Thuram och Dumfries in och genast blev det effekt. Inter kommer till Barcelona i onsdags för att försöka ta sig till CL-finalen i München. Med tanke på vilken enastående form katalanerna har haft den här säsongen samtidigt som man har slaktat allt i sin väg så trodde många att Inter skulle kämpa för att komma ur detta med hedern i behåll. Inter visade något helt annat. Visst, man var utspelad i första halvlek då man utnyttjade Dimarcos svaga försvarsspel vänsterkanten där han stod mot världens, just nu, bästa spelare Lamin Yamal. Däremot, när man började stötta upp vänsterkanten med fler spelare i andra halvlek samt att man bytte in Carlos Augusto istället så blev det en helt annan match. Inter kunde lika gärna ha vunnit matchen med 3-4 ifall inte Mikhis tå hade varit för "lång". Det mest uppfriskande i viktigaste av hela denna kväll var just Dumfries intervju efter matchen där han lät som självklarheten själv samt hade ett enormt självförtroende. Det var detta jag saknade, någon som gick ut i media efter att ha blåst omkull Barcelona tre gånger under samma match, nämnde att vi är Inter och vi går för vinst.

Tack Denzel! Nu blickar vi vidare mot Hellas Verona. Även om Dumfries inte förväntas starta denna match så är det just denna mentalitet som har saknats i Inter de senaste matcherna. Någon som ingjuter mod och pannben i laget så att man aldrig ger upp. Om vi tittar på startelvan som den rosa tidningen slänger upp så är det enbart Sommer som kan anses som en given startspelare i Inter. Framför honom verkar Bisseck, De Vrij och Carlos Augusto starta. På kanterna startar Darmian och Zalewski på varsin kant medan den centrala trion består av Frattesi - Asllani - Zielinski. Anfallsparet blir Arnautovic och Correa. Sett till denna säsong så är detta en väldigt svag elva men det betyder inte att de är ”dåliga”. Med andra ord, denna elva ska kunna städa bort Verona och inkASSEra 3 poäng.


Tankar inför matchen…
Om vi fortsätter med förutspådda elvan från Gazettan så är det många utav dem som har underpresterat under säsongen. Den spelaren som fick en liten uppsving för några veckor sedan var just Arnautovic. Däremot måste det finnas någon form av längtan efter upprättelse för flera av dem? Några av dem vill väl fortsätta visa att de är värdiga Intertröjan? Eller att de spelare för sig själva så att de får en bra klubbadress till kommande säsong? Tänker framför allt på Correa som förmodligen för sina sista matcher i Intertröjan och vill väl säkert fortsätta spela på den högsta nivån? Detsamma gäller Asllani som ibland kan göra det bra men oftast gör bort sig. Oavsett vad så måste denna elva ge allt de har för att vinna kvällens match. Hellas Verona spelar för sin överlevnad och det innebär att detta kan bli en otroligt svår match.

Skulle det låsa sig så har man flera avgörande spelare att slänga in såsom Barella, Calhanoglu, Thuram, Dimarco och Dumfries men egentligen ska inte detta behövas.

Detta är skillnaden mellan ett mäktigt stort lag som Inter som slåss på flera fronter och ett lag som slår ut sig själva för att de mäktar inte med att vara ett stort lag och ”ger upp”. Napoli slog ut sig själva mot Empoli i cupen för att helt och hållet koncentrera sig på en turnering. Men detta ska inte vara en ursäkt, nu kammar vi hem det!


FORZA INTER!