Vi har ett stort problem i år.
Vi kan inte sluta dra på oss röda kort.
Problematiken aktualiserades igen när Moises Caicedo stämplade Mikel Merino i söndags och lämnade oss ensamma med tio man i mer än en halvlek.
Vi löste det oförskämt bra – att hålla jämnt med Arsenal så där länge är starkt – men det är något att tänka på inför framtiden. Framför allt är det ju dumt att Caicedo missar denna drabbning och två till. Samtidigt; vi ska klara av onsdagens motstånd ändå.
Reece James dominerade mittfältet sist, och jag hoppas att återfinns där igen. Kanske innebär nämnde Caicedos avstängning att Andrey Santos får chansen; jag tyckte han var bra mot Burnley.
I övrigt hoppas vi givetvis att Cole Palmer kan starta. Det är allt för länge sedan sist nu.
Leeds är tillbaka i högstadivisionen igen efter två år, men har haft en tämligen tung höst. Inte fler än tre segrar har inkasserats, och man har inte vunnit sedan i slutet av oktober.
Kollar vi på inbördes möten har vi statistiken på vår sida; Leeds har bara vunnit en av de senaste nio mötena lagen emellan.
Samtidigt har man tagit åtta av sina elva poäng på hemmaplan, så om det är någonstans de ska sätta oss i gungning är det på Elland Road.
Jag tror emellertid inte det finns särskild anledning att oroa sig. Vi har fått upp lågan, och jag upplever att vi också blir bättre och bättre på att hålla jämnheten, på att inte underskatta motståndet och på att vinna även när vi inte spelar jättebra(exempel Burnley).
Jag känner mig ganska självsäker.
Tips: 1 – 3
Snackis 1: Den nygamla rivaliteten
Det är ju ett faktum att Chelsea och Leeds hade en stark rivalitet på 70-talet. För mig har den alltid känts så obekant, så långt bort; född 99 som jag är hade jag knappt sett dem i högstaligan fram till för några år sedan, och då kändes rivaliteten väldigt långt borta. Oavsett tycker jag det är kul att vissa försöker hålla liv i den; utan vår historia är vi ingenting.
Snackis 2: Raphinha; vad hände egentligen där?
Det slog mig att Raphinha, så sent som 2022, spelade i Leeds. Idag spelar han i Barcelona.
Ett lag kämpar i botten av Premier League-tabellen, ett spelar inför 90 000 på Camp Nou. Kanske är det en påminnelse om vilken konkurrenskraftig liga PL har blivit, kanske har det något att göra med något annat. Oavsett är tanken knäpp.
