Har Milan bränt Super Pippos tränarkarriär?

Det är knappast någon som missat att dagens AC Milan bara är en skugga av laget som tog hem sin 18:e Scudetto säsongen 2010/2011 med Zlatan Ibrahimovic i spetsen. Med en fiaskoartad transferstrategi och ålderstigen trupp har nedmonteringen bara blivit värre med åren. Till följd av detta har president Silvio Berlusconi, 78, och hans högra hand Adriano Galliani, 70, gått från legendstatus till att bespottas av sina egna supportrar. I en tid där tränare blir alltmer kortlivade går det i Milans fall att verkligen argumentera för att de dåliga resultaten till största del beror på klubbledningen. Inte tränarna.
 
Efter en framgångsrik sejour i Cagliari fiskades coachlöftet Massimiliano Allegri upp av Milan på sommaren 2010. Han ersatte då brassen Leonardo - som inte lyckades utmana stadsrivalen Inter om mästerskapet den gångna säsongen. Ny på jobbet levererade Allegri direkt. En tredjeplats skulle bli en ligatitel och med en oerhört namnstark trupp kunde han föra Rossoneri till klubbens första Scudetto sedan 2004. Juventus, med Italiens mest kända industrifamilj Agnelli i ryggen, var dock tillbaka på allvar igen efter mutskandalen calciopoli. Uppbackade av Fiatkoncernens pengar tog Turinlaget tillbaka titeln redan säsongen efter.
 
Samtidigt som Juventus blomstrade igen så hade Milans skenande kostnader sprungit ikapp med verkligheten. Thiago Silva och Zlatan Ibrahimovic anade nog att Milans satsning var över när båda försvann till miljardsatsande Paris Saint-Germain sommaren 2012. Och precis innan dess hade Milan låtit klubbikoner som Gennaro Gattuso, Alessandro Nesta, Clarence Seedorf och Filippo Inzaghi tacka för sig. Milan ville bygga om från början, men där någonstans började en djupt nedåtgående spiral som utmynnat i dagens misär. Trots en tuff start lyckades ändå Allegri få ungtupparna Mario Balotelli och Stephan El Shaarawy att flyga. Giampaolo Pazzini stänkte in 15 mål och sammantaget räckte prestationerna till att föra laget från 16:e till en ny tredjeplats och kval till Champions League.
 
Berlusconi bekräftade att Allegri fick fortsätta även 2013/2014. Men ännu en svag öppning - där varken Balotelli eller El Shaarawy lyckades leverera igen - blev droppen. Milan bytte strategi och ersatte honom med den helt oprövade mittfältslegendaren Seedorf. Succén uteblev minst sagt. Holländaren fick inte heller offensiven att stämma och sommaren 2014 var det tack och adjö även för Seedorf. Milan har länge hållit sina gamla storspelare om ryggen och med blott två säsongers tränarerfarenhet från Milans primaveralag fick Filippo Inzaghi frågan om att kliva in i A-truppen. Den Piacenzafostrade måltjuven kunde inte tacka nej till förslaget, och även om många supportrar var skeptiska till hans ringa erfarenhet från tränarbänken, var det givetvis svårt att inte stötta mannen som med sina två mål var den som sköt hem Champions League-pokalen (CL) mot Liverpool 2007. En gruvlig revansch för ”miraklet i Istanbul” två år tidigare.
 
När säsongen brakade loss hade en bakbunden Galliani knappast imponerat med sin köpkraft under sommaren. Milan fick nöja sig med Jérémy Ménez, Alex, Giacomo Bonaventura och inlånade Fernando Torres som nya affischnamn. Att jämföra med storspelarna som vann CL skulle bara bli löjligt.  Super Pippo fick dock en smakstart som lovade gott. 3-1 hemma mot Lazio följt av en galen 4-3-seger på Stadio Tardini i Parma. Men ju längre säsongen gått, desto mer har Inzaghis taktiska kunskaper ifrågasatts. Hemmaförlusterna mot Palermo, Sassuolo och Atalanta är bara exempel på den ångest som supportrarna fått genomlida när Milan blivit taktiskt utmanövrerade av provinsklubbarna. I slutet på februari varvade den italienska pressen upp kritiken mot Inzaghi, och det påstods att han skulle sparkas om Milan inte besegrade bottengänget Cesena på San Siro. Gazzetta dello Sports Sebastiano Vernazza var inte nådig i sin kritik och skrev ner laget totalt:
”Har Milan en igenkännbar taktik? Nej. Visar de upp kämpaglöd? Nej. Är Inzaghi en tränare? Inte ännu”. Matchen mot Cesena vann Rossoneri den gången (2-0) och för medierna förklarade Silvio Berlusconi att ledningen har fortsatt förtroende för sin tränare.
 
Fansen i Curva Sud riktar dock huvuddelen av sitt missnöje mot klubbledningen – med den sportsligt ansvarige i spetsen. Att ha den tredje dyraste truppen sett till löner och inte ens vara i närheten av toppen är inget annat än ett monumentalt misslyckande. I slutet på januari publicerades ett öppet brev där Galliani anklagas för att inte ha någon plan och bara satsat på ”överbetalda spelare utan värde” genom att ”kasta bort de få pengarna som finns” på dåliga affärer som Alessandro Matri och Fernando Torres. 41-årige Inzaghi tas i försvar för att ha fått en dålig trupp att jobba med samtidigt som ledningen inte försvarat honom i svåra tider under sin första tränarerfarenhet. De vill att Berlusconi hänger den som är högst ansvarig för de sportsliga resultaten. De vill att Milan sparkar Galliani.
 
Ska man tro spekulationerna i tidningarna är Pippos dagar räknade efter säsongen.  Antonio Conte, Luciano Spaletti, Vincenco Montella och Jürgen Klopp nämns alla som potentiella kandidater. Och frågan är vad som händer med Inzaghi efter detta? Piacenzasonen som efter ett par år i primaveralaget kastades in i en av världens största klubbar – och misslyckades. ”Om jag får sparken kommer jag ändå kunna gå med huvudet högt”. Samtidigt som klubben trots allt visar vissa tecken på framtidsplaner (på marknadssidan och med planer på ny arena) talar mycket för att orutinerade Inzaghi går samma osäkra och kalla framtid tillmötes som föregångaren Clarence Seedorf. 
 
Källor: La Gazzetta dello Sport, Mirror, SoloCalcio, Wikipedia

Spela på Milanoderbyt mellan AC Milan och Inter på SuperLenny.com. Bra odds och flera livespel >>