa Kubo och Daichi Kamada.
JFA:s nationella akademi i Fukushima (startad 2006) scoutar unga från hela landet och lär ut ett bolltryggt och tekniskt spel – inspirerat av klubbar som Barcelona.
FIFA Forward
Sedan 2016 får länder pengar via FIFA Forward-programmet för att utveckla fotbollen. Japan har använt dessa resurser smart:
Man har byggt upp anläggningar, som J-Village, ett nationellt träningscenter som återuppbyggdes efter tsunamin 2011.
Programmet har också stöttat fotboll i glesbygd och breddverksamhet.
*J-Village
Tränarutbildning
Japan har insett att utan bra tränare kommer inga bra spelare. Därför har JFA infört en tuff licensstruktur, inspirerad av UEFA.
Redan 2023 hade landet över 20 000 licensierade tränare.
Tränarprogrammen innehåller allt från sports science till psykologi och modern taktik.
JFA bjuder in internationella experter och anpassar sina metoder efter Tyskland, Spanien och Brasilien.
Det är ingen slump att Hajime Moriyasu, nuvarande förbundskaptenen som ledde Japan till de historiska vinsterna mot Spanien och Tyskland 2022, är skolad i detta system.
Ut i Europa – och upp på nästa nivå
Redan när Hidetoshi Nakata gick till Perugia 1998 började Japan förstå: för att växa måste spelare ut i världen. Sedan dess har det blivit en medveten strategi.
Spelare uppmuntras att lämna J.League tidigt, ofta redan som tonåringar. Klubbarnas akademier har samarbete med klubbar i Europa (särskilt i Tyskland).
JFA erbjuder språkstöd och mentorskap för att hjälpa unga spelare att anpassa sig till livet i Europa.
En unik styrka i Japans system är att alla matcher i J.League – från J1 till J3 – sänds gratis på YouTube, vilket gör ligan extremt lättillgänglig för scouter världen över.
Till skillnad från många andra länder har Japan valt öppenhet framför exklusiva rättigheter – ett strategiskt drag som sänker tröskeln för internationell upptäckt.
Några stjärnor idag?
Kaoru Mitoma (Brighton) – en dribbler med fart och teknik som väcker uppmärksamhet i Premier League.
Takehiro Tomiyasu (Arsenal) – flexibel back med stort spelsinne.
Takefusa Kubo (Real Sociedad) – fostrad i Barcelona, nu ett av La Ligas mest intressanta unga namn.
Wataru Endo (Liverpool) – lagkapten och slitvarg, symbol för den japanska disciplinen.
Daichi Kamada (Crystal Palace) – mittfältare med öga för spelet.
Hur mycket har det gett?
I VM-truppen 2022 spelade 19 av 26 i Europa – att jämföra med bara 5 stycken 1998. Mer än 20 spelare i Europas topp 5-ligor 2025.
Bundesliga är extra populärt, både för att klimatet passar och för att tysk fotboll har tagit Japan på allvar.
Effekten på landslaget? De japanska spelarna kommer nu till landslaget med erfarenhet från högt tempo, pressade lägen och internationella taktiker.
Och det märks målskyttarna mot Tyskland och Spanien i VM 2022? Alla spelade i Europa.
Japan har nu stabilt legat topp 20 i världen enligt FIFA:s rankning de senaste åren.
*Japan har nått en högsta placering på 9:e plats, en lägsta på 66:e, med ett snitt runt 34:e plats – nuvarande rankning är 15:e. Den största klättringen under ett år är 31 placeringar, och det största fallet 23 placeringar.
Vad är hemligheten?
Det finns ingen magi. Men det finns en plan. Japans resa från ett lag som förlorade alla matcher i VM 1998 till ett lag som skakar stormakterna bygger på
En egen proffsliga (J.League) som höjde nivån. Smart satsning på ungdomar och tränare, med stöd från både staten och FIFA.
En medveten strategi att skicka spelare till Europa – tidigt och med rätt stöd. Och nu? Nu är Japan inte bara med i världseliten. De är där för att stanna.
Projekt Japan – Fabriken för framtidens världsspelare
Hur bygger Japan framtidens fotbollsstjärnor?
Japans sätt att skapa fotbollstalanger är både genomtänkt och unikt. Landet har skapat en blandning mellan europeiska fotbollsakademier och det amerikanska skolsystemet.
Det innebär att unga spelare kan ta flera olika vägar mot toppen – men alla vägar leds av samma mål: att fostra tekniskt skickliga, smarta och ödmjuka spelare som kan ta plats på världsscenen.
Hur fungerar det i praktiken?
Japanska ungdomar kan ta sig upp genom tre stora vägar:
- J.League-klubbarnas akademier
- Gymnasieskolor med fotbollsprofil (som Aomori Yamada)
- Universitet (för dem som blommar sent)
Alla dessa vägar är sammankopplade med Japan Football Association (JFA), som fungerar som spindeln i nätet.
De har skapat en struktur för att fånga upp talanger, oavsett varifrån de kommer eller hur snabbt de utvecklas.
JFA:s dubbelpyramid
Tänk dig två pyramider bredvid varandra?
Den första satsar på bredd: att så många barn som möjligt ska spela fotboll tidigt – bara för att det är kul.
Den andra fokuserar på elitutveckling: att hitta guldkornen som kan bli nästa Kubo eller Mitoma.
Barn börjar ofta spela redan i 5–6-årsåldern i lokala klubbar, skolor eller träningscenter. Sedan sker uttagningar i olika steg.
Så upptäcks talangerna
Vid 13 års ålder: J.League-akademier börjar scouta spelare. De som inte kommer in där kan fortsätta i skolor eller småklubbar.
Vid 16 år: En ny sortering. Vissa går till gymnasielag, andra får proffskontrakt direkt.
Vid 18–22 år: De som fortfarande inte är proffs kan spela vidare på universitet – en slags andra chans.
Det som gör Japan unikt
Gymnasielag och J.League-akademier tävlar mot varandra i samma turneringar. Det betyder att även en okänd skolspelare kan bli upptäckt, bara han presterar.
Den som inte är redo för proffslivet som 18-åring kan ta omvägen via universitet, vilket också ofta leder till J.League eller Europa.
Och till skillnad från många länder får unga spelare chansen tidigt i A-lag. Många 17–20-åringar har redan hundratals minuter i högsta ligan.
Skolan som fotbollsutbildning: Aomori Yamada
Aomori Yamada High School i norra Japan är ett av landets mest kända fotbollsgymnasier. Här går spelare som kanske inte kom in i J.League-akademier – men som ändå har stor potential. Skolan är känd för hård disciplin, taktisk träning och nationella titlar.
Spelaren som tex Kuryu Matsuki gick direkt från Aomori Yamada till FC Tokyo och har redan spelat över 2 500 minuter sin första säsong i J Leauge detta är ett bevis på att skolvägen också fungerar.
Men gymnasielag har ofta stora trupper, vilket innebär att vissa spelare får mindre speltid. Samtidigt skapar det utrymme för sena utvecklare (som tex Ayase Ueda eller Keisuke Honda gick denna vägen) att blomma ut.
*Bild:Wikimedia commons
JFA Academy – elitsatsningen
JFA Academy Fukushima är ett nationellt elitprogram för 12–15-åringar. Bara de bästa får plats. Här bor spelarna på campus, tränar dagligen och går i skolan parallellt.
Det är Japans version av ett toppcenter – med teknik, taktik och fysisk träning på högsta nivå.
Zion Suzuki, som idag spelar i Serie A, är en produkt av denna akademi.
JFA skickar också ungdomslag utomlands för att tävla, lära och synas. Det gör att spelarna blir vana vid internationell nivå redan som tonåringar.
J.League-akademierna
Varje J.League-klubb, till exempel FC Tokyo eller Kawasaki Frontale, har sina egna ungdomsakademier. De tar in spelare redan som 12–13-åringar. Fokus ligger på individuell utveckling, disciplin och att skapa smarta spelare med tydlig väg till A-laget.
Många spelare debuterar redan vid 16–18 års ålder. Till exempel Kota Takai (Kawasaki Frontale) spelade över 1 000 minuter som tonåring. Takehiro Tomiyasu (nu i Arsenal) gick denna väg.
Klubbar som FC Tokyo och Yokohama F. Marinos investerar stort i sina akademier, vilket ger ännu fler unga chansen.
Nästa våg från Japan – sju unga namn du bör hålla koll på
Japansk fotboll bubblar just nu av framtid. I skuggorna av landslagsstjärnor som Mitoma, Ito och Tomiyasu växer en ny generation fram – spelare födda runt 2001–2005 som redan nu visar klass både hemma i J1 League och ute i Europa.
Här är sju U23-spelare som just nu klättrar, match för match, mot den internationella scenen. Tre spelar fortfarande hemma i Japan. Fyra har redan tagit steget ut.
Inhemska spelare (J1 League)
Kuryu Matsuki (FC Tokyo, mittfältare, 22 år)
Det finns något väldigt “framtidens Japan” över Kuryu Matsuki. En mittfältare som både kan vinna boll, driva fram spelet och slå avgörande passningar – och som dessutom bär sig själv med ett slags självklart lugn. Han debuterade som 18-åring i J1 League, spelade över 2500 minuter direkt, och har sedan dess vuxit ut till ett nav i FC Tokyo. I OS 2024 var han kanske den mest balanserade kuggen i ett Japan som vann tre raka gruppmatcher. Många tror att han är näste man till Europa. Det är svårt att säga emot.
Mao Hosoya (Kashiwa Reysol, anfallare, 23 år)
Hosoya är inte den mest flashiga spelaren – men han är en sådan som alltid dyker upp där det gör ont. Genombrottet kom 2023 när han levererade mål och assist som om det vore vardag. I OS visade han varför han är så uppskattad: smarta löpningar, hög arbetsinsats, och en förmåga att sätta dit bollar i tajta lägen. Nu är han startman i Kashiwa Reysol, och intresset från utlandet växer.
Kota Takai (Kawasaki Frontale, försvarare, 20 år)
1,92 lång. Bolltrygg. Kan spela både mittback och högerback. Det är svårt att inte bli nyfiken på Kota Takai. Han slog igenom i Frontales ungdomsled, startade alla matcher för Japan U20 i VM 2023 och börjar nu ta plats i A-laget. Man ser det på kroppsspråket – han är redan självklar i sin roll. Om han får spela regelbundet, är det bara en tidsfråga innan han lämnar för större scener.
Spelare i Europa
Satoshi Tanaka (KV Kortrijk, defensiv mittfältare, 22 år)
En slitvarg med hjärna. Tanaka är den typen av spelare varje tränare älskar: bollvinnare, positionssäker, taktiskt smart. Efter en stark säsong i Shonan Bellmare tog han steget till Belgien 2024. Han har redan hunnit visa att hans spelstil fungerar även i Europa. Det här är ingen highlight-spelare – men han gör 90 minuter bättre för alla runt honom.
Koki Saito (Queens Park Rangers, yttermittfältare, 23 år)
Saito var ett tekniskt underbarn redan som 16-åring i Yokohama FC. Nu, sju år senare, är han en etablerad dribbler och kreatör i engelska Championship. Han har varit i Belgien, tagit klivet till QPR – och med sin fart, kreativitet och förmåga att skapa lägen ur ingenting känns det som att nästa steg kan vara ännu större. Premier League? Kanske. Hans bolltouch säger ja. Återstår att se...
Zion Suzuki (Parma, målvakt, 22 år)
Det är något särskilt med målvakter som ser lugna ut i kaos. Suzuki är just en sån. Reflexsnabb, trygg med fötterna, och med en pondus som är svår att lära sig. Efter att ha gjort avtryck i Urawa Reds och fått landslagskallelser i Japan, har han nu lånats ut till Parma – där han hållit nollan i flera Serie A-matcher. Det är inte omöjligt att han snart spelar på ännu större arenor.
Keita Kosugi (Djurgårdens IF, försvarare, 19 år)
Här i Sverige har vi redan börjat få smak på vad Keita Kosugi kan bli. Han kom till Djurgården som 18-åring, debuterade i Allsvenskan i maj 2024 – och när Samuel Dahl såldes till Roma klev Kosugi in och tog chansen. I höstas var han ordinarie. Han gjorde mål mot Kalmar, mål i Conference League mot Víkingur, och har ryktats till både PSG och Benfica. Fansen gillar honom. Scouterna också. Kanske är han nästa japanska export från Allsvenskan till Europa-toppen.
Det gemensamma för alla dessa spelare? De har slipats i Japans starka ungdomssystem – skolade, disciplinerade, och ändå individuellt skickliga. Matsuki, Hosoya och Takai känns alla redo att ta klivet ut snart. Tanaka, Saito, Suzuki och Kosugi har redan börjat vandra vägen. Tillsammans symboliserar de en generation som inte bara kan ta över landslaget – utan också sätta större avtryck än kanske någon japansk generation tidigare.
Vad är trenden då?
Många stannar i J.League tills de är redo. Sedan går steget ofta till Belgien, Nederländerna eller Turkiet.
Takefusa Kubo, Kaoru Mitoma och Daichi Kamada har visat att det funkar – och fler följer efter.
Varför funkar det?
Japan har byggt ett helt system som inte släpper taget om talanger – oavsett när de blommar. De har elitakademier, skolor, klubbar och universitet som alla samverkar.
Systemet är flexibelt, men med en tydlig röd tråd: utbildning, teknik, taktik och mentalitet. Nawata och Kosugi är framtidens namn. Zion Suzuki är redan där.
U23-landslaget 2025 är fullt av spelare som står redo att ta steget till Europas största scener. Framtidens världsspelare från Japan? De är redan på väg.
Det nya landslagsbygget – Moriyasus maskin
Hajime Moriyasu har varit förbundskapten för Japans herrlandslag sedan augusti 2018, efter att först ha tagit över tillfälligt efter VM samma år.
Nu, nästan sju år senare, har han byggt upp ett landslag som inte bara dominerar i Asien – utan också börjar mäta sig med de bästa i världen.
Grunden? Ett tydligt system, en tydlig idé, och spelare som både är tekniskt skickliga och disciplinerat skolade.
Taktiken: 3-4-2-1 – Japans nya ryggrad
Efter Asiatiska mästerskapet 2023 har Moriyasu gått all-in på formationen 3-4-2-1 – och det har gett resultat. Här är varför den fungerar så bra:
Försvar
Den trebackslinje Japan spelar med skapar trygghet och stabilitet. Spelare som Takehiro Tomiyasu leder linjen, och en av de tre mittbackarna kliver ofta upp i mittfältet för att hjälpa till i uppspelen eller skapa ett övertag centralt. Det här gör att Japan kan stå emot lag som pressar högt utan att bli sårbara.
Mittfält
Mittfältet består av två centrala spelare – ofta Wataru Endo och Hidemasa Morita – och två wingbacks som ger bredd i spelet. Yttrarna, som Yukinari Sugawara eller Hiroki Ito, spelar en viktig roll: de ska både hinna med att hjälpa till bakåt, men också fylla på i anfallen, slå inlägg eller bryta in centralt.
Anfall
De två offensiva mittfältarna – som ofta är Takefusa Kubo och Kaoru Mitoma – rör sig i ytorna mellan motståndarnas mittfält och backlinje. De är tekniska, snabba och smarta, vilket skapar problem för motståndarna.
Längst fram har Japan en ensam forward – till exempel Ayase Ueda – som rör sig mycket och är där för att avsluta.
Alla i laget vet exakt vad de ska göra. Spelarna håller sina positioner, jobbar hårt och springer mycket – framför allt wingbacksen och mittfältarna. Det gör att laget alltid är svårt att bryta ner.
Japans spelare är otroligt bollskickliga. Många spelar i europeiska ligor, vilket har höjt deras nivå ytterligare. Spelare som Kubo, Mitoma och Kamada är experter på snabba kombinationer och att spela i trånga ytor – precis det som behövs i Moriyasus system.
Japan är kanske som allra farligast när de ställer om. Det går snabbt från försvar till anfall, och wingbacks tillsammans med offensiva mittfältare hittar ytorna som motståndarna lämnar. Det påminner om Mourinhos klassiska omställningsfotboll, men här kombineras det med teknik och rörlighet.
Moriyasu har byggt upp ett kärnlag – en stomme av spelare som känner varandra, vet sina roller och fungerar tillsammans. Spelare som Endo, Mitoma och Tomiyasu startar nästan alltid när de är friska. Samtidigt har han skapat ett system där det inte faller ihop om någon blir skadad.
Moriyasu och det japanska förbundet tänker flera år framåt. De bygger på den starka ungdomsutvecklingen i landet, och har ett tydligt mål: att göra Japan till ett av världens bästa landslag, inte bara i Asien.
Unga spelare får chansen Talanger som Kubo (23), Ueda (26) och Zion Suzuki (22) har fått stort ansvar tidigt. De spelar viktiga matcher, inte bara vänskapsmatcher. Det här bygger både erfarenhet och framtidstro – Japan tänker redan på VM 2026.
Vänskapsmatcher – mer än bara träning
Moriyasu använder träningsmatcher på ett smart sätt. De är inte bara till för att spela av – utan fungerar som testmiljö:
Mot starka lag, som i vinsten mot Tyskland (4–1, 2023), har Japan testat systemet under press.
Mot svagare motstånd får unga spelare chansen, och man provar små förändringar i roller och positioner – som att flytta upp wingbacksen eller ändra hur de offensiva mittfältarna agerar.
Det är ett europeiskt sätt att tänka: träningsmatcher är ett verktyg för utveckling.
VM-kval 2026 – Japan dominerar
Just nu spelar Japan i tredje kvalrundan till VM 2026, i Grupp C med Australien, Saudiarabien, Bahrain, Kina och Indonesien. Man har storsegrar mot bland annat Kina (7–0) och Indonesien (4–0). Laget gör många mål och släpper knappt in något.
Japan blev det första landet – utöver värdnationerna – att säkra sin plats i VM 2026. Med 2–0 mot Bahrain i mars 2025 blev deras åttonde raka mästerskap ett faktum, och ännu en gång visar de varför de är Asiens mest stabila fotbollsnation.
Sex år med Moriyasu – vad har han åstadkommit?
Tog över i augusti 2018 Har nu varit förbundskapten i nästan 7 år
Framgångar?
2019 Asian Cup: Japan gick till final men förlorade mot Qatar (1–3). Ändå ett styrkebesked.
VM 2022: Japan slog både Tyskland och Spanien i gruppspelet och gick till åttondelsfinal. Det var ett kvitto på att laget kan konkurrera med de stora.
Asian Cup 2023: Japan åkte ut i kvarten mot Iran, men här började 3-4-2-1 ta form på riktigt.
VM-kvalen: Japan har kvalat till alla VM under Moriyasu även till kommande VM 2026.
Utveckling?
Han har byggt ett lag som är taktiskt smart, tekniskt skickligt och samtidigt långsiktigt tänkt.
Genom att utveckla unga spelare, ta inspiration från europeiska system och ge laget en tydlig spelidé har han lyft Japan.
Utmaningar?
Viss kritik har funnits – till exempel att han är lite för försiktig i stora matcher. Men resultaten talar sitt tydliga språk. Laget har utvecklats och blivit svårare att slå.
Hajime Moriyasu har format det japanska landslaget till en disciplinerad, teknisk och farlig maskin. Formation 3-4-2-1 passar laget perfekt: den balanserar försvar och anfall, bygger på snabba spelvändningar och utnyttjar spelarnas bollskicklighet.
Med en stabil spelartrupp, en tydlig spelidé och fokus på framtiden står Japan starkare än på många år. De är redan kvalificerade för VM 2026 – och kanske göra något riktigt stort när de väl är där. Moriyasus maskin är inte bara väloljad – den är redo att ta nästa steg.
Framtiden och hindren – utmaningar på vägen
Rasism mot “haafu”-spelare – hur påverkar det?
I Japan kallas personer med blandad bakgrund ofta för “haafu” – till exempel någon som har en japansk förälder och en från ett annat land. Det här gäller även inom fotbollen.
Spelare som Zion Suzuki (japansk-amerikansk) eller Keisuke Honda (som inte är haafu, men har internationell stil) har fått visa att mångfald blir vanligare i det japanska landslaget.
Men det är inte alltid lätt. En del “haafu”-spelare har vittnat om fördomar, kommentarer i sociala medier eller känslan av att inte riktigt vara helt accepterade – varken i samhället eller i laget. Sånt påverkar. Det kan göra att vissa spelare inte vågar ta plats, känner sig utanför eller till och med väljer bort landslaget.
Samtidigt har det funnits positiva exempel. Spelare som Marcus Tulio Tanaka (japansk-brasiliansk) blev hjältar i landslaget. Så det går att bli respekterad – men ofta krävs det att man är extremt bra.
Tyvärr har Japans fotbollsförbund inte varit särskilt tydliga i den här frågan. De pratar sällan öppet om rasism, till skillnad från hur man gör i Europa. Det är ett problem. Om man inte pratar om det, kommer det inte heller förändras.
Men om Japan vill växa som fotbollsnation måste man ta den här frågan på allvar. Det handlar inte bara om rättvisa – utan också om att skapa ett landslag där alla känner sig hemma.
Fysisk nivå – hur står sig Japan mot Afrika och Sydamerika?
Japan är kända för sitt smarta och tekniska spel. Snabba passningar, bra disciplin och bra kondition. Men rent fysiskt har de haft det tuffare – särskilt mot lag från Afrika (som Nigeria, Senegal) eller Sydamerika (som Brasilien och Argentina).
De här lagen har ofta spelare med extrem snabbhet, styrka och explosivitet. Det märks i dueller, nickdueller och i omställningar.
Japan har istället satsat på att röra bollen snabbt, ha hög press och spela som ett lag. Det har funkat – ibland. Till exempel slog de både Tyskland och Spanien i VM 2022.
Men det räcker inte alltid. I avgörande matcher, mot riktigt tufft motstånd, kan skillnaden i fysik bli för stor. Det är svårt att vinna nickdueller, tuffa närkamper och stå emot lag som kombinerar fysik med teknik.
Samtidigt blir det bättre. Fler japanska spelare spelar nu i Europa – som Tomiyasu i Arsenal och Mitoma i Brighton – där fotbollen är mer fysisk. Det gör att japanska spelare blir mer vana vid den nivån.
Och det händer saker hemma också. Akademierna i Japan har börjat träna mer styrka och fysik på ungdomsnivå. Dessutom kan spelare med blandad bakgrund tillföra ny fysik till laget. Det gör skillnad.
Målet: kvartsfinal i VM 2026 – är det realistiskt?
Japan har varit med i herrarnas VM sen 1998. Flera gånger har de tagit sig till åttondelsfinal, men aldrig längre. I VM 2022 var de extremt nära – men förlorade på straffar mot Kroatien. Det säger en del: de är inte långt ifrån.
De har nu en generation med stjärnor i bra klubbar: Mitoma, Kubo, Tomiyasu och flera andra. De spelar i stora ligor, möter toppspelare varje vecka och växer som fotbollsspelare.
Med tanke på det är målet att nå kvartsfinal i VM 2026 faktiskt rimligt. Men det kommer kräva mycket:
De måste slå ett riktigt starkt lag i åttondelen. De måste vara mentalt starka i de största matcherna. De måste hantera fysisk press bättre än tidigare.
Japan är inte favoriter. Men de är en “outsider” – ett lag som kan överraska, precis som ett mindre land som Kroatien gjort flera gånger.
När det gäller damlandslaget så har de redan nått hela vägen. Guld 2011, silver 2015 – och kvartsfinal senast. Där är målet snarare att ta sig till semifinal eller final igen.
Unga stjärnor – Japans elva inför framtiden
”Så kan Japan starta i VM 2026”
Japans Framtidselva: Startelva (3-4-2-1)
Målvakt:
• Zion Suzuki (22 år, Parma, Italien)
• Marknadsvärde: €13.1m
• Profil: En av Japans mest lovande målvakter, med erfarenhet från europeisk fotboll i Parma. Suzuki är atletisk, har snabba reflexer och är bekväm med bollen vid fötterna, vilket passar Japans moderna spelstil.
• Roll i landslaget: Förstaval som målvakt i framtiden, förväntas ta över efter veteraner som Daniel Schmidt. Redan testad i landslagssammanhang.
Försvar:
• Takehiro Tomiyasu (26 år, Arsenal, England)
• Marknadsvärde: €17.6m
• Profil: Tekniskt skicklig mittback med erfarenhet från Premier League. Tomiyasu är en ledargestalt med starka defensiva kvaliteter och mångsidighet (kan spela både mittback och ytterback).
• Roll i landslaget: Defensiv ledare och nyckelspelare i trebackslinjen, ofta ansvarig för att styra uppbyggnadsspelet.
• Koki Machida (27 år, Union SG, Belgien)
• Marknadsvärde: €7.9m
• Profil: En stabil och aggressiv mittback som har etablerat sig i europeisk fotboll. Machida är stark i dueller och har förbättrat sitt positionsspel.
• Roll i landslaget: Kompletterar Tomiyasu med fysisk närvaro, ofta i mitten av trebackslinjen.
• Daiki Hashioka (26 år, Luton Town, England)
• Marknadsvärde: €1.7m
• Profil: Mångsidig försvarare som kan spela både som mittback och wingback. Hashioka har visat lovande takter i England och bidrar med snabbhet och energi.
• Roll i landslaget: Flexibel spelare som kan täcka högerkanten eller agera som höger mittback.
Mittfält:
• Daichi Kamada (28 år, Crystal Palace, England)
• Marknadsvärde: €11.7m
• Profil: Teknisk och kreativ mittfältare som har erfarenhet från Serie A och Premier League. Kamada är en playmaker som kan låsa upp försvar med sina passningar.
• Roll i landslaget: Central mittfältare med ansvar för att driva spelet framåt och skapa målchanser.
• Wataru Endo (32 år, Liverpool, England)
• Marknadsvärde: €8.3m
• Profil: En av Japans mest pålitliga spelare, med en defensiv mittfältsroll. Trots sin ålder är han fortfarande en nyckelspelare tack vare sin erfarenhet och arbetskapacitet.
• Roll i landslaget: Defensiv ankare som balanserar mittfältet och skyddar backlinjen.
• Kaoru Mitoma (28 år, Brighton, England)
• Marknadsvärde: €40.8m
• Profil: Explosiv ytter med enastående dribblingar och förmåga att utmana försvar. Mitoma är en av Japans största offensiva hot.
• Roll i landslaget: Vänster wingback med frihet att gå framåt och skapa kaos i motståndarnas försvar.
• Hiroki Sekine (22 år, Reims, Frankrike)
• Marknadsvärde: €772k
• Profil: Ung och lovande ytter som snabbt har anpassat sig till europeisk fotboll. Sekine är snabb och teknisk, med potential att bli en stjärna.
• Roll i landslaget: Höger wingback, bidrar med energi och offensiva löpningar.
Offensiva mittfältare/anfallare:
• Ritsu Doan (26 år, Freiburg, Tyskland)
• Marknadsvärde: €22.2m
• Profil: Mångsidig offensiv mittfältare som kan spela på båda kanterna eller centralt. Doan är känd för sin arbetskapacitet och målskytte.
• Roll i landslaget: Offensiv mittfältare till höger, med ansvar för att skapa och avsluta.
• Takefusa Kubo (23 år, Real Sociedad, Spanien)
• Marknadsvärde: €42.0m
• Profil: Teknisk trollkarl med exceptionell bollkontroll och spelsinne. Kubo är en av Japans mest lovande talanger och redan en stjärna i La Liga.
• Roll i landslaget: Offensiv mittfältare till vänster, nyckelspelare i anfallsspelet.
• Kyogo Furuhashi (30 år, Rennes, Frankrike)
• Marknadsvärde: €11.1m
• Profil: Snabb och målfarlig anfallare som har visat klass i både Skottland och Frankrike. Furuhashi är en effektiv avslutare.
• Roll i landslaget: Ensam anfallare, ansvarig för att omvandla chanser till mål.
Bänkspelare
• Keisuke Osako (25 år, Sanfrecce Hiroshima, Japan)
• Marknadsvärde: €1.6m
• Profil: Pålitlig målvakt med stabila prestationer i J.League. Osako är en kandidat att utmana Suzuki på sikt.
• Roll i landslaget: Andramålvakt, redo att kliva in vid behov.
• Yuta Nakayama (28 år, Machida Zelvia, Japan)
• Marknadsvärde: €1.2m
• Profil: Mångsidig försvarare med erfarenhet från Europa (Huddersfield). Nakayama kan täcka flera positioner i backlinjen.
• Roll i landslaget: Backup för mittback eller wingback.
• Ao Tanaka (26 år, Leeds, England)
• Marknadsvärde: €10.2m
• Profil: Energisk mittfältare med bra passningsspel och defensiv disciplin. Tanaka har potential att ta en startplats i framtiden.
• Roll i landslaget: Rotationsspelare på centralt mittfält.
• Takumi Minamino (30 år, Monaco, Frankrike)
• Marknadsvärde: €14.9m
• Profil: Teknisk och mångsidig offensiv spelare som kan användas i flera roller. Minamino har erfarenhet från toppklubbar i Europa.
• Roll i landslaget: Flexibel inhoppare i offensiva positioner.
• Junya Ito (32 år, Reims, Frankrike)
• Marknadsvärde: €8.4m
• Profil: Snabb och målfarlig ytter med lång erfarenhet. Ito är fortfarande effektiv men börjar närma sig slutet av sin landslagskarriär.
• Roll i landslaget: Inhoppare för att tillföra snabbhet och erfarenhet.
• Shuto Machino (25 år, Holstein Kiel, Tyskland)
• Marknadsvärde: €3.4m
• Profil: Lovande anfallare som har börjat göra avtryck i Europa. Machino är fysisk och har näsa för mål.
• Roll i landslaget: Backup-anfallare, konkurrerar med Furuhashi.
• Reo Hatate (27 år, Celtic, Skottland)
• Marknadsvärde: €11.1m
• Profil: Dynamisk mittfältare med offensiva kvaliteter. Hatate är teknisk och har visat klass i Skottland.
• Roll i landslaget: Rotationsspelare på mittfältet, kan utmana Kamada. Potentiella Debutanter
• Kosei Tani (24 år, Machida, Japan)
• Marknadsvärde: €922k
• Profil: Ung målvakt med stor potential, redan en av J.Leagues bästa. Tani är en framtida konkurrent till Suzuki.
• Roll i landslaget: Tredjemålvakt, kan få debut vid vänskapsmatcher.
• Mao Hosoya (23 år, Kashiwa Reysol, Japan)
• Marknadsvärde: €1.4m
• Profil: Mångsidig anfallare med bra rörelse och målsinne. Hosoya har imponerat i J.League och kan snart få chansen i landslaget.
• Roll i landslaget: Potentiell inhoppare som anfallare.
• Joel Chima Fujita (23 år, Sint-Truiden, Belgien)
• Marknadsvärde: €2.2m
• Profil: Ung defensiv mittfältare med bra arbetskapacitet och passningsskicklighet. Fujita är på väg att etablera sig i Europa.
• Roll i landslaget: Framtida backup för Endo, möjligtvis debutant i VM-kvalet.
• Ryotaro Tsunoda (26 år,Kortrijk, Belgien)
• Marknadsvärde: €546k
• Profil: Lovande mittback som var på lån och fick speltid i Championship. Tsunoda är stark i dueller och har potential att nå landslaget.
• Roll i landslaget: Kan debutera som backup i försvaret.
Formationen 3-4-2-1 passar Japans spelstil, som betonar teknisk fotboll, snabba kanter och flexibilitet. Tomiyasu och Kamada är ryggraden, medan unga stjärnor som Kubo och Mitoma ger offensiv spets.
Bänken är stark med erfarna namn som Minamino och Ito, samt unga talanger som Machino och Tanaka. Detta ger balans mellan rutin och framtidspotential.
Debutanter: Spelare som Hosoya och Fujita är nära en debut, särskilt i VM-kvalmatcher, där Japan redan säkrat sin plats.
Framtidsutsikter? Japan har en gyllene generation med många spelare i europeiska klubbar. Om de kan integrera sina unga talanger effektivt, har de potential att nå långt i VM 2026, kanske till och med kvartsfinal eller längre.
Det här japanska landslaget kommer bli otroligt spännande att följa, både i VM 2026 och sett till spelarnas individuella utveckling.
Med det system som nu är på plats där man redan från barnsben sätter bollen i rullning med tydlig struktur och spelutbildning – är det nästan oundvikligt att fler japanska talanger kommer ta klivet ut i Europa.
Systemet imponerar verkligen, och vi lär få se ännu fler spelare slå sig in på den internationella scenen inom några år.
Det är inte orimligt att förvänta sig att flera av dem kommer bli nyckelspelare i klubbar ute i Europa, framför allt i de fem största ligorna.
