I Backspegeln - 75 år sedan

Säsongen 2024-2025 är avslutad och summeras enklast med ett ”puh, vi hängde kvar”. En 16:e plats blev det till slut efter managerbyte och uppryckning under säsongens andra halva.

Förra året gjorde jag en tillbakablick till säsongerna 100 år, 75 år, 50 år och 25 år tidigare. Du kan läsa de artiklarna här på Wolves sida på Svenska Fans. Nu följer nya blickar i Backspegeln, på säsongerna ett år senare, med samma tidsintervall.

För 75 år sedan, säsongen 1949/50
I årets serie av backspegelstittar fokuserar jag på fotbollen. För en kort beskrivning av omvärldsläget och känsla för tidsandan i England vid den här tiden, läs gärna artikeln ”I backspegeln – för 75 år sedan” på SwedeWolves sida på Svenska Fans, publicerad 2024.

Wolves
I de första säsongerna efter andra världskriget hade Wolves hållit till i toppen av förstadivisionen men sedan dalat lite. Andraplatsen 1947 följdes av en femteplacering 1948 och en sjätte 1949. Den lätt sviktande trenden vägdes förstås upp av FA-cup-triumfen 1949 som innebar den första stora trofén på mer än fyrtio år!

Man kan tänka sig, att hela staden hade lullat omkring i ett lyckorus hela sommaren och att förväntningarna på laget var stora inför den nya säsongen.

Manager
Säsongen 1949/50 var 32-årige Stan Cullis andra i ett sexton år långt manager-förhållande. Totalt var Cullis som spelare och manager i Wolves i nära trettio år! Första säsongen vid rodret hade inneburit stor succé direkt med seger i FA-cupen och en fin sjätte plats i ligan. Nu skulle det varma järnet smidas!

Cullis var en ung, nytänkande manager som införde en hel del saker som idag är självklara i varje klubb. Träningsläger på varmare breddgrader var en av dem. Han hade också byggt ett omfattande scoutnät som hittade nya talanger åt honom över hela landet. Å, han var inte rädd för att anställa ungdomarna och ge dem speltid. I Manchester United hade managern Busby på femtiotalet sina berömda ”Busby Babes”. Wolverhampton hade sina ”Cullis Cubs”.

Säsongen 1949/50
FA-cupmästarna öppnade den nya säsongen som ett lokomotiv med sex raka segrar och tolv förlustfria ligamatcher (9-3-0) innan det första nederlaget kom. Centern Jesse Pye gjorde hattrick när Hudds slogs tillbaka med 7-1 och Wolves tronade länge överst i tabellen. Efter 0-3 mot Manchester United kom dock flytet helt av sig och Wolves var segerlösa i tio matcher (0-6-4) över de nästa två månaderna och efter förlusten mot Newcastle på julafton hade Wolves dalat till sjunde plats.

Säsongens dubbelmöte över julhelgen med Aston Villa inleddes hemma på Molineux med ytterligare en förlust (2-3) innan den långa segerlösa raden äntligen spräcktes med en härlig storvinst (4-1) på Villa Park nästa dag. Tjugoåriga anfallslöftet Roy Swinbourne hade debuterat den 17:e december och gjorde nu sina första tre (!) mål i julmatcherna. Det skulle bli många fler av honom i Wolveströjan. Av bara farten firades nyårsafton med en ny seger, nu mot Blackpool 3-0 och Wolves höll en fjärde plats i tabellen när 1950 ringdes in.

I januari inleddes FA-cupspelet då mästarlaget gick in i tredje omgången och besegrade Plymouth efter omspel. I fjärde omgången lyckades Sheffield United hålla 0-0 på Molineux och fick omspel hemma den 1:a februari. När den matchen inleddes var planen täckt av ett tio centimeter tjockt snötäcke! Wolves skyfflade snö bäst och vann med 4-3 i en match där det dömdes ut tre straffar. I nästa omgång upprepade Blackpool Sheffields bedrift och klarade 0-0 på Molineux. Den här gången lyckades inte Wolves vinna omspelet utan åkte ur cupen efter ett mål av Blackpools och Englands legendar Stan Mortensen.

Under våren spurtade Wolves kanonbra och klättrade i mars och april i en mycket jämn tabell upp från sin sjunde plats och efter segern mot Arsenal med 3-0 var Wolves uppe på andra plats med bara två omgångar kvar.

I näst sista omgången, borta mot Bolton hamnade Wolves i underläge med 2-0 i halvtid. Resultatet stod sig till 60:e minuten men sedan vände Wolves på steken. På 20 minuter gjorde de fyra mål, vann med 4-2 och seriesegern var inom räckhåll.

I avslutningen hemma på Molineux inför en jättepublik (42.935) gjorde Wolves processen kort med Birmingham och ledde i paus med 5-0. Matchen slutade 6-1 men det räckte inte! Portsmouth vann också sin match och därmed ligan. Pompey landade på samma poäng som Wolves men vann titeln på bättre målkvot (som gällde för att särskilja lag innan man började räkna målskillnad). Klen tröst är, att Pompey hade vunnit, även om man räknat målskillnad. Portsmouth hade behövt tappa poäng i sista matchen för att Wolves skulle blivit mästare. Surt men det var förstås den två månader långa kräftgången på hösten som kostade Wolves guldet.

Andraplatsen var ändå ett steg framåt mot föregående säsongs sjätte plats och man kunde nu ana vad som komma skulle för Wolves, Cullis och Billy Wright & co. senare under 1950-talet.

Stats och kuriosa
Den 5:e december 1949 spelades en match mellan de walesiska och engelska cupmästarna. Wolves vann förstås lätt, med 3-0 mot Merthyr Tydfil.

I hemmamatchen mot Charlton skallade högerhalven Billy Crooks ihop med en motståndare och båda lämnade planen. Tolv minuter senare kom båda in i spelet, Crooks med ett ihopsytt ögonbryn och motståndaren med två ”clips” i bakhuvudet. Det var annat virke i spelarna då än i dagens ”döende svanar” och glaslirare som prompt sätter sig på rumpan om .

När Wolves tog sin an ärkerivalerna WBA i oktober saknades Bert Williams, Billy Wright och Johnny Hancocks då dessa spelade landskamp mot Wales samma helg! Det blev ändå oavgjort mot WBA men oturen var framme och både Williams och Wright blev skadade i landskampen. I matchen mot Derby i februari gjorde spelaren med det smakfulla namnet Johnny Walker sina första två mål. En dubbel, utan is, tack!

Jesse Pye blev bäste målskytt med 18 ligamål. Han hade dock bara börjat värma upp. Kommande säsong skulle han sätta nytt klubbrekord med fantastiska 37 mål. I takt med framgångarna på planen stärktes klubbkassan och säsongens överskott blev hela £22.368

Resultat 1949/50
Ligaplacering 2:a First Division (Tabellrad 42 20-13-9 76-49 53p)
FA CUP 5:e omg Förlust mot Blackpool 0-0 (h), 0-1 (b, omspel)

Stan Cullis utsågs till manager 1949. Här skakar han hand med sin lagkapten, Billy Wright. Sköna brallor på gossarna!:
https://c7.alamy.com/comp/EYJ4RB/the-newly-appointed-wolverhampton-wanderers-football-club-manager-EYJ4RB.jpg

//WELO33