Inför mötet mellan IFK Göteborg och Hammarby var det svårt att prata om matchen utan att prata om Nahir Besara. Hammarbys kapten kom till Gamla Ullevi som lagets kreativa motor och kanske allsvenskans mest inflytelserika offensiva mittfältare, sett till hur mycket av lagets spel som går genom honom.
Besara är spelaren som binder ihop Hammarbys uppbyggnad med sista tredjedelen. Det är han som ska göra nästa passning farlig, hitta ytan mellan lagdelarna och se lösningar där andra spelare bara ser trängsel. Därför blev också den stora frågan inför matchen ganska självklar: vad händer med Hammarbys offensiv när Besara inte får styra den?
Besara kom till matchen som Hammarbys kreativa nav
Besara kom inte till Gamla Ullevi som vilken offensiv mittfältare som helst. Han kom dit som en av allsvenskans mest produktiva spelare under säsongsinledningen. På sex matcher hade han gjort två mål och fyra assist, alltså sex poäng på 515 minuter. Det gav honom 1,05 poäng per 90 minuter, bara marginellt bakom seriens allra främsta poängspelare.
Men det var inte bara poängen som gjorde honom intressant. Besara hade också 16 skottassist, 14 målchanser, 13 hörnor, 14 frisparkar och 5 nyckelpassningar. Han var alltså inte bara spelaren som avslutade anfallen, utan också spelaren som startade, styrde och förädlade dem.
Även den mer detaljerade datan pekade åt samma håll. Enligt olika statistiktjänster stod han inför matchen på 24 skott, 20 skapade chanser, fyra stora chanser skapade, 87,2 procent passningssäkerhet och 332 bollkontakter. Det sa något viktigt om hans roll i Hammarby.
Han är inte bara en tia som väntade på sista passningen. Han är en spelare som rör sig mellan roller: ibland droppar han ner för att hjälpa uppbyggnaden, ibland tar han position mellan motståndarnas mittfält och backlinje, ibland dyker han upp i boxen och ibland tar han ansvar på fasta situationer.
Därför var frågan inför matchen ganska tydlig: hur mycket av Hammarbys anfallsspel går egentligen genom Besara – och vad händer om IFK Göteborg lyckas störa honom?
Det var den frågan som gjorde matchen intressant redan innan avspark. Inte bara om Besara skulle göra mål eller assist, utan om han skulle få påverka matchens rytm. Om han skulle få bli rättvänd centralt. Om Göteborg skulle låta honom få tid mellan lagdelarna. För Hammarby var han spelaren som kunde göra ett vanligt bollinnehav till ett farligt anfall. För Göteborg var han spelaren som inte fick få den möjligheten.
Göteborgs matchplan syntes direkt
Redan under de första minuterna gick det att se vad IFK Göteborg ville göra. Hammarby trycktes tillbaka tidigt och hade svårt att få in bollen centralt. Göteborg formerade sig i ett kompakt 4-3-3 där mycket handlade om att stänga mitten och tvinga Hammarby ut mot kanterna.
Det handlade inte bara om formationen i sig, utan om hur den användes. Ytterbackarna kunde kliva inåt och göra de centrala ytorna ännu trängre samtidigt som mittfältet låg nära varandra. Göteborg verkade helt enkelt acceptera att Hammarby skulle få spela runt laget – så länge Besara inte fick bollen rättvänd centralt.
Och där kom David Kruse in i bilden.
Kruse gjorde Besaras match obekväm
Kruse såg ut att ha en väldigt tydlig uppgift. Det handlade inte om ren punktmarkering över hela planen, men han låg tillräckligt nära för att störa Besara i precis rätt lägen. Varje gång Hammarbys kapten försökte hitta fickan mellan mittfält och backlinje fanns Kruse där för att stänga ytan, sätta press eller gå in fysiskt.
Det förstörde rytmen för Besara. Det är nämligen stor skillnad på att få bollen rättvänd med tid att spela framåt jämfört med att få den felvänd med en motståndare i ryggen direkt. Och det var just det Göteborg lyckades med under stora delar av matchen.
Besara fick bollen ibland, men sällan i rätt lägen. Han fick vara involverad, men inte dominant.
Hammarby försökte spela sig ur pressen
Hammarby byggde ofta upp spelet i en struktur där mittbackarna tillsammans med sittande mittfältare skulle spela sig förbi Göteborgs första press. Mycket ansvar låg på spelare som Skoglund och Adjei i den låga uppbyggnaden. Tanken var tydlig: locka fram Göteborg och sedan hitta Besara centralt i nästa yta.
Men Göteborg öppnade aldrig riktigt den ytan. Istället såg Hammarbys spel ofta ut på samma sätt: mittback, sittande mittfältare och sedan ut på kanten. Framför allt försökte man hitta Madjed eller Lind tidigt och sedan skapa fart därifrån.
Problemet var att det gjorde Hammarbys anfall ganska förutsägbara. När Besara inte får styra spelet centralt blir Hammarby ofta mer beroende av individuella aktioner ute på kanterna. Då försvinner mycket av det kombinationsspel som vanligtvis gör laget så svårt att försvara mot.
Besara försökte själv hitta lösningar
Det intressanta var att Besara själv verkade förstå ganska tidigt att han behövde förändra sitt sätt att spela matchen. I perioder började han droppa djupare för att hämta boll och hjälpa laget genom Göteborgs första press. Han ville bli mer involverad och försökte skapa rytm i Hammarbys spel.
Men det skapade också ett dilemma. När Besara gick ner i planen fick han fler bolltouch, men längre ifrån de ytor där han är som mest farlig. Han hjälpte laget att ta sig förbi första pressen, men samtidigt försvann han från ytan mellan Göteborgs mittfält och backlinje.
Det gjorde att Hammarby ofta kunde kontrollera bollen utan att faktiskt bli särskilt hotande.
Hammarby blev bredare än centralt
Ju längre första halvlek gick desto tydligare blev det hur Hammarby försökte anfalla. Yttrarna skulle hålla bredd och stretcha Göteborgs backlinje, medan centrala spelare försökte fylla på runt Abraham. Men eftersom Göteborg stängde mitten så effektivt hamnade mycket av Hammarbys spel ute i korridorerna.
Det skapade inläggslägen och vissa möjligheter till kombinationer längs kanterna, men centralt var det fortfarande väldigt trångt. Och det är där Besaras betydelse blir så tydlig. När han inte får bli rättvänd och spela framåt tappar Hammarby mycket av sitt mest progressiva spel.
Det betyder inte att han spelade dåligt. Snarare tvärtom. Man såg nästan hans betydelse ännu tydligare eftersom Göteborg lade så mycket energi på att stoppa honom.
Göteborg saknade spets framåt
Samtidigt som Göteborg lyckades försvara Besara ganska bra hade hemmalaget egna problem offensivt. Mycket av deras spel byggde på fart, rörelse och individuella initiativ snarare än etablerade anfall. Man använde ingen tydlig targetanfallare och därför kunde Hammarbys mittbackar ganska ofta försvara framåt utan att bli ordentligt hotade centralt.
Victor Eriksson stod för en väldigt stark insats i den delen av spelet. Han läste situationerna bra, styrde backlinjen lugnt och såg till att Göteborg sällan fick fast Hammarby lågt under längre perioder. Det gjorde att Göteborg ofta såg lovande ut fram till sista tredjedelen – men utan att riktigt skapa de stora chanserna.
Adjei blev matchens dolda nyckelspelare
I en match som blev fysisk, stängd och taktiskt låst växte en annan Hammarbyspelare fram: Frank Junior Adjei. Allt fokus låg naturligt nog på Besara inför matchen, men Adjei gjorde kanske en av sina viktigaste insatser för säsongen.
Han vann andrabollar, täckte ytor och såg hela tiden ut att förstå var han behövde vara. När matchen tappade rytm och istället handlade om kamp blev han extremt viktig för Hammarbys balans.
Det var ingen spektakulär prestation, men det var en prestation som höll ihop laget. Adjei gjorde mycket av det arbete som inte alltid syns direkt – men som ofta avgör matcher av den här typen.
Besara såg tröttare ut efter paus
Hammarby kom ut piggt efter paus och lyckades tidigt hitta Abraham i bättre lägen. Det gav laget några av matchens farligare sekvenser. Men trots det fortsatte Göteborg att försvara Besara disciplinerat. Kruse höll sig nära honom och de centrala ytorna var fortfarande väldigt svåra att spela igenom.
Samtidigt började man se att Besara lade enorm energi på presspelet. Han jobbade hårt direkt efter bolltapp och försökte hela tiden sätta press på Göteborgs uppspel. Men ibland såg det nästan ut som att han sprang mer än han fick tillbaka offensivt.
Ju längre matchen gick desto tydligare blev det att energin började ta slut.
Bytena förändrade matchbilden
När Abraham byttes ut och Vasic kom in förändrades Hammarbys anfallsspel något. Abraham hotar mer i djupled och med sin rörlighet, medan Vasic fungerar mer som en targetspelare som kan hålla fast bollen centralt. Tanken verkade vara att skapa en tydligare fast punkt längre fram i planen.
Det kunde i teorin hjälpa Besara eftersom fler andrabollar kunde hamna i hans ytor. Men samtidigt började Hammarby se tröttare ut som lag. Yttrarna blev mer isolerade och Göteborg fick bättre kontroll centralt.
Och kort efter inhoppet var Vasic otroligt nära att ge Hammarby ledningen. Adjei hittade lite yta, slog ett fint inlägg mot boxen och Vasic kom rätt i tajmingen med pannan. Avslutet var bra, men Bishesari i Göteborgs mål stod för en superb räddning och såg till att matchen fortfarande levde.
Samtidigt gav inhoppnade Alioum ny energi till hemmalagets offensiv. Han hotade betydligt mer med fart och utmaningar än tidigare spelare gjort och skapade åtminstone känslan av att Göteborg kunde få momentum. Men fortfarande saknades tillräckligt med spelare inne i boxen. För ofta blev det en Göteborgsspelare mot två eller tre Hammarbyförsvarare.
Besara byttes ut – men Hammarby vann ändå
När Besara lämnade planen i den 73:e minuten kändes det ganska väntat. Han såg trött ut och hade inte riktigt lyckats påverka matchen offensivt på det sätt man är van att se honom göra. Kanske fanns också cupfinalen i tankarna.
Men oavsett anledning berättade bytet något viktigt om matchen: Göteborg hade lyckats göra Besaras kväll obekväm. De hade stängt ytorna han vill åt, gjort mitten trång och tvingat honom att spela på andra villkor än de han helst vill ha.
Ändå vann Hammarby. Och det är kanske den största styrkan laget kan ta med sig från den här matchen. För avgörandet kom inte genom någon genial Besara-passning eller ett centralt kombinationsspel. Det kom efter en fast situation där Victor Eriksson dök upp på rätt plats och petade in segermålet.
Ett stökigt mål. Ett kämpamål. Ett mål som symboliserade hela matchbilden.
Matchen visade hur viktig Besara egentligen är
Det här blev inte matchen där Nahir Besara dominerade. Det blev istället matchen som visade varför motståndare bygger hela matchplaner för att stoppa honom. När Besara inte får bli rättvänd blir Hammarby mindre centralt, mindre kreativt och mer beroende av spel ute på kanterna. Göteborg lyckades under stora delar av matchen få precis den matchbild man ville ha.
Men Hammarby visade samtidigt något viktigt. Man hittade ett annat sätt att vinna. Adjei vann kampen centralt, Victor Eriksson styrde defensiven, laget höll ihop strukturen och avgjorde till slut på en fast situation.
Det säger ganska mycket om Hammarbys utveckling. Tidigare kanske den här typen av match hade slutat i frustration och tappade poäng. Nu vann man trots att lagets viktigaste kreatör aldrig riktigt fick kontroll över matchen.
Och kanske var det just där den största lärdomen fanns. Inte att Besara var dålig, utan att hans betydelse blev ännu tydligare när Göteborg gjorde allt för att stoppa honom.
Borde det oroa Bajen?
Om svaret på att stoppa Hammarby är att stoppa Besara – borde inte det oroa Bajen?
Kanske lite. För den här matchen visade hur mycket av Hammarbys kreativitet som fortfarande går genom honom. När Besara inte får vända upp centralt tappar laget mycket av sin naturliga rytm.
Samtidigt visade Hammarby att man kan vinna även när Besara inte dominerar. Men frågan är om det är en styrka att kunna vinna sådana matcher – eller ett varningstecken på att laget fortfarande är för beroende av sin kapten?
