Mellan champagne och mellanmjölk
I mötena mot Manchester City och Paris Saint-Germain kändes vi klart underlägsna. Mot Manchester City hade vi lika mycket boll och lika många avslut men förlorade med 4-0 vilket säger en del om spelet i boxarna. I bortamatchen mot Paris blev vi totalt utspelade bort med 26 procents bollinnehav och noll skott på mål. Det kändes mycket nedslående och närmast pinsamt. Siffrorna 0-2 var smickrande. I hemmamatchen hade vi ett knappt bollinnehav, mer skott och bättre xG men förlorade ändå med 2-0 vilket säger en del om spelet i boxarna.
Fulham, Everton och Crystal Palace är kompetenta ligalag som håller ihop och fightas. Dom kan slå vilka ligalag som helst. Vi vann över dessa tre lag men det krävdes inställning och kamp och nu visade vi det.
0-8 i dom tre matcherna mot Manchester City och Paris Saint-Germain visar tydligt att vi inte är ett europeiskt topplag i detta nu. Vinsterna i dom tre senaste PL-matcherna visar att vi är bättre än mittenlagen. Vi är inte champagne, men inte heller mellanmjölk, kanske är vi någon form av hyfsat bra holländsk genever.
Rötterna tappar fäste
Den mycket erfarne och kunnige Liverpoolskribenten Simon Hughes har nyligen skrivit en artikel om att dom flesta ledande personer i Liverpool FC inte längre kommer från eller bor i Liverpool eller Merseyside. Artikeln heter “Many of Liverpool’s most important figures don’t live in Liverpool. Does it matter?” och publicerades i Athletic den 17 april.
Under Bill Shanklys och Bob Paisleys era (1959-1983) ägdes Liverpool av lokala affärsmän med stark förankring i staden, huvudpersonen var John Moores. Väldigt länge var alla eller nästan alla spelare brittiska. Fram till 1978 fanns ett förbud för spelare som inte kom från det brittiska samväldet. Efter att förbudet hävdes kom Avi Cohen 1979 och sedan Bruce Grobbelaar och Craig Johnston 1981. Ägare, ledare och spelare bodde i Liverpool eller Merseyside.
Under 1980-talet började icke-brittiska spelare värvas av engelska lag, men Liverpool fortsatte att vara ett väldigt brittiskt lag. Bruce Grobbelaar, Avi Cohen och Craig Johnston var icke-britter men Bruce och Craig hade en samväldesförankring. Två nordbor, Jan Mølby och Glenn Hysén, inköptes under detta decennium, men det var allt. Fortfarande bodde ägare, ledare och spelare i Liverpool eller Merseyside.
Under 1990-talet luckrades det brittiska i Liverpool upp. Många icke-britter av blandad kvalitet inköptes som István Kozma, Stig Inge Bjørnebye, Øyvind Leonhardson, Torben Piechnik, Patrik Berger, Brad Friedel, Rigobert Song, Dietmar Hamann, Sami Hyypiä, Stéphan Henchoz, Vladimir Smicer, Titi Camara, Eric Meijer och Sander Westerveld. 1998 blev Gerhard Hollier Liverpools första icke-brittiska manager. Men det fanns också framstående scousers i laget som Robbie Fowler, Steve McManaman, Jamie Redknapp samt Michael Owen från närbelägna Chester. Jamie Carragher och Steven Gerrard började få speltid. Engelsmannen David James var målvakt. Liverpool hade fortfarande rötterna i Merseysidejorden. John Moores brorson David Moores var majoritetsägare.
Efter sekelskiftet har den icke-brittiska utvecklingen fortsatt. 2007 köpte dom amerikanska pajsarna Tom Hicks och George Wallace klubben av David Moores för lånade pengar där klubben lämnades som säkerhet. Klubben sattes under sparlåga. Detta fortgick till 2010 då John Henry och Fenwick Sports Group räddade det sjunkande skeppet. Liverpool förblev amerikanskägda men bättre amerikanskägda.
Ägarna bor på andra sidan Atlanten och syns allt mer sällan i Anfield och i Liverpool. Från att ledare och spelare bott i staden började dom söka sig utåt mot andra områden som Formby, Southport och Wirral men dom bodde fortfarande på Merseyside. Nu bor dom flesta spelarna i fashionabla mainsons i grevskapet Cheshire och har närmare till Manchester än till Liverpool. Fotbollschefen Michael Edwards bor i eller strax utanför Manchester, sportchefen Richard Hughes bor kvar i sitt hus i södra England men åker upp till Liverpool några dagar per vecka.
Vi har ett lag med allt mindre scousers och britter. Enda scousern i seniortruppen är nu Curtis Jones som kan vara på väg bort. Framträdande britter är Andy Robertson, Conor Bradley och Rio Ngumhoa. Robbo försvinner med all sannolikhet i sommar. Ännu har Liverpool aldrig startat en tävlingsmatch utan någon britt, men det är bara en tidsfråga tills det sker.
Liverpool har blivit en främlingslegion där rötterna i Liverpoolmyllan blir allt svagare. Detta är en trend i världsfotbollen men vad betyder det för lokalborna, fansen och för framtiden?
Arne pendlar upp
Efter att Arne Slot har känts väldigt pressad och på väg ut har pendeln svängt. Nu pekar allt på att ledarhierarkin vill behålla honom och stå fast vid sitt val.
Under stora delar av denna säsong har laget spelat en långsam possession-fotboll som inte alls fallit Liverpoolfansen i smaken. När vi har vunnit har det känts okej men inte helt tillfredsställande, men det stora problemet har varit att vi inte har vunnit med någon regelbundenhet. Då har det blivit dubbelfel, dåliga resultat och tråkig fotboll.
Men under senare matcher har det gått att se mer av press, kamp och tempo. Lite av
Kloppkänslan infinner sig, Liverpool blir mer Liverpool. Det är nog avgörande för både Arne och laget att detta sätter sig som ett signum.
Vi har många kvalitetsspelare i laget men vi är ofärdiga som lag. Det kommer också att försvinna spelare som Mohamed Salah, Andy Robertson och säkert några till. Det behöver fyllas på i alla lagdelar. Vi behöver nog få in några britter i laget och vårda våra rötter.
Matcher under maj
Nu återstår fyra matcher av en säsong som präglats av frustration, besvikelse och missmod men med vissa ljusglimtar som kan skänka hopp om en bättre framtid.
Vi möter fyra lag som alla kämpar om en Champions League-plats, det lär bli tuffa matcher. Vi vill avsluta med stil och förväntar oss att Arne och våra spelare ger järnet.
Söndag 3/5, klockan 16:30, Manchester United borta, PL
Lördag 9/5, klockan 13:30, Chelsea hemma, PL
Lördag 17/5 klockan 16:00, Aston Villa borta, PL
Söndag 24/5 klockan 17:00, Brentford hemma, PL
