December månads matcher
3/12 Sunderland hemma, PL, 1-1
6/12 Leeds borta, PL, 3-3
9/12 Inter borta, CL, 1-0
13/12 Brighton hemma, PL, 2-0
20/12 Tottenham borta, PL, 2-1
27/12 Wolverhampton hemma, PL, 2-1
Resultaten har rullat in
Efter flera oerhört dystra månader börjar det se bättre ut, i alla fall resultatmässigt. Efter West Ham-segern i London den 30/11 kryssade vi lite onödigt både mot Sunderland hemma och Leeds borta. I matchen mot Leeds ledde vi både med 2-0 och 3-2 för att till slut enbart få ett kryss med oss.
Men efter Leeds har vi radat upp segrar. Vi har nu fyra raka segrar och sju matcher utan förlust. Börjar Liverpool bli Liverpool igen? Spelet har inte varit lika helgjutet som poängen. Det finns mer att ta av, för att fortsätta vinna krävs förbättringar.
Flo vår Clou
Det var under stort jubel och med höga förväntningar som Florian Wirtz anlände till oss den 20 juni. Men när allvaret väl drog igång i augusti såg Flo lite lätt, lite vilsen och nästan rädd ut. Dom hårdföra spelarna i Premier League ville markera att här är inte bara att komma och “spela Allan". Det dröjde inte länge förrän vissa mindre vetande började prata om “floppen Flo”.
Men flopp är ett ord som Flo inte accepterar. Som han har sagt gjorde det att han kämpade extra mycket med att anpassa sig till tempot, fysiken och nya lagkamrater. Han fick ett anpassat gymprogram för att bulka upp sig och nu ser vi resultatet. Under den senaste månaden har Flo varit vår bästa spelare. Han tar för sig i närkamper, han pressar, tar djupledslöpningar och börjar hitta medspelarna. Han har varit Man Of The Match tre gånger den senaste månaden, mot West Ham den 30/11, mot Tottenham den 21/12 och mot Wolverhampton den 27/12.
Mot Wolves var han i en klass för sig och stod för ett stort antal briljanta prestationer. I den elfte minuten slog han en djupledsboll från halva planen till Hugo Ekitike som avslutade i stolpen. I den 41:a minuten tog han emot bollen från Alisson vid sidlinjen, Matt Doherty kom rusande i full fart men med en elegant tvåfotare skickade han upp Doherty till läktaren “för att köpa korv”. Därefter gjorde han en djupledslöpning, fick bollen av Hugo och med en perfekt mottagning och en snabb stöt gjorde han 2-0. Flo The Flop har blivit Flo The Clou.
Curtis greppar taktpinnen
Curtis Julian Jones är född i Toxteth, en Liverpoolförort med en historia av etnisk mångfald, fattigdom, kriminalitet och upplopp, men också med gemenskap, kreativitet och talang. Ian Callaghan, Robbie Fowler, Howard Gayle, Lee Peltier, Kevin Nolan, Victor Anichebe och Nikita Parris är andra fotbollsspelare som har växt upp i Toxteth. Och numera är det ganska lugnt att gå omkring på gatorna i denna beryktade stadsdel.
Curtis började i Liverpools akademi som nioåring. Han hade en medfödd talang och stack ut som en bolltrollare med en aura av nonchalans, han lekte med bollen och med övriga spelare. Han behövde inte förta sig, han kallade tidigt för “swagger”, han utstrålade självsäkerhet och kaxighet. Men kanske gick det för lätt för Curtis, det verkade som om han tyckte att han inte behövde anstränga sig. I en stad där det blåser hårda vindar och där hårt arbete är identitet såg många Curtis som en lyxlirare. Han tog inte i ordentligt, han var ojämn och han skadade sig ofta. Detta epitet har länge förföljt Curtis. Curtis har varit en talangfull komplementsspelare som har fått spela när andra har varit skadade.
Men nu har något hänt. Curtis visar en annan blick, har springer och springer, han går in i närkamper. Han har fattat galoppen. Nu har han tagit en ordinarie plats. Han har spelat 16 av 18 PL-matcher. Dom fyra senaste matcherna har han spelat 90 minuter. Han styr spelet med en bollkontroll som känns överlägsen. Han fyller 25 år den 30 januari. Hans bästa tid har bara börjat.
Släpper vi taget eller tappar vi taget
Även om vi nu har vunnit fyra matcher i rad så har vi inte defilerat hem segrarna. Snarare har matcherna avslutats med andan i halsen. Vi har börjat bra, styrt spelet, pressat ner motståndarna och gjort mål. Det har känts stabilt, i dom tre senaste matcherna har vi även gjort 2-0. Men sedan tappade vi allt, blev tillbakapressade, har släppt in mål i dom två senaste matchen och det kunde gått värre än så.
Har detta skett medvetet, att Arne Slot velat spara på krafterna och lämna över spelet? Arne byter ju ofta en offensiv pjäs mot en defensiv spelare när vi leder och matchen närmar sig slutet. Kan det vara psykologiskt, att spelarna blir försiktigare och inte lika aggressiva när vi leder. Eller är det orken och krafterna som tryter? Är det så att vi inte orkar spela 90 minuter med full kraft. Hursomhelst känns det oroande att vi så ofta blir tillbakapressade i slutet av matcherna.
Porösa vid fasta situationer
Vi har gjort tre mål på fasta situationer, näst sämst efter Wolverhampton som har gjort två. Vi har släppt in tolv mål på fasta situationer, sämst av alla lag tillsammans med Bournemouth. Hade det varit tvärtom hade vi utmanat Arsenal om serieledningen.
Dom här siffrorna har cirkulerat ett tag men någon förbättring har inte gått att skönja. I senaste matchen mot Wolves släppte vi in ett nytt hörnmål. Det går att ställa en massa frågor liknande dom om att vi tappar kommandot i slutet av matcherna. Är vi inte tillräckligt fysiskt starka? Har vi en dålig försvarsorganisation? Är vi ofokuserade? Är vi inte tillräckligt hungriga?
Matcher under januari månad
Nu blir det intensivt, intensivt värre. Nio matcher under årets första månad, två matcher varje vecka. Arne, truppen och inställningen ställs på prov.
Torsdag 1/1 klockan 18:30, Leeds hemma, PL
Söndag 4/1 klockan 16:00, Fulham borta, PL
Torsdag 8/1 klockan 21:00, Arsenal borta PL
Måndag 12/1 klockan 20:45, Barnsley hemma, FA-cupen
Lördag 17/1 klockan 16:00, Burnley hemma, PL
Onsdag 21/12 klockan 21:00, Marseille borta, CL
Lördag 24/1 klockan 18:30, Bournemouth borta, PL
Onsdag 28/1 klockan 21:00, Qarabag, CL
Lördag 31/1 klockan 21:00, Newcastle hemma, PL
