Äntligen 2026! Nytt år. Nytt jag. Visst? Yes, det här blir jävlar i mig året då jag slutligen gör upp med samtliga av mina demoner, fobier och ovanor. Året som kommer att förevigas i förverkligandets tecken. Äta bättre. Träna mer. Läsa fler böcker. Lära mig annat. Och dricka mindre. Eller inte. Eller så kommer jag bara att fortsätta framåt på inslagen väg. Precis lika dum, dålig och destruktiv som i fjol. Förmodligen, men kanske inte. En kan hoppas på förändring. Och den som lever får se.
Arsenal inledde i alla fall det nya året lika exemplariskt som det föregående avslutades. Överkörningen av Villa följdes upp av en stark trea på bortaplan mot Bompan. Det blev dock en annan historia i hemmamötet mot regerande mästarna ifrån Liverpool. Det mållösa krysset var en missräkning. Det var dock den svaga insatsen, framför allt under andra halvlek, snarare än resultatet som stack ut. Men eftersom ett till synes synnerligen bakfullt Manchester City har kryssat sig igenom helgdagarna har Arsenal ändå drygat ut sin ligaledning till sex pinnar sedan sist. Gott så.
Nu väntar ett välkommet andrum ifrån seriespelets våndor. Två cupmatcher ska avverkas innan ligan sparkar i gång igen för rödvitt med en tripp till Nottingham. Först ut är Pompey i FA-cupens tredje runda ikväll. En munsbit? Borde verkligen vara det. Men Arsenal har trampat på minor både en och två gånger på Fratton Park tidigare. Sedan väntar den första semifinalen mot Chelsea i Ligacupen. Hur mycket väljer Mikel Arteta att rotera sitt lag under dessa matcher? En hel del gissar undertecknad.
Damerna borde verkligen ha återstartat sin ligasäsong med en seger. Men det blev inte mer än en pinne till slut. Trots massvis med chanser och en spelare mer på banan sista halvtimmen i hemmamötet mot Manchester United. I övrigt tycks Bukayo Saka vara ytterst nära att förlänga sitt kontrakt. Och det är så klart fullständigt jävla lysande nyheter för alla som bryr sig om den här klubben. Det var det hela. Vi möts igen på andra sidan om cupspelet.
Cheers!
