HIF i Ralfs och Rolands fotspår
Huddinge IF begår seriepremiär på Påskdagen, på Kopparvallen. Relaterat till mina aktiva år skulle det betyda allsvensk premiär borta mot Åtvidabergs FF. Nu är det i stället division 2-poäng som står på spel för oss och för hemmaklubben som ligger på 18:e plats i allsvenska maratontabellen.
Av alla klubbar vi mött i seriesammanhang så är Åtvidabergs FF det mest framgångsrika med två SM-guld. Vi har mött två andra mästarlag och vi har båda dessa i vår serie i år. Vilka det är, det avslöjar jag inte. Fundera gärna lite, det kan inte vara så svårt att lista ut.
Den första juli 1907 föddes i den lilla bruksorten Åtvidaberg i södra Östergötland en idrottsklubb som fick namnet Åtvidabergs IF. Klubbmedlemmarna sysslade med bland annat tennis, fotboll och friidrott.
Genom initiativ från Åtvidabergs Industriers VD Elof Ericsson delades ÅIF 1935 upp i olika föreningar och Åtvidabergs FF såg dagens ljus. Elof blev ordförande och siktet var inställt mot Allsvenskan. I stället åkte ÅFF ur division II. 1940 var dock laget tillbaka, trots endast en andraplats i division III. Seriesegrande Waggeryd avstod av ekonomiska skäl.
Åtvidabergs Industrier, senare FACIT, bistod fotbollslaget med värvningar och ekonomiskt stöd under många år.
1944/45 vann ÅFF sin division II-serie, men Djurgårdens IF blev för svårt i kvalet. Seriesegern 1950/51 räckte däremot för att ÅFF skulle ta steget upp i Allsvenskan. Laget var dock ålderstiget och mäktade bara med en seger i högsta serien, jumboplatsen kunde inte undvikas.
Ett ettårigt gästspel i division III 1960 blev en vändpunkt. 1961 kom 16-åriga bollgeniet Roger Magnusson till klubben från Blomstermåla. Två år senare blev Bengt "Julle" Gustavsson tränare. Genom hans hårda konditionsträning rustades ÅFF för högre nivåer och Lasse Spjuts fingertoppskänsla som värvningsansvarig lotsade kvalitetsspelare som Veine Wallinder, Sten-Åke "Söla" Andersson, Lars-Göran "Knalin" Andersson och Jan Olsson till klubben.
1967 förstärkte ÅFF truppen ytterligare med målvakten Ulf Blomberg och mittbacken Kent Karlsson. Med hjälp av dessa tillskott kunde Åtvid vinna division II. I kvalet besegrades Brage borta med 2-0 och efter 2-0 även mot Sandvikens IF kunde 10 173 på Kopparvallen jubla ut sin glädje över comebacken till Allsvenskan.
Denna gång gick det bättre. 1968 slutade laget på en sjätteplats och nyförvärvet Owe Eklund från Hallstahammar vann allsvenska skytteligan med 17 mål. Det ännu gällande publikrekordet på 11 049 personer sattes också detta år då IFK Norrköping kom på besök och besegrades med 3-1.
ÅFF närmade sig snart toppen. Leif "Kaggen" Franzén från Västervik och Rogers lillebror Benno Magnusson förstärkte 1969, ÅFF slutade fyra. Året efter tillkom Roland Sandberg och 1971 även Ralf Edström. ÅFF slutade tvåa både 1970 och 1971. Dessutom vann klubben Svenska Cupen dessa båda år. Cupsegrarna gav plats i Cupvinnarcupen och 1971 svarade ÅFF för en storstilad sensation då de slog ut Chelsea.
1971 tog Sven-Agne Larsson över tränarsysslan och han lotsade ÅFF till det första SM-guldet 1972. Ralf Edström och Roland Sandberg utgjorde en fruktad anfallsduo och de båda vann skytteligan tillsammans med 16 mål vardera. De utgjorde också svenska landslagets forwardspar.
Trots att Ralf och Roland försvann under 1973, kunde Åtvid försvara sitt guld under nya tränaren Otto Dombos. På hösten höll Åtvid på att slå ut de blivande mästarna Bayern München i Europacupen. Efter straffar kunde dock tyskarna gå segrande ur striden. Conny Torstensson gjorde två mål i hemmamatchen mot Bayern, sedan värvades han till det tyska storlaget och vann Europacupen två gånger med klubben.
Efter klubbens stora framgångar försvann flera storspelare till proffsklubbar ute i Europa och ÅFF hade svårt att hänga med topplagen. 1974-75 kvalificerade de ändå sig för kvartsfinal i Europacupen där dock Barcelona blev för svårt. Båda matcherna spelades i Spanien, det var svårt att finna spelbar arena på lämplig plats i Sverige den 11 mars och Barcelona betalade ÅFF för att få spela sin bortamatch på Camp Nou.
Efter dessa framgångsrika år har ÅFF varit lite av ett jojolag, studsat upp och ner mellan de fyra högsta serienivåerna. Förra året åkte de ur Söderettan efter en infernaliskt spännande slutomgång.
Vi har tidigare mött ÅFF i två tävlingsmatcher. Dels i Svenska Cupen 2014 när ÅFF var ett allsvenskt lag och vi spelade i division 1, dels under den stympade restriktionsserien 2020. Båda dessa matcher gick på Källbrink. Jag räknar med att återkomma i ärendet vid lämpligt tillfälle (läs: inför hemmamötet med ÅFF den 30 juni).
Däremot kan jag berätta att vår dåvarande tränare Thomas Lyth erbjöds att ta över ÅFF efter säsongen 1980. Detta sedan HIF imponerat på ÅFF-staben i en match mot klubbens B-lag under träningsläger på sommaren. Lyth tackade nej, med motiveringen att han var för oerfaren. Han hade bara varit förstetränare i ett halvår.
Ett nyrenoverat ÅFF i år
Förra årets misslyckades Åtvidaberg med att hålla sig kvar i Söderettan, tränaren lämnade klubben och spelarkontrakten revs. Sportchefen Pierre Johansson säger att de tvingats till en nyrenovering. Spelartruppen har fyllts på med unga spelare i åldern 19 till 21 år. Äldst är lagkaptenen Carl Thulin med sina 24 år. Han blir viktig för laget i år, tillsammans med målvakten Hugo Claesson. Båda två etablerade spelare av division 1-klass.
ÅFF har tecknat ett treårsavtal med sin nye tränare, 46-årige Robert Axelsson som var hos Sleipner senast. Jag återger Roberts ”programförklaring” efter att han skrivit på för klubben, lånat från deras hemsida:
"Jag är stolt och hedrad att få möjligheten att träna Åtvidabergs FF. Det finns en själ och hjärta i föreningen som tilltalar mig enormt. Den stolta historiken och alla fantastiska ledare och spelare som varit i klubben genom åren gör att jag är enormt ödmjuk, och känner ett stort ansvar inför min uppgift.
Dom fina faciliteterna möjliggör att skapa en unik utvecklingsmiljö som åter ska ge föreningen framgångar. Jag har många gånger mött Åtvidaberg och upplevt ”åtvidandan” som för mig innebär stenhårt jobb, aldrig ge upp och en enorm laganda.
Detta ska vi sätta på plats från dag ett och därifrån utveckla vårt spelsätt. Grundmålsättningen är att ingen som kommer till Kopparvallen ska kunna säga att vi inte har gjort precis allt vi kan på plan. Därifrån ska vi utgå och tillsammans bygga en miljö som andas glädje, utveckling och hårt arbete."
Pierre Johansson har svårt att sia om hur laget kommer att stå sig i serien i år. Han tvivlar på att de kommer att ha med toppstriden att göra. På sikt är målet att avancera och etablera ÅFF i division 1.
Han välkomnar Huddinge IF till Kopparvallen på söndag och säger att han hoppas på en publiksiffra i närheten av tusen personer. Det låter inspirerande. Nu börjar allvaret!
Skadeläget i truppen inför premiären
Dessa tre spelar inte mot Åtvidaberg: Ytterbacken Serge Ilondelo, anfallarna Marten Al Abdulawi och Alexander Jacob.
På skadelistan står även Joacim Corneliusson, Ousman Touray, Michel Melkemichel och Viktor Widerberg. Det finns hopp om spel på söndag.
Truppnytt
Försvarsspelaren Sercan Budak har lämnat oss, han är klar för Kungsängens IF.
