Första halvlek
Den första halvleken präglades av hög intensitet, mycket tempo och relativt lite kontroll från båda lagen. Matchen spelades i ett högt tempo med många dueller och snabba omställningar, snarare än längre etablerade anfall. Arsenal fick en tidig fördel efter en svag situation från Robert Sánchez på en hörna, där målvakten misslyckades med att få undan bollen och gav Arsenal ledningen.
I Chelseas speluppbyggnad blev det tydligt att Wesley Fofanas roll som vänster mittback skapade problem. Passningsvinklarna var ofta dåliga, vilket ledde till osäkerhet i första fasen och en hel del svaga beslut och tekniska misstag. Uppspelen saknade flyt och Chelsea hade svårt att etablera rytm från den sidan.
En av de ljusare punkterna var Enzo Fernández, som hade flera fina sekvenser där han droppade ner i banan för att hjälpa laget att spela sig framåt. Han visade god blick för spelet och hittade vid flera tillfällen den fria spelaren på högerkanten – Chelseas klart bästa offensiva utgångspunkt i halvleken. Kombinationerna mellan Josh Acheampong och Estêvão på höger sida gav viss stabilitet och progression.
Presspelet var mycket aggressivt och tydligt man-man-orienterat i Arsenals planhalva. När Chelsea inte fick träff i pressen föll laget tillbaka i en 4-4-2-struktur med tydliga man-man-referenser, där yttrarna ibland droppade så djupt att backlinjen tillfälligt kunde bli både fem- eller sexmannabaserad. Arsenal utnyttjade detta genom att försöka dra isär Chelsea i deras egen halva och därefter slå längre bollar för att attackera ytor bakom pressen, något som skapade flera nervösa situationer för de kungsblå.
Fasta situationer var ytterligare ett orosmoment. Förutom det insläppta målet såg Chelsea osäkra ut vid flera andra hörnor och frisparkar, både i positionsförsvar och i beslutsfattandet. Sammantaget var det en halvlek där intensiteten var hög, men där kontrollen och tryggheten, särskilt defensivt, lämnade mycket att önska.
Andra halvlek
Den andra halvleken bjöd på samma höga intensitet som den första, men präglades framför allt av ett stort antal taktiska justeringar från Chelseas sida. Ett av de första dragen var att Trevoh Chalobah och Wesley Fofana bytte positioner i backlinjen, i ett försök att förbättra speluppbyggnaden och få bättre passningsvinklar i den första fasen.
Justeringarna fick dock begränsad effekt. Tidigt i halvleken bjöd Robert Sánchez återigen Arsenal på ett mål när han misslyckades med att greppa bollen, vilket omedelbart satte Chelsea i en mycket svår sits. Vid underläge 2–0 valde Liam Rosenior att agera kraftfullt genom att byta ut Josh Acheampong och Marc Guiu till förmån för Benoît Badiashile och Alejandro Garnacho, två byten som förändrade både strukturen och rollerna med boll.
I den nya uppställningen var det Marc Cucurella som inverterade in i den centrala fickan, på samma sätt som Jorell Hato mot Charlton. Samtidigt formade Badiashile, Chalobah och Fofana en trebackslinje i speluppbyggnaden. Förändringen gav viss effekt och Chelsea fick sin bästa period i matchen, där Garnacho reducerade med sitt första mål och skapade ny energi i laget.
Arsenals 3–1-mål genom Zubimendi blev dock ett hårt slag. Under en längre period därefter hade Chelsea tur att bortalaget inte utökade ytterligare – Arsenal skapade flera farliga situationer som mycket väl kunde ha lett till både 4–1 och 5–1. Det var också tydligt att Rosenior inte var nöjd med den defensiva balansen, något som speglades i de återkommande förändringarna i backlinjen under matchens gång.
Totalt justerades Chelseas mittbacksstruktur fyra gånger under matchen. Rosenior inledde med Fofana som central mittback, flyttade sedan in Chalobah i rollen, därefter Badiashile – och avslutade till sist med Tosin som central punkt i trebackslinjen. Det blev en tydlig illustration av de utmaningar som finns i att få en 3–2–5-struktur att fungera utan vissa nyckelspelare, något som även förklarar varför Maresca tidigare valde att överge systemet utan tillgång till Colwill.
Trots matchbilden lyckades Chelsea reducera ännu en gång, när Garnacho satte sitt andra mål efter en hörna. Det innebar att förlusten stannade vid 2–3, ett resultat som med tanke på matchens svängningar och Chelseas defensiva osäkerhet får ses som acceptabelt.
Slutsats
Med tanke på skadeläget, de många förändringarna och hur matchen periodvis såg ut finns det ändå saker att ta med sig. Framför allt har Chelsea fortfarande något att spela för inför returen på Emirates – och Rosenior har på kort tid fått värdefulla svar kring både sitt system och eventuella behov i truppen i framtiden.
