I Backspegeln - 25 år sedan

Säsongen 2024-2025 är avslutad och summeras enklast med ett ”puh, vi hängde kvar”. En 16:e plats blev det till slut efter managerbyte och uppryckning under säsongens andra halva.

För 25 år sedan, säsongen 1999/2000
I årets serie av backspegelstittar fokuserar jag på fotbollen. För en kort beskrivning av omvärldsläget och känsla för tidsandan i England vid den här tiden, läs gärna artikeln ”I backspegeln – för 25 år sedan” på SwedeWolves sida på Svenska Fans, publicerad 2024.

Wolves
Inför säsongen i Nationwide First Division 1999/00 tvingades ikonen Steve Bull avsluta sin lysande karriär. Wolves bästa målskytt genom tiderna med 306 mål kunde inte fortsätta pga krånglande knän. Försäsongsträningen hade förlagts till Sverige och det var där den tråkiga nyheten släpptes. Vi har många medlemmar i SwedeWolves som har klara och starka minnen av detta och av matcherna i Skåne och Blekinge på exotiska platser (för Wolves-spelarna) som Olofström, Hässleholm, Bromölla och Sölve. Några vet också att berätta en del historier om spelarnas bravader både på och utanför planerna.

Efter besvikelsen föregående säsong där Wolves tappade play-offplatsen i sista ligamatchen, var revanschlusten stor och även utan Bully hade vi flera stjärnor och talanger i laget. Hoppet om uppflyttning fick sig ändå flera törnar redan under försäsongen och inledningen av ligaspelet.

Under sommaren anslöt att par spelare på fri transfer (Andy Sinton & Darren Bazeley). Det var en klen ersättning för förlusten av försvarsjätten Dean Richards som gick gratis till Southampton. Å, efter de två första ligamatcherna såldes ”guldklimpen”, ”klubbens framtid” etc Robbie Keane till Coventry för saftiga £6 miljoner.

Pengarna från den försäljningen användes efterhand under hösten (något transfer-fönster fanns inte, det dröjde ytterligare några år innan det infördes). Merparten av Keane-pengarna (£3,5M) användes för att köpa Bristol Citys centertank Ade Akinbyi. Från Swindon hämtades George Ndah för en miljon och målvakten Michael Oakes och unge Michael Branch kostade en halv miljon vardera. Från Le Havre i Frankrike lånade Wolves först in Ludo Pollet men genomförde bara någon månad senare ett köp för £350.000.

Några ungdomar från akademin gavs proffskontrakt, bland andra Adam Proudlock och Keith Andrews (i juni 2025 utsedd till Head Coach i Brentford) och, inte minst, en storväxt och lovande ung mittback vid namn Joleon Lescott.

Manager
Colin Lee, Mark McGhees trogne assistent som fått jobbet efter att ha varit ”care-taker manager” på hösten 1998 fick fortsatt förtroende och höll i tömmarna inför en ny satsning mot direkt uppflyttning eller play-off. Hans assistent var John Ward och bland coacherna fanns Terry Connor, Chris Evans och Keith Downing. Duktiga ledare och coacher allihop.

John Ward fick ta över som care-taker när Colin Lee sparkades efterföljande säsong (december 2000) och var sedan assistent till Dave Jones när Wolves äntligen tog steget upp till PL 2003 men lämnade klubben efter play-off-finalen i Cardiff.

Terry Connor hade jobbat som coach under Ward i Bristol och följde med denne till Wolves. Han verkade sedan i många år i klubben. Han var en mycket uppskattad coach av flera generationer spelare och fick senare den otacksamma uppgiften, att försöka rädda kontraktet när Mick McCarthy sparkades 2012. Det gick ju inte bra och efter degraderingen assisterade Connor åter McCarthy i Ipswich, irländska landslaget, Cardiff och Blackpool. Senare fick han uppdraget att leda Grenadas landslag. Sedan i år är han tillbaka i engelsk fotboll och i West Midlands. I skrivande stund är den sympatiske 62-åringen coach i Solihull Moors, just söder om Birmingham.

Keith Downing som spelat nära 200 matcher för Wolves 1987-1993 fick en flerårig ledarkarriär, bland annat i det engelska förbundet som manager för England U19 och U20 (2015-2020).

Chris Evans var den som byggt upp Wolves Academy från 1991. Han var ansvarig i 17 år innan han flyttade till Bolton Wanderers. Hans långa tid i klubben fick ett surt efterspel då Wolves anmälde Evans för att olagligt ha värvat en Academy-spelare (Mark Connolly) till sin nya klubb. Även Evans hade en bra karriär efter Wolves och fungerade bla som Head of Football Operations och Technical Director i Derby County.

Säsongen 1999/00
Den nya säsongen i ”Nationwide First Division” inleddes på bästa sätt. I Steve Bulls frånvaro inför storpublik (31000) klev Robbie Keane fram och sköt matchens enda mål mot Manchester City (jodå!). Sinton och Bazeley debuterade och i motståndarlaget spelade Mark Kennedy sin första match. Ja, densamme ”Sparky” som några år senare tillhörde Wolves play-off-hjältar i Cardiff.

Två dagar efter premiären blev det seger i Ligacupens första omgång, borta mot Wycombe Wanderers. I första matchen, vill säga. Det här året gällde dubbelmöten.

I andra seriematchen gjorde Keane åter det enda målet när Wolves spelade oavgjort mot Portsmouth men nu gick det grus i maskineriet. Keane lämnade klubben och det blev nio raka matcher utan vinst, inklusive en överraskande förlust i returmatchen mot Wycombe som vann på Molineux med 4-2. Matchen därefter lyckades Wolves på något märkligt vis förlora även mot grannen och lillebror Walsall! Efter 1-1 i Black Country derbyt i början av oktober låg Wolves på 20:e plats och kristecknen hopades i skyn. Då, vände lyckan och det blev i stället åtta raka matcher utan förlust.

Wolves gick in i FA-cupens tredje omgång som ovanligt nog spelades redan i december den här säsongen. Wolves vann mot Wigan efter ett mål av Carl Robinson i 90:e minuten. Den här månaden vann vi (igen!) mot Manchester City 4-1 men förlorade mot Crewe och Stockport och till Millennieskiftet parkerade Wolves på en 10:e plats i tabellen. Drömmen om Premier League levde fortfarande.

I början av det nya Milleniet spelade Wolves FA-cup mot Sheffield Wednesday. Första matchen på bortaplan slutade 1-1 efter att Niklas Alexandersson skjutit hemmalagets mål. I matchen efteråt nätade en annan svensk mot Wolves när Charlton vann på Molineux och Martin Pringle gjorde gästernas andra mål. Sheffield Wednesday (då i PL) spelade 0-0 i returmatchen och slog sedan ut Wolves ur FA-cupen på straffar.

Det går förstås inte att skriva om den här säsongen utan att nämna DEN DÄR matchen…
Hemmamatchen mot Nottingham Forest den 26:e februari sitter på de flesta Swede-Wolfsares näthinnor för alltid. Matchen TV-sändes i Sverige och hade en första halvtimme som innehöll det mesta: Wolves centerforward Akinbyi blev utvisad efter bara några minuter. Efter en tuff närkamp med Vaughan sade Forest-spelaren något som gjorde Akinbyi rasande. Han tog struptag på backen innan han gav honom en dansk skalle. Vaughan stöp direkt. Domaren visade förstås ut Akinbyi och när den nedskallade Vaughan reste sig upp fick även han syna det röda kortet! Hemmafansen tittade förvånat på varandra och jublade. Bortafansen vrålade av frustration. På den efterföljande frisparken störtdök Ludo Pollet raklång vid bortre stolpen och nickade snyggt in inlägget till 1-0.

I den nittonde minuten vek Bazeley in från högerkanten och skickade med vänsterfoten läckert upp bollen i bortre krysset, helt otagbart för Dave Beasant i motståndarmålet. Ursnyggt. Molineux kokade och framför TV-skärmar på pubar runt om i Sverige jublade SwedeWolfsarna!

Å, så… i 25:e minuten…crescendot. Wolves vänsterback Lee Naylor föll ihop skadad efter en kollision och Forest-målvakten skulle vara hygglig och sparka ut bollen så domaren kunde bryta spelet och ta in läkaren. Beasant fick dock ingen bra träff och innan bollen kunde rinna ut över sidlinjen fångade Wolves anfallare Michael Branch upp den. Alla stannade upp och undrade vad han höll på med. Framför TV-skärmarna satt vi och gapade av förvåning. Branch satte full fart framåt, från vänsterkanten och in i straffområdet. Målvakten mötte honom men Branch placerade enkelt bollen vid sidan om honom. Domaren kunde inget annat göra, än att blåsa för mål. 3-0 till Wolves. Den store Beasant blev vansinnig och jagade den lille Branch över planen. Känslorna svallade över, Forestfansen gick fullständigt loss och stämningen på arenan blev rent olustig. Jag tror de flesta Wolves-spelarna skämdes å Branchs vägnar men hemmapubliken jublade och retade upp bortasupportrarna än mer. Resten av halvleken avlöpte utan nya incidenter men i pausen klev lagens långa arm in i omklädningsrummen. Nej, det var inte Sheriffen av Nottingham men väl chefen för West Midlands Police som talade om för spelarna att ta det lugnt (!) i andra halvlek annars skulle han avbryta matchen då han inte skulle kunna svara för publikens säkerhet! Andra halvlek blev helt avslagen men som sagt, vi som såg den matchen minns den skarpt. Märkligt bara, att det redan är 25 år sedan, det känns som nyss!

Wolves låg nu på sjunde plats, bara en position från play-off. Där parkerade Wolves resten av säsongen ända fram till näst sista omgången. Vinst där och Wolves skulle ta sjätteplatsen och kvalificera sig för play-off. Men, det slutade med förlust med 1-2 mot Bolton som därmed snöt play-off-platsen från oss. För andra året i rad! Usch! Ständigt detta Bolton… Ständigt denna sjundeplats…

Stats och kuriosa
George Ndah debuterade mot Port Vale den 23:e oktober. Åtta dagar senare spelade han sin tredje match då han deltog i Black Country derbyt mot WBA och – bröt benet…

Köpet av Ade Akinbiyi innebar transferrekord för en spelare utanför toppdivisionen (£3,5M).

Den här säsongen omsatte klubben £11 miljoner och visade en vinst på 2,2 miljoner. De siffrorna tål att begrunda och jämföra med dagens svindlande ekonomiska nivåer.

Akinbiyi levererade och sköt 16 mål och vann interna skytteligan. Övriga mål spreds jämnt på många fötter och näst bäst blev Steve Sedgley (7). Hela sexton spelare gjorde mål under säsongen!

Darren Bazeley startade - ovanligt nog för en utespelare - i samtliga (!) liga- och cupmatcher (51 st) under säsongen. All-round-spelaren Neil Emblen var inhoppare i en match, annars startade han också alla övriga matcher.

Player of the Year blev franske mittbacken Ludo Pollet. Den något spenslige men stentuffe och skicklige huvudspelaren Pollet fann sig snabbt tillrätta på planen men har berättat att han hade svårare att förlika sig med de engelska spelarnas alkoholkultur…

Den 8:e april var SwedeWolves på besök på Molineux. Den andra årliga medlemsresan gick till matchen mot Blackburn Rovers. Ett trettiotal resenärer strålade samman i ”Sunny Wolverhampton”. Kevin Muscat satte 1-0 på straff i första halvlek och Damien Duff kvitterade i början av andra halvlek. Wolves nyförvärv (lån) från Tottenham, den lille dansken Allan Nielsen knoppade in segermålet till glädje för resenärerna. Extra glada och stolta var nog ”Marlow-klanen”, våra danska vänner i SwedeWolves. I motståndarlaget spelade Nathan Blake, en annan blivande
hjälte i Cardiff 2003.

Bull’s Eye
SwedeWolves eminenta medlemstidning Bull’s Eye såg dagens ljus med ett första nummer i januari 1999 och firade alltså ett år 1999/00. Jag hade glömt hur bra ”Bullen” var. Redan från början var numren välfyllda av resereportage, krönikor, matchrapporter mm mm. Jag bläddrar i den aktuella säsongens två nummer (#3 och #4) och (åter)upptäcker saker jag inte visste eller hade glömt bort, bland annat dessa;
* Ettårsjubileet firades med specialtårta av en liten men stark skara i Väsby.
* Både Keith Curle och Kevin Muscat var tydligen i klammeri med rättvisan under hösten 1999! Curle för att ha tagit en kamera från någon som fotat honom med en dam och Muscat för en fyllekörning där Keane var passagerare.
* De nyfödda ”vargungarna” Johan i Bromölla och Astrid i Upphärad (ännu inte ens döpt när Bullen trycktes) var trots sina späda åldrar ändå inte yngst. SwedeWolves allra yngsta medlem var inte ens född! Ett tillskott till Börjessons i Kalmar beräknades anlända i mars 2000 men listades redan 1999 som medlem av pappa Ulf. En ultraljudsbild medföljde registreringen!
* Nina K gav oss en insikt i livet hos sin fotbollstokiga familj i Yngsjö.
* Jag och Bosse K träffade – och ”coachade” – matchvinnaren inför matchen på medlemsresan; Allan Nielsen. Det hade jag helt glömt!
* Truls intervjuades av BBC:s radiosportprogram 5Live.
* Till sist; en resenär upptäckte på flygplatstoaletten att där såldes kondomer – med currysmak! Typiskt för West Midlands? Man undrar lite om det var Korma eller Vindaloo.

Bonus-Backspegel
Men, framför allt ser jag till min stora förvåning, i Bull’s Eye #4, en artikel av Patrick Gill med rubriken ”Wolves för 100-75-50-25 år sedan”. Precis det jag skriver nu, år 2025! Jag har inte medvetet stulit Patricks idé men det är kanske möjligt att mitt undermedvetna gav mej inspiration förra året och det känns ju lustigt. Jag hoppas Patrick inte misstycker att jag nu kopierar in hans text om Wolves för 100 år sedan, dvs för 125 år sedan idag:

”1899/1900 - 100 år sedan - Styrelsen snålar, spelare försvinner !
Säsongen ett sekel tillbaka leddes Wolves av managern Jack Addenbrooke. Säsongens resultat när ligan avslutats innebar en fjärdeplats. I FA cupen gick det däremot inget vidare. Respass direkt i första omgången mot Queens Park Rangers. George Harper vann den interna skytteligan i Wolves med 10 mål. Inför säsongen försvann flera etablerade spelare. Styrelsen vägrade att göra några större värvningar utanför de lokala kretsarna och år 1900 fanns det enbart 25 professionella spelare i klubben. I december 1899 fick Wolves celebert besök då Englands landslagsforward G.O Smith kom på besök med sitt lag Corinthians i en vänskapsmatch och vann med 4-3.”

Resultat 1999/00
Ligaplacering 7:a, First Division
(Tabellrad 46 21-11-14 64-48 74p)
FA CUP Omg 4, förlust mot Sheffield Wednesday 1-1 (b), 0-0 (h), 4-5 straffar
Ligacupen Omg 1, förlust mot Wycombe Wanderers 1-0 (b), 2-4 (h) dubbelmöte

Ade Akinbyi tog strupgrepp på Tony Vaughan innan han följde upp med en dansk skalle:
https://i.guim.co.uk/img/media/fa84324634cf2948c7e0b309f1519ed6f59d2241/0_533_1984_1189/master/1984.jpg?width=620&dpr=2&s=none&crop=none

//WELO33