Stärkta utav nyårsdagens härliga seger går man nu in med en lite skönare känsla inför hemmamatchen mot Wrexham. Segern mot Middlesbrough går väl att beskrivas som ett rån, med tanke på gästernas stora spelövertag, mängder med chanser och Derbys allt jämnt passiva försvarsspel. Att inte gästerna gör mål på alla dessa chanser är smått otroligt. Vi kan tacka Zetterström för denna orättvisa, men väldigt sköna seger.

Återstår att se om söndagens match mot Wrexham ger oss mer att glädjas åt. Wrexham har hittat formen nu under helgernas täta matchande och har tre raka segrar på kontot. Däribland en imponerande seger hemma mot Sheffield United, där man vände 1-3 till 5-3. Därpå har man besegrat även Preston och Blackburn. I skrivande stund ligger man på en 10:e plats, 2 poäng före Derby på 11:e.

För Derbys del kommer det handla om att få ordning på detta eländigt ihåliga försvarsspel. Sanderson och Clarke har inte imponerat på någon dom senaste matcherna. Derby har inte släppt in jättemånga mål trots allt, men man släpper till många målchanser.
Avsaknaden av Carlton Morris är fortfarande enorm. Från att ha varit livsfarliga på varenda fast situation händer det nu ingenting. Senast valde Eustace, (slutligen) att bänka Diaz och spela med två forwards och tre innermittfältare istället för tvärtom. Duon Agyemang/Brewster stod väl inte för någon chanskavalkad och faktum var att det faktiskt hände lite grejer när Diaz sen byttes in. Det får även jag som en av hans stora kritiker erkänna.

Jag gissar att man återgår till tidigare uppställning mot Wrexham och att Diaz är tillbaka i elvan. Lewis Travis är ju som bekant tillbaka efter sin skada och det är väl en tidsfråga innan han får chansen från start igen. Där kan man tänka sig att både Thompson och Adams snart kan hamna på bänken.

Gissad startelva:

Zetterström
Langås, Clarke, Sanderson
Ward, Adams, Clark, Elder
Brewster, Agyemang, Diaz