Suck.

Om du förväntar dig ett ramaskri med påhopp och domedagskänsla har du kommit fel.

För jag säger det direkt: Arsenal gör en bra match. Problemet är bara att det inte räckte idag, och att det sällan räcker i ett titelrace mot Manchester City. Tre poäng skiljer nu lagen åt och City har en match tillgodo. Inför matchen fanns drömmen om att en vinst på Etihad skulle lägga bädda för en ligatitel. Men med fem omgångar kvar, varför skulle något avgöras här? Och för att vända på den frågan, varför ska allt anses vara över nu?

Det är ingen tvekan om att Arsenal har satt sig i den här sitsen själva de senaste veckorna med usla prestationer. Men det här var inte matchen där ligan "förlorades". Denna match hade kunnat sluta hur som helst, det var en jämn toppmatch. Och just därför kan inte jag skaka av mig känslan av att det känns helt fel att ge upp här och nu.

Fem matcher återstår. Femton poäng att spela om. Gör Arsenal sitt jobb finns fortfarande en stor chans att det räcker. Vi har spelat bort möjligheter att denna match skulle ha en mindre betydelse, och det ska laget ha skit för, men med City i bakhasarna är det nästan aldrig enkelt ändå. Med det sagt finns det absolut stora frågetecken hos Arsenal. Offensiv kvalité, bristen på effektivitet, och i viss mån Artetas förmåga att få ut tillräckligt framåt.

Men om vi tittar på den här matchen gjorde Arsenal mycket rätt. Två ramträffar, frilägen, fria nickar från 6 meter. Lägen fanns. Kritiken ska riktas mot utdelningen, inte mot viljan eller prestationen i stort.

Det här var en match som kunde gå åt båda håll, och det är därför jag tror på Arsenals förmåga att kämpa hem titeln. Hade vi blivit totalt utspelade så hade min känsla varit annorlunda.

Jag väljer att fortsätta tro. Copium? Kanske. Men vad är alternativet? Att lägga sig ner och ge upp när det på pappret är långt ifrån över känns bara... tomt?