Jahapp. Ingenting varar för evigt. Det blev såklart en rödvit förlust till slut. Den första av sitt slag sedan i augusti faktiskt. Skadesituationen tog i slutändan ut sin rätt när ett tröttkört Arsenal gick på pumpen med matchens sista spark på Villa Park. En riktig jävla käftsmäll. Undertecknad är fortfarande hes. Men även den typ av blytungt nederlag som drabbar alla lag då och då under en säsong. Det är inte förlusterna som definierar ett lag över tid. Utan hur laget i fråga hanterar förlusterna. Om de klarar av att skaka av sig skiten. Resa sig. Lära sig av dem. Och att fortsätta framåt.
Arsenal visade dock redan under gårdagskvällen i Champions League att de inte tänker låta detta bli en vana. 3-0 i Brügge efter dubbla kassar av Noni Madueke och avancemanget ifrån liga-fasen är i och med detta mer eller mindre säkrad. Med två matcher kvar att spela ska tilläggas. Och på lördag är dags igen på hemmaplan. Genomusla dunderjumbon Wolves kommer på besök. Borde bara kunna gå på ett sätt, visst? Vi hoppas det. Och vi hoppas innerligt att skadeläget ska börja lätta under julperioden. Att Gabriel Jesus gjorde comeback igår efter elva månaders rehabilitering av sin korsbandsskada var i alla fall oerhört glädjande.
Glädjande är även att Arsenals damer börjar hitta in i sin säsong på allvar. Uddamålssegrar mot såväl Liverpool som Twente sedan sist det begav sig. De regerande Europamästarna börjar så sakteliga att röra på sig. Och tacka fan för det. Yes. Det var nog det faktiskt. Det hela. Vi möts igen på andra sidan av luciafirandet.
Cheers!
