Crystal Palace

Oliver Glasners Crystal Palace har haft en märklig säsong. ”The Eagles” inledde säsongen storstilat genom att följa upp FA-cuptriumfen förra säsongen med att besegra Man City i Community Shield (1-0). Sydlondonlaget hade även en bra start på ligaspelet då man under hösten höll till i de riktigt höga skikten i tabellen. Laget kunde stoltsera med vinster mot bl.a. Aston Villa borta i augusti (0-3) och Liverpool hemma i september (2-1). Som högst låg de på en meriterande fjärdeplats, och en del såg till och med Palace som en outsider i Top 4-racet.

Men liksom för Chelsea skulle vintern komma att bli nattsvart för Crystal Palace. Glasners mannar besegrade förvisso både Burnley (0-1), Fulham (1-2) och Shelbourne (0-3, i Conference League) men åkte sedan på dyngstryk mot Man City (0-3). Då började raset i tabellen. Faktum är att laget inte har vunnit i Premier League överhuvudtaget sedan trepoängaren på Craven Cottage och har i skrivande stund sökt efter en seger med ljus och lykta i tio raka matcher i alla turneringar. Sedan årsskiftet har man kryssat mot samma Fulham (1-1), gått på pumpen mot Newcastle (2-0), spelat lika mot Aston Villa (0-0), fått respass ur FA-cupen efter nederlag mot National League-laget Macclesfield (!) (2-1). Senast förlorade man mot Sunderland (2-1). Detta dystra facit innebär att klubben för närvarande ligger på 13:e plats i Premier League-tabellen med 28 inspelade poäng på 22 matcher.

Som oftast så finns det naturligtvis bakomliggande orsaker till att ett vinnande lag plötsligt kapitulerar. I Crystal Palace fall har sannolikt Oliver Glasners lynne varit den största. Tysken har allt som allt gjort ett fantastiskt jobb och tagit ”The Eagles” till historiska höjder med en FA-cupvinst, en efterföljande triumf i Community Shield och ett europaäventyr, men den gode Glasner är inte direkt den som drar sig för att vara kontroversiell. Den före detta Eintracht Frankfurt-tränaren har vid upprepade tillfällen under lagets svacka klagat på klubbens agerande på transfermarknaden och gjort klart att han kommer att lämna vid säsongens slut. Kritiken mot klubbens övergångsförehavanden är inte särskilt svår att förstå då ledningen under det senaste halvåret har sålt sina två bästa spelare i Eberechi Eze och kaptenen tillika Chelsea-produkten Marc Guéhi. Eze begav sig till Arsenal redan i somras och den Guéhi blev i dagarna klar för Man City. Dessutom sägs stjärnstrikern Jean-Philippe Mateta vilja lämna för Aston Villa. Glasners missnöje kulminerade förra helgen när han på presskonferensen efter torsken mot Sunderland proklamerade att han och truppen kände sig ”totalt övergivna” och kritiserade dessutom försäljningen av Guéhi. 51-åringen verkar dock ha lugnat ned sig något sedan det eldiga utspelet. På presskonferensen inför helgens match mot Chelsea sade han förvisso att han hade ”varit emotionell” men att han inte ångrade vad han hade sagt. Dock bedyrade han också att han är ”100 procent hängiven” till Palace efter ”väldigt bra diskussioner” med styrelseordföranden Steve Parish.

Hur det än är med Glasners humör så kommer han leda sitt lag när Chelsea gästar Selhurst Park på söndag. Det lär bli en grannlaga uppgift då laget inte har vunnit hemma sedan den 6 november då man slog AZ Alkmaar i Conference League (3-1).

Laguttagningsmässigt hade tysken några glädjande nyheter att förmedla i fredags. Ismaïla Sarr är tillbaka efter triumfen i African Cup of Nations, Daniel Muñoz är åter i träning och att Cheick Doucouré deltog en kort stund på densamma efter sin operation för ett år sedan. Glasner berättade också att Dean Henderson kommer att ta över rollen som lagkapten resten av säsongen efter Marc Guehís exit och att ryktenas man Mateta kommer att spela.

Efter helgens match ställs Crystal Palace mot Nottingham Forest (borta), Brighton (borta), Burnley (hemma), Zrinjski Mostar (borta, Conference League-playoff och Wolves (hemma).

Chelsea

Nytt år, ny era och ny tränare, men samma gamla kaos. Så kan man sammanfatta nuläget i Chelsea Football Club. Efter en blytung decembermånad lämnade Enzo Maresca klubben under dramatiska och smått mystiska former och ersattes, som väntat, av Strasbourg-tränaren Liam Rosenior. Som om det inte vore nog har supportrarna rasat och demonstrerat mot majoritetsägarna Clearlake, en påstått ”upprörd” Enzo Fernández ryktats till PSG och inte minst har det tisslat och tasslat om ett eventuellt missnöje hos skadade Cole Palmer.

Trots turbulensen har det gått relativt bra på planen. Rosenior inledde sin tränargärning i Chelsea med en övertygande och moralhöjande, men alltjämt programenlig vinst mot Charlton i FA-cupen (1-5) där laget presterade riktigt bra. Desto sämre gick det dock i den följande ligacupmatchen där ett tämligen underlägset och underpresterande Chelsea föll hemma på Stamford Bridge mot Arsenal i det första av två semifinalmöten. Trots ännu en spelmässigt trög insats lyckades de blå ”studsa tillbaka” med en minst sagt turlig trepoängare och hållen nolla mot Brentford (2-0). Chelsea hade betänkliga problem med att tygla Brentford, som nog undrade hur de kunde lämna Stamford Bridge utan poäng efter att merparten av matchen. I onsdags bärgades, efter mycket om och men, en knapp seger mot Pafos i Champions League (1-0). De vilt kämpande cyprioterna försvarare sig väl och höll stången länge, men tvingades till slut kapitulera i den 78:e minuten då Moisés Caicedo nickade in det matchvinnande målet.

Sedan Rosenior tog över rodret i SW6 har han förespråkat en högoktanig, ”modig” fotboll med en fritt flödande offensiv som sätter motståndaren under tryck i våg efter våg. Någon sådan fotboll har vi ännu inte fått se. Bortsett från några nya roller för ett par spelare och en annan approach till att bryta ner låga block så är det inte mycket som har förändrats sedan Maresca lämnade skutan. Vi ser fortfarande inverterande ytterbackar i halvytor, ett stort fokus på bollinnehav, och ett långsamt, tidsödslande sidlesrullande i backlinjen och på den offensiva tredjedelen. På den ljusa sidan förefaller dock Rosenior vara långt mindre dogmatisk och envis än Enzo Maresca. Detta eftersom han redan visat prov på att han är benägen att ändra både spelsätt och system om matchbilden så kräver, eller om det är uppenbart att matchplanen inte fungerar. Att förändra ett spelsätt i grunden görs såklart inte i en handvändning, utan man får ha förståelse att det kan ta tid. Man bör dock kunna kräva att tränaren i ett ganska tidigt skede klarar av att bygga en modell för att spela sig ur motståndarens press. Någon tydlig sådan verkar inte finnas på plats ännu, vilket har vållat Chelsea stora problem i de flesta av de senaste matcherna. Något annat som har varit särskilt oroande, som inte har med taktiska skiften att göra, är att intensiteten har lyst med sin frånvaro sedan matchen mot Charlton, trots att den nye tränaren har betonat vikten av att springa och matcha motståndarlagets energi. Laget har så här långt, nätt och jämnt, kommit undan med dessa brister. Rosenior måste snabbt hitta lösningar på dessa problem för att Chelsea ska kunna fortsätta att vinna matcher i världens mest konkurrenskraftiga liga.

Om man bortser från att spelet har lämnat mycket övrigt att önska så är tre segrar av fyra möjliga i fyra olika turneringar en inte alltför pjåkig start för Rosenior i sitt nya gig. Chelsea lever alltjämt i dubbelmötet mot Arsenal, är vidare till fjärde omgången i FA-cupen och har en chans att direktkvalificera sig till slutspelet i Champions League. I den tajta Premier League-tabellen ligger de blå på sjätte plats med 34 poäng på 22 matcher och har häng på Champions League-platserna. Avståndet upp till fyrorna Liverpool är två poäng och till Man United som innehar femteplatsen, vilken sannolikt räcker för CL-kvalificering även i årets PL-upplaga, är avståndet endast en poäng. Om vi tittar nedåt i tabellen är det lika jämnt där. Chelsea har en poäng ner det till sjundeplacerade Brentford, och mellan åttonde (Newcastle med 33 poäng) och tolfte plats (Brighton med 30 poäng), skiljer det blott tre pinnar. I detta getingbo är det därmed av yttersta vikt att ”The Blues” fortsätter att vinna.

Nästa uppgift för Liam Roseniors är alltså Crystal Palace. Hur ser förutsättningarna ut vad gäller laguttagningen? Allt bättre, är det korta svaret. Influensautbrottet som gäckat laget den senaste tiden ser ut vara över. Jamie Gittens och Estêvão, som båda hade varit rejält sjuka, gjorde comeback mot Pafos, och även Enzo Fernández, som spelade matchen med sjukdomen i kroppen, har tillfrisknat. Därtill är Cole Palmer, som missade veckomatchen med en skadekänning, spelklar igen. Det är däremot inte Filip Jørgensen, som tvingades utgå i paus i onsdags. Hans skada ser dock ut att vara lindrigare än först befarat. Rosenior gav även en uppdatering gällande Dário Essugo, som för inte så länge sedan figurerade på bänken och såg ut att göra snar comeback. Den unge portugisen kommer att bli borta i minst en månad till då han ådrog sig en ny skada efter att ha halkat på träningen. Vidare är Romeo Lavia fortsatt otillgänglig, men belgaren sägs göra bra framsteg i sin rehabilitering. Rosenior bekräftade också att han kommer att fortsätta att rotera för att ta hand om spelarna i det krävande spelschemat.

Med dessa omständigheter i åtanke gör undertecknad en kvalificering gissning enligt följande: Robert Sánchez vaktar som vanligt målet i egenskap av förstemålvakt. Till höger i backlinjen känns det sannolikt att Malo Gusto startar, då vi vet att Reece James inte håller för två matcher i veckan. Om James faktiskt spelar är det även möjligt att han gör så på på mittfältet. Håller för två matcher i veckan gör inte heller Wesley Fofana, varför denne utgår och förmodligen ersatts av den ordinarie Trevoh Chalobah. Valet mellan vem som blir Chalobahs parhäst står således mellan Benoït Badiashile, Tosin Adarabioyo och Josh Acheampong. Förhoppningsvis ger Rosenior den sistnämnde förtroendet då de övriga två är klappkassa och bara bör betraktas som absoluta reservalternativ. Även om Jorrel Hato har visat gott gry efter tränarskiftet så är Marc Cucurella självskriven till vänster.

På mittfältet tar världens defensive mittfältare Moisés Caicedo en självklar startplats. Bredvid honom startar förmodligen Enzo Fernández, med brasklappen att argentinaren möjligtvis tar rollen som tia om Cole Palmer inte bedöms vara startklar. Estêvão imponerar i stort sett varenda gång han beträder planen och inkluderas därför förhoppningsvis till höger i startelvan då han gjorde ett inhopp i veckan. Jag lägger ingen värdering i om Palmer är olycklig och missnöjd i London (som de senaste dagarnas rykten gör gällande) eller ej: han startar centralt om han är frisk, men kan ersättas av antingen João Pedro eller nyss nämnde Fernández om det behövs. Platsen till vänster i den offensiva mittfältstrion tar förmodligen Pedro Neto då hans defensiva egenskaper verkar värdesättas av Liam Rosenior. Allra längst fram då? Liam Delap var i stort sett osynlig mot Pafos. Det var även João Pedro, men stalltipset är att brassen roteras in eftersom han inledde på bänken mot cyprioterna.

Som synes finns det en rad ”ifs, buts and maybes” gällande startelvan, men gissningsvis blir det alltså följande manskap: Sánchez; Gusto, Chalobah, Acheampong, Cucurella; Caicedo, Fernández; Estêvão, Palmer, Neto; Pedro.

Chelsea är nu inne i ett viktigt skede av säsongen. Det vore därför önskvärt om laget skulle kunna spinna vidare på den senaste tidens hyggliga resultat och bygga upp en vinstsvit. Detta för att hålla takten i fjärde-/femteplats-kapplöpningen i ligan, undvika betungande playoffmatcher i Champions League i det redan späckade spelschemat och närma sig Wembley i de inhemska cuperna. ”Kontinuitet” blir med anledning därav nyckelordet när Liam Rosenior och hans manskap tar sig an utmaningar av varierande svårighetsgrad och karaktär inom den närmaste tiden. Efter Crystal Palace står nämligen följande fem motståndare för dörren: Napoli (borta, i Champions League), West Ham (hemma), Arsenal (borta, semifinalretur i ligacupen), Wolves (borta) och Leeds (hemma).

Matchbild och tips

Söndagens match blir intressant på flera olika sätt. Chelsea, som inte har vunnit på bortaplan i Premier League sedan den 22 november (mot Burnley, 0-2) möter nu ett lag som inte har vunnit några matcher alls i ligan sedan vinsten över Fulham den 7 december (1-2). Frågan är vilken negativ trend som väger tyngst.

Chelsea hade det svettigt när man mötte Palace i ligapremiären och fick något tursamt med sig en poäng, men det var mot ett lag som var i bra form och hade både Ebere Eze och Marc Guéhi att tillgå. Läget i Chelsea-lägret har sannerligen inte varit särskilt lugnt på sistone, men det är ändå rimligt att anta att stämningen i Crystal Palace är ännu sämre med tanke på de negativa resultaten, Glasners humörsvängningar och försäljningen av Marc Guéhi. Detta antagande gör att Chelsea alltjämt får hållas som favoriter. Det förutsätter dock att man höjer intensiteten, hittar vägar igenom ”The Eagles” press och att de offensiva pjäserna har en bra dag på jobbet.

Matchbilden känns ganska given på förhand. Gästerna kommer sannolikt att försöka föra matchen mot ett reaktivt Crystal Palace som satsar på snabba omställningar.

Även om de tre senaste PL-möten lagen emellan slutat med kryss så säger både hjärnan och magkänslan, med de redovisade faktorerna i åtanke, att detta slutar med en knapp vinst för Chelsea.

Tips: 1-2.

Värt att notera

• Crystal Palace har inte vunnit på de 16 senaste PL-matcherna mot Chelsea. De har dock spelat lika i de tre senaste efter 16 raka förluster.
• Om Chelsea vinner så är det första gången de vinner två ligamatcher på raken för första gången sen i november, då man vann tre raka.
• Sedan Oliver Glasner tog över har Palace endast tre lag tappat fler poäng från en ledning (39). De har tagit ledningen i två av sina fyra senaste ligamatcher, men inte vunnit någon av dem.
• Jean-Philippe Mateta har gjort sex av ”The Eagles” senaste sju mål på Selhurst Park i Premier League.
• Sedan säsongen 2022/23 har bara Arsenal tagit fler poäng i londonderbyn (97) än Chelsea (73).
  

TV

Matchen sänds direkt på Viaplay och V Sport 1 med avspark kl. 15;00 söndagen den 25 januari.