Det är småtufft nu.
Som West Ham-supporter under säsongsinledningen 25/26 har man nästan bara gått och väntat på ett landslagsuppehåll och en paus från misären som omger vår älskade klubb. Då möttes man i stället av Jon Dahl Tomassons lyckade försök till någon form av sabotage för det svenska landslaget.
Nu är det dock tillbaka till verkligheten, och det är återigen dags för match i östra London. Då är det mycket som skiljer sig sedan sist. Nuno Espirito Santo gör sin första hemmamatch som tränare för klubben, men något vidare mottagande lär han inte få.
Oturligt nog råkar portugisens första hemmamatch blir Brentford hemma - en match som flera supportrar väntas bojkotta i protest mot David Sullivan och Karren Brady. En bojkott som kanske i det stora hela inte leder till några konkreta förändringar här och nu, men som är oerhört viktig för långsiktigheten för den här klubben.
Att Nuno äntrat klubben är så klart en positiv förändring. Det funkade inte för Graham Potter, och det var rätt av klubben att agera snabbt under säsongsinledningen. Men faktumet kvarstår, att den här klubben mår fullständigt genomruttet inifrån och ut. Ett tränarbyte kanske sköljer över West Ham United med en frisk höstbris här och nu, men i det stora hela är det ytterligare bara ett drag för firma Sullivan och Brady att försöka tysta supportrarna.
Så länge den maktgalna duon styr den här klubben med järnhand, och fortsätter anställa människor att peka ut och skylla på när det går dåligt för att de själva lägger sig i alldeles för mycket, så kommer ingenting att se annorlunda ut. Något långsiktigt större lyft är bara att glömma, oavsett vem som tränar klubben. Det är inte där skon klämmer.
Det är på stolarna ovanför, där två inkompetenta och maktgalna ägare tror sig veta bäst om precis allt från värvningsstrategi till infrastruktur, som allt skiter sig gång efter annan.
En av supportergrupperna som planerar att bojkotta har skrivit ett öppet brev till Nuno, i förhoppning om att han ska förstå att vi till fullo står bakom honom och hans stab och att det snarare handlar om en protest mot de ovanför honom. Jag hoppas verkligen att han kan förstå situationen, och att han trots det kan få en fin premiär på sin nya hemmaarena.
Det återstår att se hur det här påverkar insatsen och huruvida det ger något vidare eko ut i den engelska pressen. Men framför allt, hur det påverkar David Sullivan och Karren Bradys inställning och tillvägagångssätt angående vår klubb. Jag har inga höga förhoppningar om förändring, men uppmuntrar så klart initiativet. Det här är det enda sättet.
