Fulham - Everton spelas på den mysiga 18:30 tiden idag, lördag. Lagom till att enhet sju konsumerats och börjat få märkbar effekt. Man skjuter upp middagen samt alla andra utomstående krav till efter domaren blåst och man kan då avgöra om surret i hjärnan börjat övergå till en melankolisk bakfylla eller en underbar andra andning i rask fart mot småtimmarna. I det stora hela är det en unik känsla som inte många andra supportrar i andra lag får uppleva, vilket endast gör kärleken starkare.

Ja juste, match var det ja. Borta mot Fulham på den underbart belägna arenan Craven Cottage längs floden Themes i sydvästra London. Fulhams sjundeplacering får än så länge anses som något av en överprestation sett till förutsättningarna och spelar ett spel baserat till stor del utan press. Detta gör även att de offensivt kan spela med mindre press på sina axlar. Med både Mitrovic och Pereira i fin form blir de två att hålla reda på. Även värt att hålla ett öga på den tidigare storspelaren William som med största sannolikhet kommer börja till vänster i en offensiv 4-2-3-1 formation.

Det kommer onekligen bli en tät batalj som vittnar om något av ett målkalas. Evertons 3-0 mot Crystal Palace senast var säsongens kanske bästa prestation om man räknar in samtliga delar av spelet. Frågan är bara om Coady och Tarkowski kan hantera den serbiska storstjärnan längst fram, Alexandar Mitrovic. Någon paj får han smälla in. Men då får vi gärna göra fler. Med Calvert-Lewin tillbaka kan kanske Evertons offensiv äntligen börja skapa lite momentum igen, vilket det kanske redan gjort. Det är den inställningen vi får gå in med åtminstone.

Mot andra andningen och småtimmarnas vackra symfoni.

Fulham 1-3 Everton.